Latikbergs Bys Historia sammanställd av Sven Hansson,
avskriven och digitaliserad av Ann-Marie Lindqvist

 

(Text på vänster sida av första uppslaget:

 

1. Jon Larssons första nybygge i Bäsksele, immisionsdata, 8/2, 1771.

2. Jon Larssons nybygge i Latikberg, som han upptog 1777 och erhöll immision 20/10, 1778.

3. Jon Larssons andra nybygge i Latikberg till vilket han flyttat 1780 eller något år tidigare.)

                   LATIKBERGS BYS HISTORIA

 

Enligt gamla byahandlingar, utdrag ur domböcker, samt

muntlig tradition

         sammanställd av Sven Hansson

 

 

1.

                Allmän historik.

Hela Skandinavien har ju en gång varit täckt av en väldig inlandsis. Den var månghundrade meter djup och det därav förorsakade stora trycket gjorde att den del av isen, som låg mot landytan blev plastisk och därför som en hyvel skavde av och förändrade det nedisade landets typografi. Så förändrades klimatet, jorden gick mot en varmare period, isen började avsmälta. Denna avsmältning var störst på sommaren och då avsattes i jökelälvar och bäckar mera slam än under vintern. De lerlager, som därvid bildades, kom att bli skiktade och kallas allmänt för den varviga leran. Den svenske geologen Gerad De Geer kunde genom att sammanställa och räkna dessa lervarv fastslå att det tagit 5000 år från det att Skåne börjat bli isfritt och till dess att isranden nått mellersta Jämtland. I Jämtland fann Gerad De Geer också lösningen på frågan hur lång tid som förflutit från istidens slut och fram till vår tid. År 1796 hade ”Vild-Hussen” genom utgrävning tömt sjön Gedungaen i Ragunda socken, och i en ravin blottade man nu längst ned den varviga istidsleran och däröver tunnare lerlager, som avsatta vid de årliga vårflödena. Dessa skikt räknades och det visade sig att omkring 7000 sådana skikt lågo ovanpå istidsleran. Vi kan därför förstå att istidens slutskede utspelades i Jämtland och därmed också i våra trakter för omkring 7000 år sedan.

Under denna istid låg isdelaren under avsmältningstiden något öster om den skandinaviska fjällkedjan. Detta gjorde att s.k. issjöar, (isdämds sjöar) bildades. När fjällkedjan blev isfri och iskanten drog mot öster uppdämdes smältvattnet mellan fjällryggen och isen.  Vattnet sökte sig avlopp åt väster över de lägsta passen mot Atlanten. När nya lägre passpunkter genom avsmältning blottades urtappades issjöarna. Inom de nordöstra delarna av Vilhelmina socken förekom sådana issjöar bl.a. ligger just byn Latikberg på en issjöbotten.

Terassformade bildningar, särskilt förekommande på bergets nordsida, finnes i Latikberg vid Domsjöberget och Norra Latikberg, i Bäsksjö på nordöstra sidan av Storberget. Strandlinjerna av dessa issjöar äro ofta lätt iakttagbara, ty de utgöra gränsen mellan den lättodlade, relativt stenrika jorden och den mer stenbundna rena moränen.

 

2.

I detta område skedde avsmältningen under det att isen låg stort sett stilla eller rörde sig oregelbundet än hit, än dit. s.k.

dödis. Därvid avlagrades morän och glaciala grusmassor, som kunde anhopas över de forna sjöarnas eller sjöbäckens utlopp.

Under nybyggartiden sänktes ofta sådana efter istidens bildande sjöar genom grusåsarnas genomgrävning varigenom betydande starrslåtter bildades.

Exempel härpå utgör Djursjön och Grundsjön i Järvsjöby.

  Tiden efter istiden karakteriseras av att då rådde ett varmare klimat än nu. Växtligheten var rikare än nu likaså djurlivet. De första människorna invandrade, troligen som jägare, under den tid, som kallas för stenåldern. Fynd från denna tid finnes mig veterligt ej inom Latikberg, men i den närbelägna byn Järvsjö har hittats en vackert arbetad pilspets. Vid järnvägsbyggandet för Inlandsbanan hittade man i Lövliden ett vackert depåfynd av stenyxor. När lapparna österifrån tog landet i besittning är svårt att ange tidpunkten för, men vackra fynd från 800- och 900-talet har gjorts vid Bäsksjön. Likartade fynd har gjorts öster om Latikberg by vid den s.k. Rävaremsmyran, men dessa fynd har ej kommit under sakkunnig bedömning utan förskingrats i rent oförstånd. Att den lapska bebyggelsen i den fornisländska sagosamlingen Eddan. Där berättas i Eigil Skallagrimssaga om den färd som Thorulf Kveldulsson, som av Harald Bårfager fått ”finnväder” i förläning, från Sandnes på Alstenön vid Vefsenfjorden under vintern 972-3 gjorde upp till lapparna ”på fjället”.

Thorulf gjorde sin färd upp på fjället på vintern och hade med sig ett stort följe, icke mindre än nittio män, men förut hade det varit vanligt, att de, som innehade konungens uppdrag hade haft trettio män med sig och stundom färre; han hade mycket handelsvaror med sig. Han kallade hastigt samman lapparna och tog skatt av dem och höll köpstämma med dem, varvid han for med lugn och vänskap, men till en del också med skrämsel. Thorulf for vida omkring i marken, men när han reste österut på fjället, hörde han, att det kommit kylfingar österifrån, som foro omkring där och handlade med lapparna och på somliga ställen rånade dem. Thorulf skickade då ut lapparna att speja efter kylfingarna och för att leta reda på dem och fann på en boplats trettio män, som han dräpte allesamman, så att ingen enda kom undan. Sedan fann han femton eller tjugo samlade på

3

andra ställen och inalles dräpte de några hundra män och togo där oerhörd mängd ägodelar och foro hem igen på våren efter välförrättat ärende.”

  Även nästa år färdades Thorulf långt öster om riksgränsen och när han återvände sägs uttryckligen, att han från fjället kom ned till Vefsen. Striden skulle alltså ha stått någonstans i Vilhelmina eller Åsele lappmarker.

  Under följande århundraden befolkades lappmarkerna av lapparna, som beskattades av särskilda fogdar ”birkarlarna” och först under 16- och 1700 talet började dom första nybyggarna invandra i den för odlingen jungfruliga landsändan.

  Frågan om lämpligaste sättet att få en kolonisation i Norrland till stånd förelades 1740 års riksdag, som beslöt att särskilda privilegier skulle beviljas den, som här ville upptaga för odling lämpliga landsträckor. Sålunda stadgades, att var och en av vad stånd som helst, den där ville i Västerbotten uppodla ödeland, som vore till åker och äng tjänligt, skulle i evärderliga tider få njuta, äga och besitta detsamma under frälsemannarätt. Han skulle vidare tillika med allt sitt husfolk i tio års tid vara fri från alla personliga utskylder och dessutom under femton år befriad från all hemmanavgift under vad namn som helst. Efter frihetsårens utgång skulle de utskylder utgöras, som påvilade frälsehemman, och först då skulle de upptagna hemmanen komma att undergå rotering.

  De som var hågade att upptaga ödeland, skulle anmäla sig hos landshövdingen, vilken hade att sörja för att nybyggarna kom i åtnjutande av de stadgade förmånerna och erhöll frihetsbrev.

  År1749 var denna kolonisationsfråga åter föremål för riksdagens behandling och nya stadganden tillkom.

  Enligt dessa skulle en nämnd bestående av kronofogden, länsmannen och två nämndemän, avsyna den jord, där nybygget skulle anläggas. Den som upptog ödejord, skulle minst två år efter det så skett ha påbörjat jordens uppodling och uppförande av åbyggnader. Den som häruti innan brast, skulle anses ha förverkat den rätt som annars tillkom honom. Nybyggarna skulle efter 1749 års slut endast få femton frihetsår, och efter dessas utgång skulle nybyggena skattläggas, men ej efter de gränser och råmärken, som vid första avsyningen bestämts, utan till det mantal samt de ägors beskaffenhet, som åborna ville

4

ha och efter andra förhållanden kunnat få under hemmanen. Det hem i den Kungliga kungörelsen:

  Och må icke en äldre nybyggare så underslå sig alla de trakter, som han begär och efterstår, men till uppbrukning ej medhinna kan, att icke även den, som bredvid honom sig nedsatt, eller bygga vill, kan få så mycken till nybruk tjänlig jord uti åker och ängs tillfälligheter, att han också på sig därstädes bärga och uppehålla, fast icke alltid med så stort hemman, som den äldre, vilken så mycket möjligt er, och utan Publice praejudiel ske kan, bör njuta sin flit och arbeta till godo, varföre och intet upparbetat åker eller ängsland kan honom frånkännas och någon annan tilläggas, utan med hans goda vilja och emot betalning som arbete hans prövas värt vara.

  Som uppodlad mark skulle den anses, vilken genom kärrs och mossars utdikande samt träds barkande och rothuggande gjorts tjänlig till åker.

  Nybyggaren ägde icke rätt att jaga på större område än intill än halv mil från sitt hem. Jakten skulle vara samfälld, så att ingen skulle förmena an annan hans i detta avseende tillkommande rätt. Enahanda bestämmelser gällde fisket i de närbelägna sjöarna.

  Därest nybyggaren ej orkade själv bruka det av honom upptaget hemmanet, ägde han rättighet att på ett fjärdedels mantal hålla en dräng och en piga samt på tre åttondels och ett halvt hemman en hel- och en halvvuxen dräng och två pigor. Kunde en bonde så förbättra sitt jordbruk, att mera folk för dess skötande var av nöden, så var det honom obetaget att hålla sådant, synnerligast om han kunde begagna sina egna barns arbetskraft. Han var emellertid skyldig att årligen inför tingsrätt göra reda för gårdsfolkets stycketal. En på nybygget sig uppehållande överflödskarl togs i anspråk för krigstjänst, om han icke inom ett år efter det han fyllt 21 år antingen trädde i tjänst eller utsåg åt sig eller upptog nybygge. Anträffades på detta sätt en piga, var hon skyldig att tjäna hos angivaren under ett år för halv lön.

  Odling genom svedjning var icke tillåten för så vitt icke nybyggaren ej på annat sätt medhann jorden uppröjning. Det ansågs nämligen att matjorden förbrändes genom svedjning. Uppstod skogseld, hade den, som upptäckte den, att ”genom natt och dag” göra kronobetjäningen kunnig

5

därom samt sammankalla grannar och byamän för eldens släckande.

  Rörande nybyggenas åbyggnader voro jämväl bestämmelser utfärdade. Enligt dessa skulle ett ”laga hus” utgöras av kammare av minst 12 alnars längd och 10 alnars bredd med tak, golv, spis bakugn och nödiga fönster, kornlada med loge, 11 alnar bred innanför knutarna och så lång att otröskad säd, efter 4 á 5 tunnors utsäde där kunde bärgas. Vidare föreskrevs stolp- fä- och foderhus samt stall efter i varje fall förefintligt behov.

  Så lydde de bestämmelser, som av många betitlats för Lappmarkens Magna Charta.

6

         Den förste nybyggaren i Latikberg.

En lappman vid namn Jon (Jonas) Larsson, enligt sägen bördig från Anundsjö, hade år 1771 erhållit rätt att upptaga ett nybygge vid Bäsksele. Denne Jon Larsson har ej kunnat återfinnas i kyrkoböckerna, troligen var han skriven i Åsele församling vars kyrkoböcker för åren 1740-1780 brunnit upp. Jon Larsson, som var född 1743, hade år 1773, alltså sedan han erhållit nybyggesrätt i Bäsksele, ingått äktenskap med Christina Christophersdotter, född den 31/3, 1745 och dotter till bonden Christopher Olsson i Sörflärke, Anundsjö. Ganska snart försålde Jon Larsson ena hälften i bäskselenybygget till drängen Elias Hansson från Anundsjö och den andra hälften försålde han år 1777 till sin svåger Olof Christophersson enär han själv ansåg att Bäsksele ej skulle tåla klyvning. Helt säkert hade Jon Larsson långt innan han gjorde denna försäljning haft klart för sig var han skulle låta utsyna sig ett nytt nybygge, nämligen vid Latiksele. Latiksele är det långa sel, som Bäskån bildar norr om Latikberget. Till detta sitt beslut hade han helt säkert styrkts vid åsynen av de rika röjningsmöjligheter, som funnos vid detta sel där Bäskån, mörkbrun av näringsrikt slam från de stora och grunda sjöarna Bäsksjön och Djursjön, här saktade sitt lopp och gav markerna näring. Med all säkerhet funnos också här redan betydande bäverrödjningar färdiga att avbärgas. Härpå tyder de många namnen på uddar och stränder hänsyftande på bävern, såsom ”Bäverstranden”, ”Bäverudden” men mera härom i ett annat sammanhang. Jon Larsson var icke skrivkunnig utan undertecknade handlingar o.d. med sitt bomärke.   Till hjälp vid upprättandet av ansökningshandlingen lejde han sockenskrivaren, länsmannen Johan P. Edin, som någon gång på vårvintern 1777 avfattade följande skrivelse, vilken den 7 april 1777 inkom till K.B-s kansli i Umeå.

             Högwälborne herr Baron och Landshöfding.

                                Nådige herre.

hos Eders höga nåde, anhåller jag undertecknat, alldra ödmjukast, att få immisjon och Syn, på ett nybygges tillfälle, wid så kallade lattiksele af Bäsksjöån, beläget på skatte Lappman Anderssons Land, och en mil ifrån Bäsksele nybygge och ifrån Åsele kyrka i fult norr, ungefärligen 7 mil, under afwaktan en Nådig resolution och djupaste

7

wördnad framhärdar.

                       Eders Höga Nådes

Aldraunderdån, ödmjukaste tjenare Jon Larsson ifrån Bäsksele by af Åsele Lappmark.

upsatt af

Johan p: Edin

Soken skrifare.

  Denna underdåniga och I allra högsta grad vördnadsfulla skrivelse föranledde följande resolution.

                             Resolutio

Kronolänsmannen Johan Edin förordnas, jämte 2-ne öjäwaktige nämndmän uti wederbörande Rågrannars närvaro Syna och noga beskrifwa inberörda nybygges lägenheter och deröfwer författa behörigt Syninstrument som till skärskådands wid Lofl. Tingsrätten företes, och sedan till mitt widare förordnande insändes.

                 Wästerbottens lands Contorie i Ume den 19 april 1777.

                              Georg Gustaf Wrangel/

                                                                    Nath. Sandström.

Denna nybyggessyn skulle enligt traditionssägner i orten ha skett av en länsman Öhrman i Öhrträsk och skulle Jon Larsson därvid icke ha ägt medel att betala synekostnaden, vilken i stället erlades av hans piga, som därför erhöll halva Latiksele nybygge. På landsarkivet i Härnösand har följande avskrift ur Åsele Domsagas dombok gjorts av mig.

       Utdrag ur år 1778 års lagtima häradstings protokoll med Åsele härad.

                                    §5.

  Tiol följe af utfärdad högwederbörlig remiss under den 9 april sistlidet år 1777, hafwa Länsman och Liqwidations Commissarien Wälbetrodde Johan Edin, häradsdomare Ingeld Pärsson i Laiksiön och nämndemannen Erik Pärsson i Almsele den 22 och på följande sept. anställt Nybygges utsyning för Jon Larsson i Bäsksele wid det så kallade Lattiksele och Bäsksjöån belägen, förmälande Syne Instrumentet att åkerland tjenligt samt med lövskog bewäxt gifwes på norra sidan om det så kallade Hemberget, af bergmylla berggryn bestående, fast nog sten bundit, äfwen ängsrödjningsland skal wara tillgång til uti

8

Bäsksjöån och Kroksele 48 lass, samt uti Lattiksele 41 lass, tilsammans 89 lass Myrslåtter gifwes och deromkring, såsom på Remmyran, Sten-och Holmmyrarne, Stormyran, Lång-och Kagermyrorne, do. En myra österom berde Hemberg, lika måtto godt och tillräckligit muhlbete samt husbehofsfiske, fast detta senare något afsides, men wid qwarnstället tarfwas betydande atbete: Dock likwäl och emedan erfordelig utkomst i alt öfrigit efter Synemännens upgift giwes för 2na Åboer å detta stället; hwadan Sökanden Jon Larsson, som ei funnit utrymme til klyfning i Bäsksele, uti afhandling skrifto under d. 23 sept. förklarat sig benägen, at antaga Pigan Kjerstin Pärsdotter ifrån Svanabyn samt hennes tillkommande man til granne-upodlingen af andra hälften i Latiksele emot at hon skal bestå al Synekostnad med tillsammans 60 Riksd. Kopparmynt eller 3 Riksdaler 16 Skillingar silvermynt, det hennes förmyndare Ingeld Pärsson i Laiksiön jemväl bifallit, samt af sådan orsak werkställigheten nu påyrkade: Ty kunde Rätten ei undgå til styrkande af detta nybyggesuptagande för 2ne Åboer hwartill dock tarfwas för hwardera i anseende på mycket stenbunden jordmohn en 20 frihetsår. Stadfästelse bör dock Sökanderna härom för sig hos Konungens höga Befallningshafwandes i länet ödmjukeligen anhålla.

  Till förklaring på vissa namn i denna skrivelse må anföras, att namnet Latikberg kommer av det lapska namnet på hjortron, dessa bär kallas på lapska för ”latteh” och namnet tyder alltså på att hjortron förekommit rikligt. ”Kager”-myran kommer av vilhelminadialektens uttryck för darca = ”kager”.

  Jon Larsson hade ju fruktat för att Bäsksele ej skulle tåla klyvning och som av föregående syninstrument framgått redan vid insyningen delat Latiksele nybygge med pigan Kjerstin Pärsdotter eller hennes tillkommande man. År 1780 är han beredd att dela sin hälft av nybygget med Erik Nilsson från Nästansjö, vilken var son till den förste nybyggaren i den byn, Nils Nilsson eller ”vice Nils”. När denna delning skall ske är Nils Nilsson i Nästansjö, som är nämndeman, med och Jon Larsson har nu beslutat att flytta från Latiksele, nuvarande Norra Latikberg och taga nytt åkerland och boplats på södra sidan av berget alltså bilda den nuvarande huvudbyn, Latikberg. Järvsjö by är ännu ej påbörjad varför närmaste granne åt det hållet är Måns Fjellsten, som äger nybygge i Hacksjö. Olof Ersson, som väl med säkerhet är gift med Kjerstin Pärsdotter har upptagit gård på norra sidan av Bäskån, vilken gård

9

allt framgent kallas ”Näset”. Syneförrätare var denna gång länsman Johan P. Edin. Syneberättelsen lyder:

År 1780 den 25 Julii förrättades laga syn till klyfning å latikseles nybygge till aldra ödmjukaste följe af högwälborne herr Grefwens, Landshöfdingens och riddaren i länet nådgustiga Remiss af 24 December 1779, närwarande undertecknade läns och nämdemen tillika med hemmanets åbonren Olof Ersson och Jon Larsson och sökanden Erik Nilsson häldre will stanna och bo wid latiksele än som wid Vålgsele och av angränsande Måns Fjellsten i Hacksjön nu gjorde Olof Ersson det förbehåll, at äga helften uti alla slåtterlägenheter som äro till nybygget synt den 22 September 1777 och äro domtagna 1778 den 3 Januarii; men nekade icke Jon Larsson till att dela den andra hälften till Erik Nilsson och taga honom till sin granne, helst som Jon Larsson mera än som en fjärdingswäg iwäg flyttat derifrån och tagit sig et nytt åkerställe, och wid Järfsjöån finnes intet åkerställe för Erik Nilsson, således komma nu Jon Larsson och Erik Nilsson til at taga hälften war uti den förra hälften som om nämt är. Hälften war uti de slåttertrakter som nu synt bliwer, nämligen ut om järfsjön ifrån bratfårsen utefter ån på båda sidor til bomsjöbäcken, eller siksjöbäcken kommer til ån och hela gallersjöbäcken som rin diti Bäsksjöån och lill bäcken som rinner til fogelsjön-stortall och lilltallmyrorna öst om jerfsjöån och en öst om siksjön och en mellan bomsjön och siksjön.

  Åkerlandet är belägen sunnan på stor latikberget och nog tilräkkeligt, men sten bunden jord, med bergjord och jordmån och är beväxt med björkskog och aspskog och intet talltimmer finnes der, och Erik Nilsson skall bygga gården och taga åkern wäst om Jon Larssons gård och åkerställe. Et godt och tillräkkeligt febete; men klent fiske och torde Erik Nilsson behöfwa 19 frihetsår och är beläget i nordan 6 mil ifrån Åsele kyrka, hwilket alt, til högädla herr häradshöfdingens och den högt ärade häradsrättens Gunstiga bepröfwande i all ödmjukhet hemställes Åsele ut supra.

                               

                                      Johan P. Edin

 

                       Gabriel Nilsson   

 

                       Nils Nilsson           

 

 

Genom utslag av K.B. den 6 januari 1781 erhöll Erik Nilsson 15 frihetsår.

10

Två år senare i juli månad 1782 äro samma synemän åter i Latikberg. Anledningen är då att nybyggaren Mattias Hansson i Bäsksjö nu skall flytta från den byn och bosätta sig i Latikberg och då tydligen på det gårdsställe som Jon Larsson lämnade i Norra Latikberg eller Latiksele, som nybyggesplatsen fortfarande kallas. Den syneberättelse som då avfattades lyder som följer:

  År 1782 den 27 julii förrättades laga syn på de ängestrakterna som Mattias Hansson skall äga som flyttat till Latiksele, för bättre åkerland och febete skul, och skal äga alt slåttesland, ifrån stor bäsksjön, unaföre bäskån på båda sidor till gränsbäcken och lil bäcken som Kom fram wästerst i stor bäsksjön, och alla slåtter som finnas deikring och fiske öfwerallt ifrån öfwersta änden i sjön, och Olof Ersson äga nyss omförmälta gränts bäck, och lil bäcken öst om hans gård; men alt det öfwriga blifwer som tillförne stadgat; och Mattias hansson och Jon Larsson och Erik Nilsson skal nu bo i en by skal de sina Ägor tillsammans på det sättet at al myr Slåtter ges like del öwer sommaren, men ängesrödjningslandet skal det tagas efter storleken, så långt som å ömse sidor räcker på det sättet at då Erik Nilsson, och Jon Larsson lämnar af sina rögjningar 12 lass till Mattias hansson, så skal Mattias hansson lämna 12 lass till dem af sit rögjningsland vid bäskån och så dela stycke om stycke tills någon deras rödjningsland blir alt; och det öfwriga behåller den, som det innehar.

  Widare kommo Latiksele byamän öfwerens om at det på framtiden kan finna rymd för 4 åbor så skal Jon Larssons barn få bliwa twå åbor det at Jon Larsson af egen godhet har tagit til sig både Erik Nilsson och mattias hansson, Widare Kommo och Latikseles Byamän öfwerens med Bäsksele byamän om råskillnaden emellan förenämda byar, skal wara mit i stor forsen utom Krokselet i bäsksjöån, och hälften fisket i stor norsjön om  war andra. Timmer och nödig barktall tager latiksele på wästra sidan om sjön; och bäsksele åboren tager nödig näfwer, och i nödfall rönskaf och asp löf och asp skaf öster om samma sjö, men träna behåller den byn som äger skogen och är närmare och det å ömse sidor, dock med det förbehåll at ingen

11

där uti onödigt wis, utdödar förenämda  tarfwelig skog å ömse sidor: hwilket alt till högädle herr (här en hel rad bortnött) Rättens  widare gunatiga bepröfwande i all ödmjukhet hemställes.

                              Åsele ut Supra

                               Johan P. Edin

 

                 Nils Nilsson     

 

                Gabriel Nilsson           

 

Inprotocollerat på Åsele härads Ting den 4 januari 1783

                   Betygar

  På härads Rättens wägnar

      (oläslig signatur) troligen häradshövding Johan Henrik  Tideman.

I all sin ordknapphet lämnar synprotokollet en bild av de första nybyggarnas levnadsförhållanden. Rödjningslandet uppdelning beror på att Matts Hanssons rödjningar, som han insynt i Bäsksjö lågo längre bort från bostaden än Jon Larssons, vilka voro upptagna i Latikselet. Dock skulle Mattias Hansson icke ha större del i dessa rödjningar än det som motsvarade hälften av det han själv innehade längre uppefter ån. På detta tidiga stadium hade man ytterst litet med färdigbruten åker, dessutom härjade helt säkert frosten hårt i de outdikade trakterna. Man fick därför ofta ta till nödårsmaten, barkbrödet. Därför intogs också i syneprotokollet de marker till barktäkt, som Latikbergsnybyggarna skulle ha rätt till inom Bäsksele bys skiften. Husen byggdes vid denna tid med nävertak och rätt till nävertäkt för bäskseleborna fastställdes också. Det är tydligt att inom Bäsksele bys ägor fanns uteslutande barrskog eftersom man vid denna syn utstakade den trakt vari dessa skulle äga rätt att taga barkskav av rönn och asp. Rönnbarken har i alla tider ansetts som ett gott nödfoder och så stora djur som älgarna livnära sig ju vintertid till stor del på aspbark, varför även denna torde dugt som nödfoder. I frågavarande skogstrakt har intll våra dagar behållit det namn, som utvisar dessa tidiga barktäkter, den heter alltjämt ”Skavriset”. När dessa barkade träd sedan torkat, så torde det ha blivit ett ypperligt bränsle av stammar och för säkerhets faststäldes att de barkade träden skulle tillvartagas av den by, som ägde marken.

12

Vid syneförrättningen den 25 julii 1780 då Jon Larsson överlät halva sitt nybygge till Erik Nilsson från Nästansjö, så var tygligen Jon Larsson synnerligen välvillig gentemot sin nya granne. Det dröjde dock icke så värst länge förrän Jon Larsson vaknade upp med att fördelningen av slåtterlägenheterna icke skett så särskilt gynnsamt för honom. År 1782 överklagade han delningen, men det tycks ha dröjt nära tio år innan ärendet slutbehandlats och de åren gått, så hade många förändringar i ägoinnehav skett. Jon Larssons inlaga av år 1782 lyder:

        Högwällborne Herr Grefwen, hofwmarskalken och Landshöfdinge samt riddaren af Kungl. Maijts. Orden!

        Hos högwällborne Herr Grefwen, Hofwmarskalken, Landshöfdingen och riddare wågar jag i djupaste ödmjukhet anhålla om ny syn å de Nybygges tillfälligheter som wid Besiktningen af mitt innehafwande Krono Nybygge blefwo mig owetandes delta mig och min medpart Erik Nilsson emella, på det jag närwarande må kunna bemerka min rätt, samt wisa i hwad mohn jag blifwit lidande när mina förr innehafwda Slåtter ägor blefwo mig fråntagna och inga i deras ställe mg tilldelte, med hwilka jag jämförelse wis med de förra finner mig wara belåten. Med uphjertlig djup wördnad framhärdar.

      Högwälborne Herr Grefwens, Hofmarskalkens, Landshöfdingens och Riddarens

                           Underdånige ödmjukaste tiennare Jon   

                           Larsson i Lattiksele och Åsele Lappmark.

På begäran af

Fredr. Bergstedt.

                         Ingift. W. Bottens L. conoir d:22 october 1782.

På denna skrivelse utfärdade Konungens Befallningshavande I länet följande resolution:

                             Resol.

Remitteras til Syn af Liqwidationscommisarie Johan Edin och 2na owäldiga nämdmän i samteliga wederbörandes närvaro, samt undersökning wid Lofl. Häradsrätten, hwarefter och sedan Prorocolls utdrag häröfwer inkommit, jag mit utlåtande slutligen meddelar.

             Umeå af Lands Contorist 22 october 1782.

Under H.H. Grefwens och Landshöfdingens m.m. Leijonstedts

13

sjuklighet.

            A. Häggström.                  Joh: J: Öhrling

 

Utredningen om denna sak malde liksom så många andra kvarnar synnerligen långsamt och under tiden hände en del i byn. Tillsammans med byboron i Bäsksele och Volgsele beslöt man att inköpa den del av Bäsksjö lappskatteland på vilket deras byaägor lågo. Landslappen Nils Andersson Bäsk ansåg sig också vara så trängd av nybyggarna att det förelåg så stora svårigheter att fortfara med renskörseln så han gärna försålde området ifråga. Köpet upprättades i Volgsjön på midsommarhelgen 1789. Köpebrevet lyder:

Som jag undertecknat för intrång med renskjötsel icke kan bo på mit Skatteland med renboskap så bortsäljer jag mitt innehafwda halfwa Lappskatteland til mina grannar eller nybyggare som är i bäsksele Olof Christophersson och Elias hansson Erik Ersson wolgsele by Erik Larsson Lars Larsson Latiksele by Jon Larsson mattias hansson och Erik Olofsson, och för mitt arbete skal de tillsammans gifwa mig ethundrade daler Kopparmynt; för mitt afträde och hafa de til at swara för skatt och ränta straxt nästa år som i wittnes närwaro stadfästes med namn och bomärken intygas af volgsjön den 24 junius 1789.

                            

 

                         Nils Andersson

                         Skattelapp halfwa      

                           Bäsksjölandet

Witnar:

Hans Andersson                       

 

Och Erik Persson     

 

Att denna utskrift är rätteligen utskrifwen intygar

                     Johan: P: Edin

hela köpesumman för Bäsksele halva lappskatteland, som är ethundrade daler kopparmynt eller Femtio Riksdaler tjugo sex skillingar 8 rundstycken specie hafwer Bäsksele nybyggare riktigt betalt till mig undertecknat, som qwitteras av Åsele den 5 jan 1790.

                                                          Nils Andersson Bäsk.

 

Witnar

Markus Danielsson

(oläsligt namn) Larsson        med orginalet qwittenset lika

                                              lydande intygar Gabriel Nilsson

                                              i råsele

                                              Pehr E. Gavelin

 

      

14

Nu hade man alltså ärligen köpt den jord man byggde och bodde på. Men även inom byn gjordes hemmansaffärer. Erik Nilsson sålde till Mattias Hansson min nybyggesdel och avflyttade ur byn, varthän är svårt att säga. Mattias Hansson ansökte hos K.B. om att erhålla införsel i den inköpta nybyggesdelen och erhöll följande utslag:

  Kungl. Maits.Befallningshafwande i Wästerbottens Höfdingedöme Utslag uppå Matts Hanssons ansökning om Immission och införsel uti den Krono Nybygges del i Latiksele och Åsele Lappmark, som han af förre Åbon derstedes Erik Nilsson sig förvärfwet:

  Gifwet i Ume af Lands Conttorie den 3dje Julii 1790.

Alldenstund Erik Nilsson i Latiksele och Åsele Lappmark finnes hafwa medelat skriftlig bewittnad afhandling uplåtit till Matts Hansson der sitt derstädes Åboende Krono Nybygge med de ägor och lägenheter som dertill i jämförelse med Jon Larssons andel i byn höra enligt Syn och Lofl. Härads Rätten i Åsele Protocoll af den 3 dje Januarii 1783; För den skull och som Matts Hansson äfwen intygas wara härtill skicklig, thy pröfwar jag skäligt at härmedelat antaga till Åbo på berörde Krono Nybygge i Latiksele efter Erik Nilsson hwarföre och honom åligge skall wid answar och besittningsrättens förlust at Nybygget behörigen odla iståndsätta och wid magt hålla samt hafwa Åkerbruket i anseende till trädning, dikning och plantering och det mera så sköta, som andra Krono Nybyggare härutinnan före detta föreskrivet och före Åbon (oläsligt ord) ålagat,  hwilket det wederbörande Krono Betjänte tilkommer att hafwa tillsyn: Och skall detta Utslag, till behörigt antecknande af förändringen hos krono Befallningsman i orten upwisa.

         År och dag som ofwan.

 

                      J.G Donnér

                                              /   Joh. J. Öhrling.

 

 

Annoteradt uti Gjorda boken af

                 (oläslig signatur)

 

Matts Hansson satt nu som ägare till tvänne nybyggen i byn. År 1791 försålde han dock det ena till sin måg Kristoffer Kristofferson och det var tydligen det nybygge, som han köpt av Erik Nilsson. Denne Kristoffer fick sedermera i sin tur en måg, som var från det fjärran avlägsna Moskva, nämligen den ryske flyktingen Abraham Philipsson. Om denna nybyggesaffär omtalar följande skrivelse:

Utdrag utur Protocollet hållet å Laga härads Tinget med Åsele

15

Lappmark uti Tingshuset den 3 januarii 1792.

S.D. Upwistes en emellan Matts Hansson och hans hustru Susanna Eriksdotter i Latikberget samt deras tillkommande måg Kristoffer Kristofferson så lydande afhandling:

  Emellan min måg Kristoffer Kristofferson och mig, är med min hustrus samtycke en öfwerenskommelse skedt, att min måg Kristoffer Kristofferson såsom köpare skall hädanefter äga hälften af mitt innehafwande Krono Nybygge i Latikberget i anseende till slotter ängar utom åkerhagen och det således at han Kristoffer Kristofferson tager hälften både af de ängar som äro längre borta från gården, som och de som äro närmare. Men inom åkerhagen skall han äga allenast den del, som är wästerom bastugan, hwarest råmärke emellan honom och mig är ifrån storstenen till kallkällan; då han Kristoffer Kristofferson må äga och nyttja hädanefter och allt framgent den åker, som är wästerom storstenen; hwaremot meranämnde Kristoffer Kristofferson skall till betalning och utlösen för detta mitt halfwa Krono Nybygge i Latikberget erlägga Fyra Hundrade daler Kopparmynt eller Tjugo två Riksdaler tio skillingar och åtta rundstycken Specie, till nästkommande häradsting den 3 Januarii 1792 samt då jag ej mer orkar att sjelf sköta hälften, den jag qwar äga af Nybygget, föda och sköta åt mig en ko, af hwilken jag skall nyttan och frukten äga, hwilket härmedelst å ömse sidor försäkras.

                Wålgsjön den 2 oktober 1791

Matts Hansson, säljare.          Kristoffer Kristofferson, köpare.

Susanna Eriksdotter  säljare

Wittnen Johan Nilsson     (samtliga bomärke)

Pehr E. Gafvelin.

 

I häradsrättens yttrande säges. ” Kristoffer Kristofferson wara känd för en flitig och omtänksam arbetare.”

Köpesumman på nybygget kvitterades i Åsele den 2 januari 1792.

  Men hur gick det med Jon Larssons klagan över att ha blivit fråntagen de slåtterlägenheter, som nu genom ägoköp tillhörde Mattias Hansson? Utslaget kom och var fördelaktigt för honom, ty följande skrivelse lästes helt säkert någon läskunnig person för honom vid marstinget 1792.

Kongl. Maij. ts Befallningshafwandes i Wästerbottens Höfingedöme. Utslag uppå Krono Nybygges åbonns i Latiksele af Åsele Lappmark Jon Larssons ansökning derom, att som han friwilligt medgifwit Erik Nilsson att få sähta signer bredwid honom och upptaga åker på stora Latikberget,

16

med löfte at ock skulle byta eller dela sig emellan deras både längre och närmare belägna upodlingar och ängar, så snart den med upodlingar funnes jämngoda med andras til Lasstal och utkomst, och Matts Hansson numera blifwit innehafware af Erik Nilssons Nybygge jämte det han  dessutom sjelf låtit för i Latiksele utsyna och der uptagit; det  måtte Sökanden icke wara förpliktigad, at til Matts Hansson byta några ängeslägenheter för Erik Nilssons innehafwde Krono Nybygges del, af sina år 1777 utsynta Nybygges ägor nära byn, innan bemäldte Matts Hansson äro i lika godt stånd, eller i afkomst deremot jämngoda och swarande, utan Sökanden imellertid wara berättigad at innehafwa de ägor dess Nybygge, som år 1777 den 22 september blifwit för det samma utsynta och warå han Frihets Bref samt Nybygges rätt den 20 October år 1778 erhållit; Gifwet i Ume af Lands Contoriet den 29 de Februarii 1792.

  Af de inlämnade handlingar har jag mig om detta mål behörigen underrähtad gjordh och det samma i behörigt öfwerwägande tagit; Och allthenstund Sökanden Jon Larsson i Latiksele samt Åsele Lappmark År 1778 d. 20 de october erhållit Frihets Bref och tillstånd at få uptaga Nybygge wid Latiksele af de upodlings och ängesslägenheter, som bliwit för honom särskilt utsynta och Lofl. Härads Rättens i Åsele protocolla Utdrag af den 3 januarii samma år finnas beskrefna. Så ewad aftal Jon Larsson sedermera kan hafwa gjordt med Erik Nilsson, af hwilken rättighet Matts Hansson nu mera blifwit innehafware, mot jämgod ersättning i andra längre bort belägna ängar, dem den nykomne åbon skulle upsöka och låta syna, är tydeligt och med saken enligt at innan sådant byte kunde ske måste Jon Larsson i stället erhålla lika mycket äng och höbergning af den andre, emedan eljest Nybygget skulle lida försämring och skada på ägorna och kommer han således at imedlertid behålla hwad hans Nybygge år 1777 blifwit till ängar utsynt och hwarå han stadfästelse erhållit, hwilken Syn jämte den År 1780 hållen och Tings protocollerne af d. 3 jan. 1778 och d. 3 januarii 1781 altså kommer at tjena Jon Larsson och Matts Hansson till efterrättelse, hwad bägges Nybyggens ägor angå.

                År och dag som ofwan

J.G. af Donnér      

                          / Joh. J. Öhrling

annoth.

 

                          Vilket är Jon Larssons bomärke

 

17

På sommaren 1792 upprättade de båda tvistande nybyggarna en överenskommelse om fördelningen av stridigheter om denna fördelning eftersom Latikselesrödjningarna, som lågo bäst till ägdes av Jon Larsson medan Matts Hanssons rödjningar lågo högre upp efter ån. Den upprättade överenskommelsen lyder:

  Till fastställelse och framtida rättelse begära(?) undertecknade följande öfwerkommelse: Sedan Jag maths hansson fått taga hälften (i) alla delar med Jon Larsson alla myror hans såsom Latiksele Åbo, och mina såsom Bäsksjö åbo, skal det rödningsland detta mitt nybygge tillhör på det sättet fördelas; att sedan jag lämnat en tredjedel deraf till Jon Larsson skall jag af honom få, till godhet och widd emot denna afstådda tredjedel swarande någon af Latiksele rödjningar. Härmed förklarar jag Jon Larsson mig nögd och skal det jämwäl ewen att Maths hansson tillåtet att nyttja de ägor han fått af Erik Nilsson och behålla damstället nedan fågelsjön åtwid forsen. Med denna wår förening förbinda wi oss med wåra och tillkallade wittnens underskrifter fastställa wilja skal allt oss emellan hitintills hafd(oläsligt ord) uphöra. Latikselet den 21 augusti 1792.

 

                      Maths Hansson    

 

                      Jon Larsson               

                            i                     

                      Latikberget

 

Wittnar:

Pehr E. Edin

Gabriel Nilsson i Råsele

 

  År 1793 den 3 januari på Åsele Lappmarksting upwiste och  inprotocolleradt betygas

 

                      På härads Rättens wägnar

                      Johan Henrik Tideman

Belagd med ½ skillings lösen.

  Eftersom man av något skäl fått skrivkunnigt folk på besök i byn, Pehr E. Edin, som skrivit överenskommelsen härovan, så hade man tydligen också kallat dit nybyggarna i Volgsele för att med dem överenskomma om råskillnad mellan de båda byalagen. I Volgsele bodde då bröderna Erik och Lars Larsson och grannarna i Latikberg voro utom Jon Larsson och Matts Hansson Olof Ersson och Christoffer Christoffersson. Den beslutande överenskommelsen lyder:

18

  Underskrefne Wålgsele och Latiksele Byamän hafwa om råskillnaden oss emellan så öfwerens kommit, att den skall sträcka sig ifrån storforsen i Bäskån till mötingselforsen förbi stenmyran och sedan till forshuvudet nedan Olof Jonstjärnen och sluta wid lilla Anevare.

  Denna råskillnad hafwer wi oss emellan fastställa welat; och bestyrkes denna öfwerenskommelse med wåra och tillkallade witnens namn vilket skedde i Latiksele den 21 augusti 1792.

                          

                       Erik Larsson    

        Lars Larsson I   

                       Wålgsele.

                                                         

                      

 

                       Matts Hansson   

                       Jon Larsson     

                       Olof Ersson

 

                                                  

               

  och Christoffer

 Christoffersson i Latiksele.     

 

Wittna

Pehr E: Edin

Gabriel Nilsson

i Råsele.

  År 1793 den 3 januarii på Åsele Lappmarks ting upwist och inprotocolleradt. Intygas

                   På Häradsrättens wägnar

                   Johan Henrik Tideman.

Den 2 oktober 1791 hade Matts Hansson försålt halva sitt nybygge till mågen Kristoffer Kristoffersson och den 22 mars 1793 försålde han sitt nybygge till sonen Erik Mattsson och mågen Per Salmonsson. Det är svårt att klart fatta nybyggesförsäljningarna vid denna tid då man ej har tillgång till de jordeböcker i vilka försäljningarna infördes. Själv tror jag, att Kristoffer Kristoffersson köpte halva Erik Nilssons nybygge 1791 och det nybygge, som nu försåldes 1793, var Mats Hanssons ursprungliga nybygge i Latiksele, vilket han upptog vid sin flyttning från Bäsksjö. Efter 1793 skulle alltså Matts Hansson fortfarande inneha hälften av det Erik Nilssonska nybygget. Mågen Pehr Salomonsson utflyttade senare till Hacksjö och blev så småningom även nämndeman. Dokumentet 1793 års hemmanförsäljning lyder som följer:

19

  Såsom wi undertecknade För Äldrar har med wåra Barn öfwerens kommit följande afhandling:

  At Jag Mathias Hansson har med min hustrus råd och samtycke öfwerens kommit, att aflämna wårt innehafda Nybygge i Latiksele till wår son Eric Mathsson och såsom wi med denna wår son har öfwerenskommit med mågen Pehr Salmonsson och dotter Maria Matsdotter att sagda wåra barn må få och äga besittningsrätten uti förberörda wårt nybygge i Latksele, har wi med honom öfwerenskommit ay mågen Pehr Salmonsson skall till utlösen lämna till sonen Eric Tjugo Två Riksdaler 10 skilling 8 rundstycken till oss öfriga(oläsligt ord, möjl. ”barnen”) Tjugo Två Riksdaler 10 skilling 8 rundstycken så att hela utlösnings Summa inalles belop aw Fyrtio fyra Riksdaler 21 skilling 4 rundstycken; Sedan wi lämnat ifrån oss nybygget, skall de bestå oss i lifstiden tarfwlig och nödig skjötsel på ålderdomen, samt alt hwad som nämnas till näringsfång, födan för en ko, Twå getter och Twå får ett häst Kreatur skall han utaf oss bekomma så snarthan tillträder Nybygget, och således i lifstiden bestå oss en tarwlig och nödig Kyrka Skjuts till och ifrån Kyrkan wed och wäre med mera. Och således äger han till stånd å Hög wederbörlig ort söka stadfästelse hwilket wi härmed å ömse sidor förklara oss nöjd och willa med wåra samt ombedne wittnens namn under skrifwa som skedda i Åsele d. 22te Marti 1793.                 

                       

                 Maths Hansson         

         hustru Susanna Ersdotter

        

        sonen Eric Mathsson               

         i Latiksele

 

        Mågen Pehr Salmonsson         

       

        och hustrun Maria Mathsdotter

        tillträdare.

Wittna:

Olof Swensson

 

Markus Markusson    

I Nore                             

 

Jon Jonsson                             

 

20

Den 3 juli 1793 var det åter länsmanabesök i byn. Per Edin jämte nämndemänne Eric Adamsson i Tallsjö och Hans Nilsson i Lomsjö voro på syneförrättningsresa. I Latikberg skulle man besikta en myra åt Mats Hansson varjämte gränserna mellan dennes skiften och Bäsksjö byamäns ägor skulle utstakas. Första dagen klarade man av Mats Hansson sak då följande avhandling upprättades;

  År 1793 den 3 Julii besiktigades på Mats Hanssons i Latikberget belägen en Myra belägen nära intill berörda by, hwilken hitintills legat under fätramp men nu af bemälts Mats Hansson begärdes att samma till höslått få inhägnan och upodla och befanns denna Myra vara af god beskaffenhet och torde efter inhägnad kunna gifwa 6 lass höbergning, och som Latiksele byamän äga tillräckligt mulbete denna myra förutan, willa Synemännen för sin del tillstyrka det måtte han till höbergning få intagas; widare öfwerenskommo Mats Hansson och dess grannar Olof Ersson, Jon Larsson och mågen Christopher Cristophersson at äwen de hwar få fjärda del af denna myra undfå skulle de då ock honom fjärdedel i hägnaden bestå.

                     Latiksele ut supra

                     Pehr E. Edin

 

                     Eric Adamsson       

                     i Tallsjö.

 

                    Hans Nilsson                  

                   i Lomsjön.

 

Enligt särskilt utdrag intogs överenskommelsen i Åsele häradsrätts protokoll den 3 januari 1794.

Följande dag den 4 juli skulle gränserna mellan Latikbergs och Bäsksjö byamän utstakas. Vid sin flyttning från Bäsksjö hade Matts Hanssons slåttermarker inom den byn överförts till Latiksele nybygge och nu var Mats Hanssons måg ej nöjd med svärfaderns gränsöverenskommelse med nybyggarna i Bäsksjö. Orginalet till synberättelsen saknas men utdraget ur

domboken ger full förklaring till hela ägotvisten.  

  Utdrag af Protocollet hållit å Laga härads Tinget med Åsele

Lappmark uti Tingshuset den 3dje januarii 1794.

Företeddes och upläses följande Synebeskrifning:

År 1793 den 4 juli utstakades gränserna emellan Bäsksjö byamän och Matts Hansson i Latikberget till ödmjukast följe af wällofl. Rättens gunstiga förordnande af den 3 januari innewarande år.

21

Wid detta års wälloliga härads ting förklarade mågen Christoffer Christoffersson i Latikberget å sin swärfaders Matts Hansson derstädes wägnar missnöje öfwer den gränsförening som den sistnämde med Bäsksjö byamän den 20 augustoo förlidet år ingått, hwarigenom Matts Hansson skulle äga båda sidor om Bäsksjö ån ifrån stenbryggan ned till Luspen men derifrån allenast södra sidan af samma älf ned till gräntsbäcken.

  För sin del förklarade Matts Hansson sig äfwen nu nögd med denna sin ingångna förening, förbehållande sig att i denna onödiga Rättegång(oläsligt ord) utanom dess måg Christoffer Christoffersson som nu emottagit hälften af dess Nybygge och hwilken denna Rättegång begynt, wille därmed fortfara, skulle han ensam deraf få taga både winst och förlust.

  Christoffer Christoffersson påstod detta oaktadt at han och Swärfaderns nybyggeområde borde sträcka sig oppom den så kallade stenbryggan till en liten bäck i bäsksjön, till hwilket påstående han mente sig hafwa fog utaw den Höga Landshöfdinge Embetets Resolution af den 16 februari 1792,

men sedan Synemännen besiktigad den omtvistade marken och funnit den af als ingen duglig eller betydenhet medgas änteligen Swaranden att råskillnaden skulle bliwa wid den förra öfwerenskommelsen stenbryggan i Bäskån midt för wallen ytterst i bäsksjön ned till en liten bäck, som nedkommer i den så kallade Luspen derifrån åtnögdes han med södra sidan af samme älf ned till gräntsbäcken, hwarest Bäsksjö ägorna slutade. Widare begärde Bäsksjö byamän at Protocollet måtte intagas deras med Per Jonsson i Grundsjön öfwerenskomna råskillnad som skall sträcka sig ifrån Stora Anevare mitt öfwer Ano sjön och Gabblotsmyran till Get mansjökullen samt derifrån emot Lycksele, der Synemännen som insynt Pauträske nybygge utstakat berörde nybygges gräntser och skrifwit sina namn i ett träd wid Rönbergs bäck qwisslan mitt öfwer wattu hällnings myran och änteligen derifrån till granåsen, som gräntser emot Gärfsjön.

  Slutligen öfwerenskommo Bäsksjö och Latikbergs byamän at answara hälften war i en dammbyggnad som i den benämda gräntsbäcken skall anläggas då afkastningen deraf likaledes halft skall warje by tillkomma dock till märkandes, at Matts Hansson äfwen i det fallet anses som Latikbergs åbon. At så wara befunnit och öfwerenskommit; intygas Ut supra

Pehr Erik Edin, Erik Adamsson i Tallsjö. Lars Nilsson i Lomsjön.

Bäsksjö och Latikbergs åboår erkände den öfwerenskomna och utsynade gräntsen; men Lars Jonsson i Grundsjön förbehöll at framdeles genom Synemän

22

få rätta råsträckningen emellan honom och Bäsksjö ifrån Gablotsmyran; äfwen en del af Bäsksjö åbos delning å ägorna skedde, hwilket Härads Rätten för sin del fant skäligt bewilja. År och dag som ofwan tillförne

                      På häradsrättene Wägnar

                      Johan Henrik Tideman

Ut draget ställt till matts Hansson i Latikberget. Lösen 17 skillingar 8 rundstycken.

  Syneberättelsen visar Bäsksjö bys ägor vid en så tidig tidpunkt som år 1793, vilket kan vara av värde enär samtliga hemmanshandlingar i den byn äro förstörda.

  Men Matts Hansson gick och  småharmades över att det ägoköp han gjort med Erik Nilsson ej gav den utdelning han själv trott. Hans planer hade ju helt sträckats genom att Jon Larsson erhållit K.B-s utslag på att inget ägobyte fick ske förrän de tillbytta ängarna svarade i värde mot dem som byttes bort. Matts Hansson anförde besvär i en skrivelse, som inkom till K.B-s kansli den 16 april 1795. Den lydde:

  Högwälborne Herr Landshöfdingen Riddaren af Kongl. Maijst. Swärdsorden.

                          Nådige Herre!

Medan undertecknad år 1783, af Erik Nilsson i Latiksele, uphandlade Nybyggesrättigheter och hans nedlagda arbete å berörda nybygge, och derå erhällit Eders Höga Nådes utslag af 3 julii 1790 på besittningsrätten af de ägor och lägenheter som dertill i jemförelse emot Jon Larssons andel o byn(oläsligt ord) har nu sedermera jag sett mina innehafwande ägor, ej swarar mera, än ungefär till ¾ del emot Jon Larssons ägor, och jag icke fått åtniuta de ägor, som efter föra Syn af den 3 januarii 1781 och den 4-de januarii 1783 och Lofl. Häradstings Rätten i Åsele hålla protocoller, kunde rättast utrönas, men då jag sådana Docomenter icke omhänder ha, och inom wårt för denna by öfwerens komma skilnad i skog och mark, finns några små myrslogar och rödningsland, den ingen ännu wålat sig till gagn och nytta använda. Jag heller icke för grannsämjas skull will om ägorna med min granne träta och därmed komma prosses och omkostnad. Nu är hos Eders Höga Nådes min underdån. Ödmjukaste anhållan få Nådigt Remiss tillsyn å de lägenheter som ingen förut inom byn wålat sökt upodla, hwarefter och sedan Syn uti wederbörandes           

23

närwaro föregått, och Lofl. Härads Rätten i Åsele sig yttrat för i lika djup ömjkhet stadfästelse derå Ansökning giöra, samt om skattläggning snart kommer att försigå, deronämnda nya slogar och rödjningsland uder min andel i nybygget komma må, Afwaktar Nådig Resolution och med djup wördnad framhärdar

                      Eders Höga Nådes

               Underdån. Ödmjukaste tjenare

                 Maths Hansson ifrån Latiksele

                 i Åsele Lappmark.

Skrifwet

H. Lundström

Härpå utfärdade K.B. följande:

                        Resolution

Krono Länsman Wälaktad Per Eric Edin förordnas at med 2-ne ojäwaktiga nämndemän i wederbörandes närwaro, behörigen Syna och af Sökanden till intagande under sitt åboende Krono Nybygge begärta ängeslägenheter upprättande

häröfwer beskrifning som wil Lofl. Härads Rätten til skicka (resten av resolutionen starkt bleknad)

            Wästerbottens Lands Contoir i Ume den 16 april 1795.

              J.G. af Donnér

                                       / Joh. J. Öhrling.

Någon särskild syneberättelse i anledning av denna begärda syn har ej av mig kunnat påträffas. De förhållanden som Matts Hansson påtalat i sin ansökning kan dock antas ha blivit lösta genom den överenskommelse, som ingicks samband med att Jon Larsson begärde klyvning av sitt nybygge. Den syn, som hölls i anledning härav, lyder som följer:

  Jon Larsson i Latikberget som hos konungens Höga Befallningshafwande anhållit derom att få klyva sitt Nybygge i Twänne lika delar och till understöd för denna sin klyfning begärt att få insyn de slåttes lägenheter som hwid och inom Synt område ännu finnas oinsynta hade till denna syneförrättning erhållit Högwederbörligt förordnande under den 16-de april detta år. Under samma dato hade Högbemälte konungens Befallningshafwande täkts remittera tillsyn och undersökning Mats Hanssons derstädes underdånig ansökning att få dessa förut nämda oinsynta ägor under sitt nybygge taga så som i högsta måtton litet sedan Jon Larsson wägrat att efter Ackord och löfte lämna till Mats Hansson hälften af

24

sina Nybyggesägor såsom bättre och sämre emot det att han skulle taga hälften igen av Mats Hanssons ägor såsom sämre och smärre.

  Mats Hansson eller dess måg Jon Salmonsson som Nybygget tillträt klagade att hans Nybygge, som nästa år skall skattläggas wore så uselt att om antingen Jon Larsson ej uppfyller förenämda sitt löfte eller lämnar honom ensamt de begärta och än oinsynta slåtter lägenheter som kunna invid byn finnas, wore han nödsakad att lämna detta Nybygge öde, eldenstund det då ej kan föda sin åbo.

  Synemännen besiktigade därföre först denna Nybyggesägor hwilka befunnos och wärderades.

                          Rödjningstillfällen

Jerfsjöån                                          12 lass

Gallersjöbäcken                                 4

Fogelsjöbäcken oppom sjön         ___1____

                                  Summa            17 lass

                        Myrslåtter

Fogelsjömyren                                     2 lass

En myra bredwid bäcken                     2

Siksjömyran med tjernen                     5

Bomsjömyrorna                                   4

Tallmyrona                                           2

Nymyran på ästra sida om ån           __1____

                                   Summa             16 lass

                                                            

När hälften trädes blir årliga

afkastningen                                         8 lass

och tillsammans med rödjningarna     25 lass

När nu sagde ägor dels äro otillräckliga för en besuten åbo dels ock af den uselsta beskaffenhet samt vidt ikring spridda tyckte wäl synemännen för sin del det wara billigt det Jon Larsson efter sitt löfte wid Nybyggets första utsyning blandade sina ägor med dessa på det äfwen en åbo härå måtte bliwa besuten; men som Jon Larsson härtill nekade kunde de ej med denna twist sig widare befatta. Jon Larssons ägor werderades och befunnos

                        Rödningsland

Latikseleån att för allt myrslåtter                 91 ½ lass

                       Myrslåtter

Tjern myran                                                  19 lass

25

Gamberg myran                                            24

Wammyra(?)                                                   1

½ parten i Stenmyran                                      4

Stormyra                                                          3   

                                 Summa                         52

 

När hälften häraf trädes blir årligen             26 lass

Således hela höafkastningen                       117 lass

De slåttes lägenheter som både Jon Larsson och Mats Hansson begärt och hwilka hitintills ej till någondera blifwit synta och bewiljade äro

                         Rödningsland

Kwissel bäcken                                       4 lass

Myrbäcken                                              1

Djupbäcken                                             6

Fogelsjöbäcken nederom sjön.                2

                            Summa                       13

                                   

                 Myror

Kwarn wäg myran                               2

Bäckmyran                                          5

Gräns bäck myran                               4

Kroksel myran                                     1

Skog myran                                         2

Kroksel bäck myran                            1

Pehr Lars tjernen                                 1

En myra der ofwan före                       1

¾ del i Stormyran                                1 

                        Summa                        26 lass

 

När hälften trädes blir årligen             13 lass

Och med rödningsbäckarna                26 lass

Nu twistade wäl Mats Hansson och Jon Larsson om hwilken skola wara närmast berättigad till sagda slåtter men kommo slutligen därom öfwerens att Mats Hanssons ägor både som Latikberg och Bäsksjö åbo skola läggas till Jon Larssons; och dess nu uppgifne slåtter hwaraf sedermera ske delning på det sättet att Jon Larsson tager tre femtedelar och Mats Hansson twå dåde likwäl hwardera först behåller sitt arbete och lämnar den andra full ersättning i Skoge (?, fällt vilt, sh). Mats Hanssons ägor som Bäsksjö åbo blefwe därföre wärderade nämligen

Bäsksjöån                                     45 lass

26

Twänne myror tillsammans            5 lass

                          Summa                50 lass

 

Och som således Både Mats Hansson och Jon Larsson alla ägor utgjorde en årlig bergning af 21! lass utom åkerhö och halm, trodde synemännen att såväll Mats Hanssons båda Nybyggen skulle blifwa tillräklig för hwar sin åbo, då han bekommer twå femtedelar heraf såsom och att twå åbor skulle blifwa besutna af Jon Larssons återstående tre femtedelar hwilket alt till wederbörandes godtfinnande eller ödmjukast hemställes

                      Latikberget den 31 aug. 1795

                         Pehr E. Edin

                        

                         Markus Danielsson     

                         i Gafsele

                         Erik Nilsson                              

                         i Besksjön.

 

År 1796 den 2 januarii på Åsele laga häradsting upwist och inprotocolleradt, Intygas

               På häradsrättens wägnar

               Johan Henrik Tideman

Belagd med 16 skillingars lösen

Jon Larsson torde nog förlorat på denna överenskommelse och eftersom frihetsåren snart voro förlupna ansökte han om förlängning på dessa. Följande skrivelse från honom gäller just denna ökade frihetstid.

  Högwälborne Herr Baron, Landshöfdinge och riddare af Kongl. Maijts. Swärds Orden.

  Då i anledning af Eder Höga Nådes förordnande under den 28-de Now. 1796 Undersökning wid Wällofl. Häradsrätten i Åsele borde för sig gå, öfwer min hos Eder Höga Nåde insinuerade Ansökning om några frihetsårs tillökning för mitt i Latikberget och samma socken innahafwande swaga Krono Nybygge, täcktes Högwälborne Herr Baron, landshöfdingen och riddaren nådgunstigt i djupaste ödmjukhet bilagde Protocolle utdrag under den 5-te jan. 1797 intyga. At denna anbefallte undersökning nu för sig gått. Jag wågar således i djupaste ödmjukhet anhålla, at mig medelst Utslag måtte nådrättvisligen tilläggas den i berörda Protocoll at Wällofl. Härsdsrätten tillstyrkte tillökningen af tre frihetsår, så wida jag i annat fall ej ser mej kunna wara å berörde Krono Nybygge vesuten. Under

27

hopp om gynnande Utslag, framförder med djupaste wörnad

                                       Eder Höga Nådes

                                       Allerödmjukaste tjenere

                                       Jon Larsson i Latikberget

                                       och Åsele.

 

                   Resolution.

  Hör af Lofl. Häradsrätten i Åsele uti dess Protocolls Utdrag af den 5-te januarii innewarande År anförda orsaker, samt medan sökanden Jon Larsson i Latikberget och Åsele Lappmark åboende Krono Nybygge, är långt under fjällen beläget, pröfwar jag skäligt, at som till samma Krono Nybygges iståndsättande må undfå Tre frihets Års tillökning räknade ifrån de förra Frihets Årens förlopp, åliggandes honom at inom samma tid hafwa skatta till Ett Sjundedels Mantal, hwartill wederbörande Krono Betjänte (här följer fortsättningstecken    , dock har denna fortsättning icke kunnat återfinnas, sh.).

  Vid samma tid skattlades de delar av Mats Hanssons hemman, som ägdes av hans mågar, vilket visas av följande domboksutdrag:

  Utdrag utur domboken hållen å Laga häradstinget med Åsele lappmark uti tingshuset den 3 januari 1797.

  S. D. Å Latiksele nybygget, som af Christoffer Christoffersson och Jon Salmonsson åboar, och hwarföre frihetsåren, nu till ända lupit, födes en häst, sex kor, 2 ungnöt, fem får och utsås 1 ¾ tunna spannmål i bekwämlig jordmån hwarföre dessa åboar tills widare böra skatta Fyratio skillingar hwardera.

                    På häradsrättens wägnar

                     Johan Henrik Tideman.

 

  Lösen 12 skillingar 10 rundstycken

Skrivelsen ställd till Jon Salmonsson i Latiksele.

28

                        Vattenledningar

                 En tidig odlingsmetod.

  til aller ödmjukaste följe af konungens höga Befallningshafwandes förordnande den 19-de juni 1797 at Syna och beskrifwa thet damstället som Jon Larsson i Latikberget i wålga och åsele begärt at få låta ut syna och som ingen af de nästgränsande hade något wid syneförrättningen at påminna så besiktigades stället och är som följer.

  I wäster en halfmil ifrån bostället wara fogelsjöbäcken belägen hwarest wara stället och bygga et dam twå hundrade alnar långt och tre alnar högt at wattnet finge gå öfwer alla de myrar som äro kringom bäcken så skulle that blifwa äng af således wara befunnit jntvgas Lattikberget den 2-dra juli 1797

                         

                       Pehr Öhrman

                    Johan Larsson i Öhrträsk

                    Olof Andersson i Hornmyr.

  Så lyder syneberättelsen till första vattenledningsanläggningen i Latikberg. Första då i den meningen att laglig syneförrättning skett.Trots att syn skedde 1797 kom K.B.-s tillstånd ej förrän 1801 då följande utslag utfärdades av K.B.

  Kungl. Befallningshafwande i Wästerbotten höfdingedöme Utslag uppå Jon Larssons ifrån Latikberget och Åsele Lappmarks ansökning at til förmering av höbergningen under berörde thess åboende Nybygge, få genom updämning af så kallade Fogelsjöbäcken försöka, om och huruwida de utmed samma bäck belägna, nu för tiden onyttiga myror kunna bringas til någon awkastning; Gifwet i Ume af Lands Contoriet den 5-te Martii 1801.

  Enligt inkomna Besktifningen öfwer then Syn Liqwidations Commissarien, krono länsman Pehr Öhrman til följe af mitt therom utfärdade förordnade den 19-de Junii 1797, med nämndemän Johan Larsson ifrån Örträsk och Olof Andersson ifrån Hornmyr nu verkställdt den 2-dra Julii samma år, han genom en dammbyggnad af twåhundrade alnars längd och tre alnars höjd uti den så kallade Fogelsjöbäcken, på de inwid samma Bäck liggande myrorna ansedts kunna winnas någon höbergning, som likväl ej til något wisst Skrindetal kunnat utsättas. Och som någon ej finnes hawa något bestridande häremot gjordt, thy pröfwar jag skäligt, så wida härigenom icke heller någon förfördelats, bewillja Sökanden then begärts updämningen, samt att under åboende Krono Nybygget få begagna then härigenom till äfwentyrs blifwande höafkastningen, på de myror inwid berörde

29

Bäck, som ej äro Disponerade, eller någon annan uplåtne, dock sådant allt mot den Skatt och Ränta, som efter tiländalupna Frihets år, wid skeende Skattläggning å Nybygget kunna thessa lägenheter åsättas

              Stromberg

                                   / G.W.Walter.

  Genom att inrätta vattenledningar kunde nybyggarna erhålla en starkt ökad gräsväxt från myrar och slogland. Följande beskrivning över förfaringssättet vid enläggandet står att läsa i en liten handskriven bok, som tillhört bonden Lars Jonsson i Latikberg. Lars Jonsson var äldste son till Jon Larsson, vilken anhållit om den dammbyggnadsyn, som föregående dokument handlade om.

          Beskrifning till att odla och förbättra äng genom vattenledning.

Det första som på den tillämnade odlingsmarken företages, är att med tillhjälp af Vattenpass, utse och utstaka den utsträckning hvarest dikena lämpligast böra gå; hvarvid man söker leda vattnet så högt å kullarna ske kan, för att dymedelst få så stor vidd, som möjligt, af vatten öfvergjuten. Dernäst uptages dikens och vintren derpå afrödjes skogen, som lägges i långa högar öfver fältet 3, 4 á 5 famnar emellan hvardera högen, alt som skogen är tätare eller glesare. När nu vattnet stått över det avrögda landet, ifrån våren till augustii månad, så att måssa är väl genomvåt och kan emotstå elden, antändas alla högarna på en gång från samma sida, så att qvistar och vahl som äro emellan högarna på samma gång afbrännas, desto snarare vinnas ändamålet. Men ju mindre elden åtkommer mossan, ju bättre är det; ty om mossan brinner up, så blir liten gräsväxt både på myrland och hårdvall. Genom vattnets öfversvämning kan äfven stenbunden mark som på annat sätt icke lönar sig att odla, förvandlas till bördigt äng, endast marken är tjockt beväxt med mossa.

  Myror och sidlänta ställen kunna första året vattnas till midsommaren; men påföljande åren afdämmes vattnet något tidigare. Då långvarig torka under sommaren inträffar, låter man vattnet efter markens behof öfversvämma 12 till 24 timmar i sänder; längre tid får man ej vattna myrland och sidlänta ställen.

  Vårtiden är det ej så nogräknat med vattningen på en vecka mer eller mindre; men när vattnet en gång är afdämt och åter öfvergjuts, så tvinar gräset bort och aftynar om vattnet översvämmar längre tid än nyss

30

sades. På hårdvall bör vattnet stå hela sommaren första året och sedan alla åren rinna deröfver något jemt om tillgång så medgifver. Snö och regnvatten göda bäst. Man bör iakttaga, att så snart ett grönacktigt slem börjar visa sig i vattnet på hårdvall, bör det någon vecka aftappas; Ty om man låter detta slem tilltaga och man derpå aftappar vattnet samt låter landet ligga torrt, så bildar sig ett ämne likt grått papper öfver gräsvallen och jorden blir så förruttnad att endast här och där växa några grässtrån. Vattnar man samma land nästa år så uppskjuter knapt ett grässtrå i grafvarna der vattnet mest stått. Man skulle deraf bringas på den tanken att vattning vore ogagnelig. Nyss omtalte slem börjar oftast visa sig om våren under sädesanden, om landet är så lutande så vattnet får rinna mycket fort och tillika är magert, så växer detta slem senare; är åter vattnet frodigt och landet jemt växer det fortare. Man bör ej aftappa vattnet och lämpa landet tort förrän detta slem visar sig på vissa ställen, ty då först är rätta tiden för aftappningen; Någon vecka dereftter, kan man låta vattnet öfversvämma 14 dagar i sänder och afdämma 8 dagar emellan hvarje öfversvämning till dess höberningstiden gått förbi. Sedan bör vattnet stå både öfver hårdvall och myrland till Micaelii, blott man iakttager at avtappa det och lämna landet torrt 8 á 14 dagar mitt emellan höbergningstiden och Micaelis. Förrän vintren infaller, måste hela fältet vara uptorkadt, annars händer vissa år att hårdvall skadas af den så kallade Is-eller kälabrännan; men på myrland händer sådant sällan. Dessa vattenledningssätt kan begagnas af dem som hafva små bäckar deri vintertiden föga vatten finnes och öfversvämningen således måste ske medelst snö och regnvatten vår och sommartider, på föreskrefvne sätt blifva både gamla utväxta ängar och vild skogsmark beredda till bördig äng; men sedan sådan äng burit gräs 3 á 4 år, blir den något sämre, dock försvarlig. I öfvrigt ankommer det mycket på markens beskaffenhet och huru frodigt vattnet är. Nästan alt springkällvatten är skadligt, utom vid den tiden då det är utblandat med snö- och regnvatten. Der tillgång medgofver att vattnet får rinna öfver fältet under snön nästan hela vintern, är det vanligt att ängen breder sig 2-ne gånger och detta fortfar i 3 år. Huru ock tillgång på vatten kan gifvas så kan merendels. Större fält vattnas om sommaren än om vintern men för att kunna verkställa vintervattning på lika sätt som om sommaren, så bör man vattna 1/3 af fältet första året, 1/3 andra året och 1/3 tredje året, hvarefter fjärde året börjar med första tredjedelen.

31

Fortfares alla år på sätt nu sagt är, så kunna ängarna aldrig förändras, utan lämna årligen ganska bördig afkastning; hvilket alt grundar sig på min egna erfarenhet under 16 års tid. De ängar som äro vattnade vintertiden, behöfva ej så mycken vattning nästpåföljande sommaren, utan kan vattnet begagnas för något annat ställe.

  Om Landskapet är tjänligt och vattnet frodigt såsom nedanföre beskrives, plägar gamla ängar som, hela vintren öfversvämmats, merendels breda sig 2-ne gånger nästföljande sommar.

  När odling verkställes å vild mark som blifvit afröjd och vattnet öfversvämmat från våren till augusti såsom förut är nämt, så bör det ock öfvergjutas landet från sagde tid och under hela påföljande vintren. Der marken ej visar något tecken till det i Västerbotten kallade Gigal gräset (Poa pratencis) i Ångermanland Gigare i Jämtland Tanner, bör frö af nämde grässlag ytsås påföljande vår så snart snön är afrunnen. Det är ej nödigt att nedhacka nämde frön, ty de draga sig själfva utan någon åtgärd i mossen. Om än Gigal visar sig, är det nyttigt om tillgång medgifver att det oagtad utså sagde fröslag, ty derigenom blir fullkomlig höväxt redan andra sommaren. På myror och sidlänta ställen är det onödigt att så fröet.

  På detta sätt förfaret växer första sommaren en kort spåd brodd, andra året breder sig landet med gräs, och tredje sommaren dubbelt; men har man tillfälle att företaga vattenledningen i början af vintren och får vattnet öfversvämma marken hela påföljande sommaren, så utsår man fröet i slutet af augusti månad eller den tid då frön sjelfmant nedfalla; derigenom börjar grodden om hösten, brodden blir stadigare andra sommaren, ock den tredje blir fullkomlig afkastning som breder sig tvänne gånger. Af hårdvall är det land bäst och tjenligast som är höglänt och torrt samt beväxt med blåbärsris och husmossa; ju tjockare mossan är, ju bättre, i synnerhet om marken består af mull, helst rödaktig mylla som icke är alt för mycket blandad med mycken sand, så sjunker vattnet. Om man skal låta vattnet först öfversvämma att stycke hårdvall och sedan myrland, så kommer vattnet icke up i myrkanten förrän det bliwit distelerat under sin fart genom hårdvallsjorden och har således ringa frodighet ovar samt liknar mest springkällvatten. I sådan fall bör man hafwa särskilda vattningdiken åt hårdvall och särskilda åt sidvall eller myror. På hårdvall beväxt med Björnmossa händer att första sommaren man vattnar, mossan

32

på åtskilliga ställen växer ännu frodigare, så att man kunde afskräckas att därmed fortfara; men andra sommaren måste mossan gå under och gräset börjar öka sig och tilltager 5, 6 á 7 år innan det hinner till full bördighet, alt efter som man vattnar mer eller mindre. Efter den tiden blir bördig äng så väl af vild skogsmark som gamla utväxta ängar; men har man tillgång att vattna om vintren, blir ängen bördigare och spiller mindre tid. Bästa odlingstrakt, är sådana kärr och myror som varit eller äro beväxta med granskog, husmossa och höstfräkne; dernäst sådant land som har Tall gran och Björnmossa. Sådan mark som är beväxt med röd och vattenmossa, har jag icke försökt; men om mossan ej är alt för djup och kan vattnas både vinter och sommartider, så tror jag säkert att med tiden äfven deraf skall blifva äng. Starrmyror kunna äfven af vattningen mycket förbättras, Vattnets mer eller mindre frodighet, lärer en och hvar sjelf  bäst kunna bedöma; men jag vill ändock nämna följande kännetecken; Ju mera vattnet skummar desto frodigare är det, och så länge det skummar under snösmältningen och regn, så länge förer det frodighet med sig. På ställen der floder stiger inpå landet, ser man bättre höväxt än på ställen bredvid, hvarest endast snösmältningsvattnet öfvergått, och deraf bör man öfvertygas, att växten skal blifva fullkomlig, när man har vatten deröfver både vinter och sommar. Der vattning skal ske om vintren, låter man vattnet från hösten afrinna, så långt som möjligt, ytterst i ändan af vattningsdiket, för att, det samma hålles öppet i händelse sträng köld inträffar, innan snön faller; och låter således vattnet rinna efter en sträcka öfver ängen, så fryser det icke, alenast det är något djupt. Sedan snön fallit vidpass ¾ aln djup, så öpnar man alla vattningsrännilar hälst i blitt väder, då vattnet söker sig fortare fram under snön. Ju mera vatten man kan få öfver fältet, desto bättre är det.

  Om snön faller höstetid förr en jorden fryser till, kan man släppa vattnet öfver ängen fast snön ej vore djupare än ¾ dels aln. Sådane år gör vintervattning bästa verkan med minsta omak. På ängar som ej kunna vattnas vintertiden utan endast sommaren bör man om hösten nedsätta en stake till märke för varje kucka och rännil för att man igenhittar den då de skola öppnas för än snön är afrinnen. Härigenom får man nyttja snövatten så mycket möjligt ske kan. När man förfarit som nu sagt är, och ängen burit frukt i tvänne år, så bör man förse den med tjenlige afledningsdiken, på sumpiga och sidlänta ställen. Sådane diken

33

äro ej nödvändiga, de två första åren; men sedan böra de anläggas; ty ju torrare man kan få ängarne, dessto bättre verkan gör vattnet. Nästan alla flod eller vattenledningsdiken som göras på sidlänta ängar, böra inrättas att de tillika tjena till afloppsdiken när man vill afdämma vattnet.

Vattningsdiket bör tagas från ån eller bäcken snedt efter markens lutning så högt möjligen vattnet kan rinna; Den jord som upkastas ur diket skal läggas på dess yttra eller nedra kant att tjena till damm när vattnet rinner framföre. Detta dike kan gräfvas helt grundt, göras i stället mycket bredare, men alt finare ju längre fram man kommer, så att vattnet står ofvanföre jordvallen.

 Efter större eller mindre vattentillgång göres passande öppningar här och där i jordvallen hälst på de höglänta ställena, ihåliga klabbar eller ihopaspikade trummor af bräder äro tjenliga att på sina ställen nedgrafva jemt med botten på vattningsdiket, på flera ställen böra göras små rännilar till att leda vattnet, öfver de högre belägna ställen ifrån vattenledningsdiket.

  Om det händer att vattnet när det hunnit ett stycke utför änget,samlar sig på högsta landet, så bör det afskäras och ledas åt höjderna genom små rännilar såsom man bäst kan lära och se när vattnet börjar rinna. Slutligen kan ja erindra, att om floden stiger inpå hård mark som är beväxt med skog, så frambringar intet annat än mossa om ock der förut varit något gräs, utan förblifver den ofruktbar fast vattnet i många år ditledes, ända till dess skogen blir afröjd, då marken blir den bästa äng, om den ock vore stenbunden, alenast den är af torr natur och ej blandad med för mycket sand.

  Sättet att odla äng genom Vattenledning är införd i Jemtlands Kongl. Hushållningssällskaps handlingar 5-te årgången 1822; men vid den tiden kände jag icke odlingssättet med vintervattning, hvilket jag sedermera funnit vara den förmånligaste och säkraste odlings Metoden.

                             Elias Pehrsson

                              I Grefåker.

Elias Pehrsson var bonde i byn Grefåker i Hammerdal, Jämtland och torde nog få räknas som en av pionjärerna inom det norrländska jordbruket.

  Härom vittnar väl det förhållandet att en handskriven odlingsbeskrivning, som han avfattat kunnat hamna uppe i den avläsna fjällbyn Latikberg.

34

                 De första nybyggarnas sista år.

Vid sekelskiftet 1700-1800 började de första nybyggarna i Latikberg på nå ålderdomen och på deras hemman trädde sönerna och mågarna till. I de gamla handlingarna dominerar nu testamentsförordnande, födorådskontrakt och bouppteckningar. Jon Larsson, som tydligen varit en kraftkarl synes dock in i det sista ha behållit sin arbetsförmåga. Hans envetna strävan att få till en ny vinterväg till kyrkan i Volgsjö här vittna om att han också framsynt såg på bygdens utveckling. Hans trätobroder i många stycken, Matts Hansson, gjorde år 1799 ett testamentariskt förordnande till sin måg Per Salmonsson enligt följande:

  Utdrag utur domboken hållen wid Laga Häradstinget med Åsele Lappmark i Tingshuset den 5-te Januarii 1799.

  S.D. Företeddes följande testamentariska Författning:

  Med min hustrus råd och samtycke har jag undertecknad beslutit och öfverenskommit med Mågen Pher Salmonsson, att han skall bekomma 2 st. hästkreatur, 7 st. Nöt jämte all i huset befintlig huswara, all Sjö-kör-och Åkerredskap, utom den lösegendom som jag för mitt lilla Bo i lifstiden behöfwer  för en öfwerenskommen köpesumma Femtio fem riksdaler tjugosex skillingar åtta rundstycken / 55 rD 26 sk 8 rst/ hwilken summa är mig betalt till fullo ifrån den sista pennongen, som härmed qwitteras af Åsele den 5-te Januarii 1795.

                       Matts Hansson i Latikselet (bomärke)

 

Wittna

Olof Swensson och Erik Markusson

                               och

        

 

 

                   Resolverades

Det bör föregående författning inom Sex månader efter Testamentsgifwarens död åter för domaren eller härads Rätten, tills widare lags medfart för utses.

                       År och dag som ofwan

                 På Härads Rättens Wägnar

                   Johan Henrik Tideman

Pehr Salmonsson blev dock ej länge boende i Latikberg. Jämte Jon Larsson hade han inköpt nybygge i Hacksjö och flyttade dit. På Jon Larsson nybygge i Hacksjö bodde hans måg Måns Andersson, Vilken var gift med Jon Larssons dotter Margareta. Den direkta tidpunkten för dessa hemmansaffärer och flyttningarna från Latikberg till Hacksjö kan ej för tillfället bestämmas. Pehr Salmonssons köpehandling som i det följande anföres är nämligen odaterad.

35

  Emellan under skrefne är följande hemmans afhandling.

  Jag Johan Erixson med min hustrus Ja och Samtycke för Säller vårtt innehafwande Kronenybygge i Hacksjö som jag kiöft utaf Christoher Salmonsson i Älgsiön för en öfwer ens kåmmelse kiöppesumma, hwilket wi nu för för Siälljar Samma nybygge Til nämndemannen Pär Salmonson i Lattikbärget hwilket är min allra Ödmjukaste anhållan hos Högwälbårne lans höfdingen Om Imisson på detta krononybygge i hacksjön allerunder Dånigste tienare

                        Pehr Salmensson.

Ovanstående skrivelse torde ut göra nämndemannen Per Salmonssons ansökan hos K.B. om införsel och immision i Hacksjö nybygget.

   

                     Om en kyrkväg.

År 1801 den 28 julii war till ödmjukaste följe Högwälloflige Häradsrättens förordnande under den 5 januarii dette år, Syn förrättad tillundersökning hwilkenders af winterwägarna emellan Latikberget och Bäsksele den gamla eller den nya som Jon Larsson i förberörda By upsökt, wore både kortare och beqwämare.

  I latikbergs och Bäsksjö jämte fleras närwaro upmättes först den gamla winterwägen som befans innehålla ¾ mil och 9 pålar i längden och i öfwrigt någorlunda jämn, helst om derå litet man arbetar med stenars upbrytande och gropars fyllanda, undantagandes något för brandt öfwer det så kallade Lillsjöberget. Den nya wägen upmättes äfwen och utom att den befans 3 pålar kortare än den andra, anlagd öfwer att ganska jämnt Land, helst om Jon Larsson, som har och utfäst sig söka och finna utwäg förbi ett stenhofwer. Denna wäg funno Synemännen således tjenligare än den gamla; dock bör den af Byamännen uprensas. Bäsksjö byamän påstodo, om den gamla wägen ej skulle få bibehållas, att Latikberget skulle uprensa och hålla dem en säeskilt wäg aldeles förbi Latikberget. Men utom det att Jon Larsson trodde dem ej om minsta fog till sådant påstående, funno Synemännen en besynnerlig enighet af Bäsksjö by, ty när de i alla fall på sin kyrkoresa komma till Latikbergsby, hwarföre skulle de derifrån ej wilja följa Byamännen en kortare och beqwämare wäg?

  Samteliga Byamännen begärde, det den ordning med wite skulle fastställas att hwarje By i Mehn före kjörer först till den nästa, och widare alt

36

fram till kyrkan, hwilket skall tillwälloflige häradsrätten ridare gunstiga bepröfwande ödmjukast hemställas.

                                  Ut supra

                         Pehr E. Edin

                    Jon Olofsson i Skansholm

                     Sven Jonsson i Dahlasjö.

I detta syneprotokoll anföres att vägen var ¾ mil och 9 pålar lång. Något fixerat längdmått med beteckningen pålar, har nog ej funnits utan detta varierade vid de olika mätningstillfällena beroende på hur lång mätlina man använde. Ärendet förekom på vintertinget 1802 enligt följande.

  Utdrag ur domboken, hållen å laga Härads Tinget med Åsele lappmark uti tingshuset den 5 januarii 1802.

  S.D. Öfwer förrättad syn, angående en ny wäg ifrån Latikberget, som Jon Larsson derstädes äskar förtedden en så lydande synebeskrifning. (derefter följer föregående synebeskrivning).

  Efter förelägande heraf äskade Sökanden det den upmätta nya wägen måtte antagas, men Bäsksjö och Latikbergs öfriga Byamän, wille nu som förr nyttja den gamla wägen efter nya broar eller spänger å den nya borde inrättas; hwarföre och då den föreslagna nya wägen efter Synemännens nu gjorde intygade är kortare och jämnare samt ewen nyttjas såwäl vinter som sommartiden, då efter den gamla en sjö förekommer så skulle till Konungens Befallningshafwande i ödmjukhet hemställas huruwida wägen bör antagas och om icke det af Parterne till ordning wid resorna åstundade wiset må stadgas.

                År och dag som förr skrifwet står.

                  På Häradsrättens Wägnar

                   Johan Henrik Tideman. 

Häradsrätten löste alltså tvisten genom att hänskjuta saken till K. B. Utslaget därifrån saknas, men vägen sträcktes nog i enlighet med Jon Larssons föeslag, ty 1800-talets kyrkväg gick just efter den i synebeskrivningen härovan omtalade sträckningen. Den användes tills landsväg bröts på 1920-talet och även landsvägen kom att gå efter i stort sätt samma sträckning.

37             

                  Födorådskontrakt.

Genom att försäkra sig om vissa förmåner vid hemmanens överlämnade till barnen eller annan tillträdare försäkrade sig de gamla brukarna om vissa förmåner. Det var den tidens folkpension. De besparingar, som alltså voro viktigast, var att ha barn som kunde tillträda jorden och svara för de gamlas ålderdom. Efterföljande födorådskontrakt, som gäller överlämnandet av hemmanet nr. 3 i Nordsjö by i Anundsjö, finns i Latikbergs byahandlingar. Tyvärr kan jag ej ange av vilken orsak, men troligen var någon av de förste nybyggarna eller deras hustrur arvingar till födorådstagaren.

  Enär jag kommit till Hög ålder att jag ej längre årkar bebo mitt Krono Hemman under Nro 3 i Nordsjö By Anundsiö socken; wil jag medan Krafterna warar gjöra följande förordnande.

1mo Sonen Salomon Samonsson hwilken Höga Landshöfdine Embetets fastställelse av År 1795 den 6te Julii wara bibehållen af Twå Seland emot det han som utlösen skall utbetala twå tusen Daler gångbart mynt.

2to Hwad andra hälften widkommer anses den lika wärd Då öfriga Bröderna äger rättighet sinsemellan om helften kasta lott då det anses i lika värde som ändra hälften. Den skuld som är å hemman A skal de som då A få betala och hwad som öfwer blifwer skall delas efter lag sedan jag med döden afgången är

3tio Will jag förbehålla mig följande förmoner Twå tunnor Korn å hwardera hälften, 1 Kanna Linfrö, födan för en Ko, 2-ne små kreatur, lilla stugan wästerom gården af dem som fått nya Byggningen wäst på gården wed och warma Hässjans njuttjning när den tarfwas af oss i wår lifstid, Hwilket stolphärberge jag vil för min del nyttja samt min Kjära Hustru skall wara oss obetaget och den af Barnen mitt förordnande vil klandra skall wara förlustig sin rätt som han annars kunde nyttja. Skulle min hustru flytta från gården förswinner efter Fadrens död hennes förmoner, även i min lifstid förbehåller jag mig twå tunnor Mälgd.

             (forts. sid. 38)

38

hwad ofwan anförd är förklarar wi oss å ömse sidor nögde samt bestyrka med wåra och ombedne wittnens namn och bomärken i Bredbyn den 7 april 1802

                Christoffer Salmonsson

              Salmon Salmonsson

             i Nordsjö

              Nils Ersson i Sörböle

             

             igenom Lif          förmyndare.

 

             Hans Nilsson för däss syster   

             för Karin(oläsligt namn) och

             Märgret Jon Hansson i

             Östergensjö

 

             Salomon Christoffersson

                        

 

wittna

E. Strömbergsson

Eric Christoffersson

I Söderflärke  

 

i dokumentets nedersta, starkt slitna del, finnes en del godkännanden och intygande.

  Godkännande af Johan Nätterlöf, Hans Hansson i Björsjö

                      Intygar

                 A.W. Hellström.

Dessa är av betydligt senare datum än själva kontraktet.

             

39

              Ny hemmanstillträdare.

Kongl. Majest. Befallningshafwandes i Wästerbottens höwfdinadöme Utslag uppå Erik Mattssons ansökning, om Immiesion uti krono Nybygget Latiksele uti Wolgsjö församling af Åsele lappmark, som förre Åboen Jon Salmonsson til sökanden öfwerlämnat. Gifwet i Ume af Lands Contoriet d. 1 april 1803.

  Allthenstund medelst skriftlig behörigen bevittnad Afhandling af den 23 nästl. Martil, Jon Salmonsson finnes hafwa med sin hustrus bifall och samtycke öfwerlämnat besittningen på thess therintills åbodda krono Nybygge Latiksele i Wålgsjön och Åsele Lappmark, til sökanden Erik Mattsson ifrån Pauträsk och Lycksele Lappmark, emot wilkor som berörde Afhandling innehåller; Förthenskull pröfwar jag skäligt härmed antaga sökanden til åbo på berörte krono Nybygge, thet honom skal åliga, att behörigen häfwda upodla och iståndsätta, enligt hwad Författningarna föreskrifwa, derå wederbörande Krono Betjänts åligger hafwa noga tilsyn, samt när wårdslöshet hos åboen förmärkes, sådant hos mig genast anmäle, på thet en annan åbos tillsättande nödiga mått och steg må kunna widtagas. Och skall detta Utslag, til behörigt iakttagande hos krono Befallningsman i Södra Lappmarks Fögderiet, wid förestående upbördsstämma upwisas.

                 År och dag som ofwan

                   Stromberg

                                        / G.W. Walter.

           En timmertrakt.

I syneberättelsen av den 25 juli 1780 då Jon Larsson flyttade från Latiksele nybygget till södra sidan av Latikberget (sid.9) omtalas att där är ”bergjord och god jordmån och är bewäxt med björkskog och aspskog och intet talltimmer finnes der”. För en nybyggare, som behövde uppföra många hus, var denna brist besvärande. Inom grannbyn Bäskseles insynta område fanns det däremot god tillgång på timmerskog, och Jon Larsson hade ju sålt detta nybygge till en svåger, varför han säkert räknade på förståelse från nybyggarna i Bäsksele när han i en skrivelse till K. B. anhåller om att få syn på en lämplig hustimmertrakt mellan Siksjön och Stor Norsjöberget.

Syneberättelsen härom lyder:

  År 1803 d. 3-dje oktober är till ödmjukast följe af Konungens Höga Befallningshafwande förordnande under d. 22 oktober 1802 Syn och besiktning i samteliga Bäsksele Byamäns närwaro å den skogstrakt som

40

Jon Larsson i Lattikbergs sökt att få sig deraf till hustimmer begagna.

  Denna skogstrakt befans af ungeför en ½ mils längd och 3/8 dels mils bredd bewäxt med någorlunda timmer och annan smärre granskog, samt belägen inom Bäsksele bys område; och som Bäsksele byamän närwarande medgåfwa att Jon Larsson skulle få begagna sig af denna skogstrakt, så blef råskillnad dem emellan utmärkt, och tager sin början wid Norsjöviken och går sedan i rät sträcka till Innerhafstjärn; wid södra änden af denna skogstrakt, skulle lapparnas flyttningswäg utgöra råskillnaden mot Dalasjö Byamän som och är gränsen. Och som inom sökandens ägor ej annan skog är att tillgå än som Asp och Björk hwaraf inga dugliga hus kunna uppföras, så will Synemännen Ödmjukast tillstyrka att sökanden af denna skogstrakt må få sig begagna; hwilket till höga wederbörandes bepröfwande i all ödmjukhet hemställes Ut supra

                   Nisl P. Degerman

 

        Eric Christoffersson i Råsele  

 

        Pehr Samonsson      

        i Hacksjön.

  År 1804 den 3 Januarii på Åsele Laga härads Ting upwist och in Protocolleradt samt Resolweradt såsom Protocollet förwisar; Intygas

        På härads Rättens Wägnar

                  (Signatur)

Något utslag av K. B. med rätt för Jon Larsson att äga och nyttja trakten i fråga finnes ej, men eftersom området ifråga vid avvittringen kom att tillhöra Latikbergs bys ägor, så har med all säkerhet sådant tillstånd erhållits. Såsom särskilt anmärkningsvärt anser jag det förhållandet vara, att lapparnas flyttningsväg var så traditionssäker att den kunde användas såsom ägogräns. Dagen efter det denna syneberättelse uppvisats på tinget i Åsele vid vilket ting latikbergsbönderna tydligen alla besökt, så överenskom man om följande slåtterfördelning. Det är den sista handling, som bär Jon Larssons bomärke, han dog i april månad samma år.

  År 1804 den 4-de januari kommo undertecknade Byamän öfwerens om följande slåttes delning: Att Erik Olofsson och Pehr Pehrsson får sina emellan dela Lång, Kil och klinger myrorna; och Jon Larsson tillika med de förenämda sig emellan dela Gränsbäck och Fågelsjöbäck myrorna samt

41

Bäckmyren och Stormyren på norra sidan om Långmyran; hwilket deras granne Erik Matsson afsade sig, att wilja uti dessa myror någon delning med de öfriga sina granne, nu erhålla emedan han förut på sin slåttesdel hade fått så betydliga lägenheter som swarade emot dessa myror, som de öfriga grannarna hafwa sinsemellan nu fördelat, och påstår endast att få bibehålla de som honom förut är tilldelte. Att sålunda slutad och stadfäst intygas af Åsele ut supra

 

                                            Erik Olofsson   

 

                                            Pehr Pehrsson         

 

                                            Jon Larsson       

 

                                            Eric Matsson            

                                             i Latikberget.

 

Wittna

01: Swänson

Forsnäs

Erik Bryngelson

i Lögda

  År 1804 den 4 januari på Åsele laga härads ting, upwist och in Protocolleradt, samt Resolveradt på sätt Protocollet förmäler.

                     Betygar

      På häradsrättens wägnar

         (signatur)

 

Den 12 april 1804 avled nybyggaren Jon Larsson, som upptagit byarna Bäsksele och Latikberget. Dödsorsaken angavs vara feber. Han begravdes den 22 april, samma dag begrovs också hans förgångsmor Brita Jonsdotter vilken var född år 1721 och dött den 19 april 1804. Troligen var hon Jon Larssons moder. Jon Larssons bouppteckning har jag avskrivit på Landsarkivet i Härnösand och däri får man en god blick på alla de saker som behövdes och samlades i ett nybyggarhem, där man börjat i fullkomlig vildmark.

42

  Boupteckning efter nybyggaren Jon Larsson och dess efterlämnade änka Christina Christophersdotter i Latick Berg med åtta Barn 4 söner, Lars, Christopher, Abraham, Olof, Christina, Brita, Margareta och Anna uprättat i arwingars närwaro den 28 april 1804.

         Koppar.                               Rd.    sk.  rst.

3 st koppar kittlar 6 mark             1       16    -

1 ” jus lyckta och tobac dosa                 10   8       1,26,8

        Iern Saker                            Rd.   sk.   rst.  

Smide i en grof bladig Såg          11       5    4

17 st. yxor bättre och sämre          2       8     -

1 ” qwarn dela                               -        8     -

6 ” gräf bätre och sämre                -       12    -

2 ” biller                                        -         8    -

2 ” iernstörar                                 -        20   -

8 ” Nafrar                                      -        24   -

1st. Små borr                                 -          1   4

14 mark stångiern                         -         25   8

1 st. Iernsiäll                                 -         26   8       15,44,-

6 st. Saxer, Diwerse                      -         -     21      

2 st. nafrer                                     -         -     13

4 st. plog biller                              -         1    12

2 st. wärhakar                                -         -     12

28 Diwerse Liar Banco                 -         2     -

2 st. raspar                                     -         -      6

2 filar 2 sågar                                -         -     12

4 st. Siyflar                                   -         -      16

2 hoftänger, 2 hammar                 -         -      16

3 lin häckler                                  -        -       24

Snusmorter och en liten sticksåg   -       -      12      6,6,-

                                              Transport                  23,28,8

                                             

        (slut sid. 1.)

43

                                                     Rd.   sk.    rst.   

                             Transport         23    28      8

1 st. qvarn med Smide                    1    16      -

1” handqvarn                                  -       8      -

11 ” höflar och 2 sträckbänk          -      32      -

4 skrufwar med iern                       -       6       -

2st. isbillar                                      -       6       -

4 ” små grytor                                 1     16      -

                                                      Rd.   sk.    rst.

8 ” Siäller                                        1       -       -

1 ” Kiäkkel och 2 Siär Saxar           -        6      -

1 par iern stänger                             -      22      -

Diwerse jernskrap                            -       6      -

500 Spik                                           -      24     -

4 skakkel tugor                                -        8      -

3 slipstenar                                       1       -      -         5,36,-         

              Boskap.

5 st. häst och kreatur                                                  44,32,-

10 st. mjölkko                                 48      -       -

6 qwigor                                          10     32     -

                                                        Rd.   sk.   rst.

4 ox Kreatur                                       6      16    -        65,-,-

32 större och mindre får                   10       -     -        10,-,-        

 

24 famnar not hemma och i            Rd.     sk.   rst.

hacksiön                                             4        -     -

61 st. Diwerse nät                             13      32    -

7 ” Båtar                                             4        -     -

ny juster och Lysiern                         -        20    -

er wägg ur                                          1         -     -        23,4,-

          Sängkläder.

9 st. Fårskinfällar                               8         -     -

7 ” fårskin                                          1        16    -

7 ” renskin                                         2        16    -

3 ” do. gamla                                     -         12    -

3 dun Kuddar                                     1        32    -

Aflidne fadrens kläder                       6        16    -         19.44,-     

                                     Transport                                  193,20,-

 

            (slut sida 2. )

 

 

44

                                                       

                                                          Rd.     sk.    rst.

                              Transport           193      20      -

en st res spann                                      -       32      -

2 ” besman                                           -        10     -

6 Niör Släder å stötting                       1        24     -

4 arbets Selar                                       -        32     -       4,34,8

                 Trä Kiärill

88 st. miölk wrilar eller skålar            8        24     -

1 1/2 dussin miölktråg                         -         16     -

1 st miölk Sil 2 Koxer                         -           8      -

3 ” ek talrikar                                      -           4      -

7 ” Wattu Kar                                      1          16    -

3 ” miölk Byttor                                  -           16    -

7 ” wattu Såer                                      1           -      -

5 smör Kiärnor                                     -          24     -

2 st. drickestunnor 2 bunkar                 -          40     -

                                                              Rd.      sk.    rst.

2 tunlar                                                  -          8        -

6 st. miölk flaskor                                 -         32       -    14,4,-

8 st. fähus Byttor                                   -         16       -

5 st. tunnor 2 fierdingar                         -         12       -

1 Smör Bunke 1 Smör mått                   -          8        -

2 st. Små Byttor                                     -          3        -

2 st. Kaggar och 5 Smöraskar                -         18       -

8 ” Karmstolar                                        -         11      -

1 par pärtstolar                                        -         32      -

en Kiörk skrinna Siäppa                         -          9       -

5 jutesäckar                                             1         26      8    4,2,8   

                                 Transport                                     218,13,4

 

             (slut sida 3)

 

45

                                                            Rd.   sk.   rst.             

         Transport                                 218     13     4

7 st. Korn Sållar                                   1       4     -

en st. Korn resla                                   -        5     -

6 st. deg slåck                                       -      20    -

8 st. Korn och Miöl Sicktar                 1       8     -

2 dussin Säckar                                    -       12    -

1 st sädes korg                                     -         8    -

5 par Carder                                         -       11    -

1 st. tenflaska                                       -       11    -

3 glas flaskor                                       -         8     -

3 par glas ögon                                    -         8     -

3 utanlås                                              -         8     -

3 wäf Siedar                                        -        16    -

3 wafskaft                                           -          8    -      4,31,- 

 

                 Böcker

7 st böcker et för alt                           1        26     -

                                                              Rd.   sk.   rst.

1 par qwinns mudd och et renskin          -      -      38    2,16,-

            Fastigheter.

3-ne nybyggen i Latick Berg              222     16     -

et d:o i haiksiön                                    74      34    -     296,19,4

                  Summa Banco                                             530,33,8

Osäkra fodrngar                                    10       -      -

               Afkortningar.

Fattig andel hier af Banco                      -       32     -

wolksiö Kiyrka 33,16 skilling banco    22     10     8

Petrus Ström Berg 105 Banco               70      -       -

Lars Ersson Torfsele 50 Rg Banco       33     16     -

Erik Swensson i Sörsele                        23     26    8   149,37,4 

                            Transport                                         149,37,4

   (slut sida 4)

 

46

                                                               Rd.  sk.  rst.

                                                              149   37     4

Nils Gafwelin Söråsele                           11    5      4

Länsman Degerman                                  2    -       -

Mats ionsson Lomsiön                              8    -       -

Ion Olsson i Rödwatnet                             -    16     -

Ion Olsson i Borgsiön                               8    32     -

Tomas Ersson i Tegelträsk                       4      -      -

Elias Nilsson i Idvattnet                           5     20    8

Christopher Salmonsson                           -     32    -

Lars Jonsson Bäsksiön                            16      -     -

Daniel Jonsson, Jerfsiön                           7    16    -

dotren Margareta                                      4     22    -

Sonen Christoper                                      5     16    -

drängen Nils Matsson                               4     21    8

Eric Ersson i Bäsksele                              1     24    -

Hans Nilsson i torfsiön                             2     11    -   81,24,8

                                                               Rd    sk.   rst.

til Olof Almroth                                       1     16    -

Olof Olofsson i Bäsksele                         1     16    -

Chomister Lindahl                                   5     16    -

Swen Jonsson dalasiön                            3     32    -

Anders Jonsson, Bäsksiön                       -      16    -

Swen Swensson, afwaträsk                     6      32    -

Lars Larsson,  dalasiön                          15      40    -

Marcus Nilsson i  tjäl                              4       -      -

Pehr Olsson i Bäsksele                            1      16    -

Erik Nilsson i Bäsksiön                           -       10   8

Boutrednings                                           2        -     -

Siuts därtil 6 mil                                      1        -     -    43,2,8

                                    Transport                                  274,16,8

                               (slut sida 5)

47

                                                                Rd.    sk.  rst.

                    Transport                            274    16     8

Behållning Summa Inwentarie

                               Banco                            256 Rd. 7 sk. – rst.

at så befunnet och wärderat intygar

Olof Almroth           Änkan Christina Christophersdotter

Erik Ersson              Lars Jonsson

i Bäsksele                 Christopher Jonsson

                                 Abraham Jonsson

  de fattigas andel af föregående är betalt som qwitteras

                    Bäsksele den 28 april 32 skilling Banco.

                                Lars Larsson.

 

48

  Olof Jonsson tillträder en av Jon Larssons nybyggen.

  Kongl. Majts Befallningshafwandes i Wästerbottens Höfdingedöme Utslag uppå Olof Jonssons ansökning om Immission uti En Tredjedel af kronohemmanet N:o 3 bestående af  3/8 mantal i Latikberget och Åsele Lappmark, som Sökandes moder Christina Christoffersdotter uti Afhandling den 16 sistlidne Martii till Sökanden uplåtit; Gifwet å Lands Contoriet i Ume den 24 Majii 1805.

  Alldenstund jag igenom Utslag den 7-de April 1796 redan bewiljat, att kronohemmanet N:o 3 om 3/8 mantal i Latikberget och Åsele Lappmark, finge i 3-ne lika delar klufwas samt aflidne Jon Larssons änka Christina Christoffersdotter nu finnes hafwa en tredjedel eller 1/8 mantal deraf till Sökande Sonen öfwerlåtit mot wilkor att hennes Barn som blifwa Åboer å Nybygget, skola tillika med åboen å Rislids krono nybygge, til en fjärdedel hwardera, betala Boets skuld Fyrahundrade fyrtio fyra Riksdaler 21 skillingar 4 rundstycken, til Förgångsförmåner för henne och hennes ofärdige son Abraham Jonsson lemna en femtedel af Åkermognaden, föda för 3-na kor och Sju får samt en femtedel af fisket, bestå henne Skjuts till och ifrån Kyrkan och för husbehofs waror nedan från landet, hemma lemna skjötsel wed och warma, wisa henne lydnad och tillgifwenhet wid alla tillfällen och änteligen icke utom moderns wilja och wetskap bortbyta eller försälja Nybygges andelen. Förthenskull med förbehåll, att dessa wilkor upfylles och att Sökanden ställer sådan Borgen för byggnads och odlingsskyldigheternas fullgörande, som min Allmänna kungörelse den 14 November sistlidet år utstakar, pröfvar jag skäligt härmed Sökanden Immission uti berörda krono hemmans andel, så länge han dessa skyldigheter fullgöra, warpå wederbörande Krono Betjente åligga hafwa answarig tilsyn. Skolandes detta Utslag til behörigt iakttagande hos Krono Befallningsman i Södra Lappmarks Fögderiet upwisas. År och dag som ofwan.

              Stromberg     / G.W.Walter

Upvist i Annotatin uti 1806 års jordebok.

              Chr. Lindahl.

 Det i skrivelsen härovan nämnda Rislids nybygge är Jon Larsson ägda nybygge i Hacksjö, vilken by som bestod av två nybyggen då kallades för Rislid.

  Jon Larssons son Lars Jonsson f. 1774 gifte sig 1799 m. Christina Johansdotter och bosatte sig på ett av faderns nybyggen i Latikberg.

49

Likaså gjorde Jon Larssons måg Daniel Jonsson f. 1777 och gift 1803 med Jon Larssons dotter Christina Jonsdotter f. 1776.

Sonen Christopher Jonsson f. 1778 blev år 1808 gift med Maria Andersdotter, vilken var född 1773. Familjen Christopher Jonsson utflyttade till Bäsksjö.

Jon Larssons dotter Margareta, f. 1784 gifte sig 1809 med Måns Andersson i Hacksjö, vilken var född 1782. Den familjen bosatte sig på Rislidsnybygget i Hacksjö.

Dottern Anna Jonsdotter f. 1788 gifte 1816 med Olof Pehrsson f. 1792.

Dottern Brita Jonsdotter född 1783 gifte sig år 1808 med Pehr Andersson i Nästansjö och utflyttade till denna by.

  Jag ämnar i slutet av dessa anteckningar lämna en detaljrikare förteckning över den Jon Larssonska släkten.

50

            En sockenfråga

Även om den egna byns mångahanda problem voro de som för nybyggarna lågo närmast till under denna första nybyggartid, så fanns det dock också många för hela bygden gemensamma frågor, som kunde vara av stor betydelse. År 1783 inrättades Volgsjö kapellförsamling, vilken år 1804 blev egen socken under namnet Vilhelmina efter ”Kongl. Maj:ts högst älskeliga gemål, Hennes Kongl. Maj:ts Drottningens höga namn”. I kyrkligt hänseende hörde man dock fortfarande under Åsele pastorat, och detta förde med sig en del utgifter som nybyggarna ej ansåg vara rättvisa. En kommitte fick i uppdrag att finna en lösning på frågan och följande skrivelse avläts till domkapitlet i Härnösand. Helt säkert torde skrivelsen ifråga ha författats av pastor Olov Ersson Lindahl. Skrivelsen lyder:

Högwördigr Herr Biskopp och Commendeur af Kongl. Maijs Nordstjärne Orden

                        samt

       Plurimum Venerandum Conzistorium.

 

  Då först genom kyrkoherden Rhen dödliga afgång öpnas tillfälle att söka blifwa skilda ifrån Åsele församling och blifwa ett särskildt Pastorat, drists Wij i djup ödmjukhet hos Herr Biskoppen och Commendeuren samt herra Cinzistorialen täktes ömt behjärta den belägenhet heruti wij mot andra under Åsele Lappmark lydande Innebyggare äro; Då wij nu jämte Åsele utgjöra ett Pastorat nödgas wij, och äfwen enligt Laga stadgar förpliktade att jemte Åsele församling efter Skattlagda Röktal bygga och underhålla Åsele Prästgård och draga andra små onera som sammanknippad med nu samfällt Sokne Cassa med Åsele ej kan undkomas. Alt detta tyks wij wara trykande, då wij se att andra såsom Fredrica och Dorothea församlingar sen för flera år sedan blifwit skilda från Åsele, och hwilka i allmänhet innehafwa gamlare och förmonligare hemman och häldre tolt draga de Onara som wij hittils måst såsom nyare tillkommen widkjänra.

  För att i ödmjukhet omnämna det som är mera till tynga ände andra ifrån Åsele skilda församlingar få wij ödmjukast omnämna.

  Wij, få wäl som Åsele-Fredrica och Dorotea församlingar hafwa en gemensam cassa, som kallas Härads Cassa, och hwartill alla Församlingar i Åsele Per Rök skall bidraga, wij äro dessutom underkastade en så kallad Pastorats Cassa, hwartill wij äfwen efter rök måste erlägga den utgift som bewiljas och dessutom igenom wår egen Sokne Cassa som anwändes till

51

wår egen prästgårds Reparation och andra förefallande angelägenheter, deremot slippa Dorothea och Fredrica församlingar endast med att deltaga i afgift till Åsele Härads Cassa.

  Wij förlita oss uppå Herr Biskoppens godhet och drista i ödmjukhet itterera wår anhållan att blifwwa skilda ifrån Åsele Församling.

  Med djupaste wördned framhärdar Högwördige Herr Biskoppens och Commendeurens

                           samt

           Plurimum Venerandum Conzistori

                                        Aller ödmjukaste tjenare

                                    Olof Olofsson i Bäsksele

                                    Erik Nilsson i Nästansjö

                                    Lars Larsson i Laxbäcken

                                    på Wilhelmina Församlings wegnar.

Å dokumentets sista sida är ett svårtydbart ord vilket jag tyder till ”Remister”.

Den i skrivelsens början omnämda pastor Erik Rhen var kyrkoherde i Åsele pastorat under tiden 1800-11. Han avled 30/7 1811 under en brunnskursvistelse i Nätra. Genom Kongl. Brevet av den 20 maj 1812 blev Vilhelmina kapellförsamling utbruten ur Åsele pastorat för att vara eget pastorat. Följande år utnämndes Olof Ersson Lindahl att vara kyrkoherde i det nya pastoratet.

52

        Om fäbodars anläggande och en byatvist.                     

År 1812 den 19-de September företogs af underteknad Länsman biträdd af Nämnde Männen Eric Christoffersson i Råsele och Olof Olofsson i Bäsksele till allerödmjukast följe af Konungens Respextive Befallnings Hafwandes höggunstiga förordnande under den 6-te sistlidne Julij att syna och beskrifwa den mulbetes mark som Eric Mattsson, Lars Jonsson, Christoffer Christoffersson och Daniel Jonsson i Latikberget och Åsele Lappmark för fäbodars anläggande sökt att få intaga; wid denna förrättnings företagande inställde sig efter kallelse såsom engränsande Jon Jonsson och Morten Larsson ifrån Siksjön, och hwilka icke kunde med skäl något påminna emot den sökte betes markens intagande, då besiktningen företogs och befans som följer.

  Sökanderna upwista att berg Siksjö berget kallat hwarest betet på norra sidan om berget tycktes wara bärgeligt för Tre á fyra weckor wår och höstetid, och ansågs denna febods anläggning intet på något sätt wara hinderlig för något nybygges inrättning så wida i häjden icke träffades några slottes Lägenheter, Febodställets anläggning är cirka ½ mil ifrån Latikbergs by.

  Sökanderna wille äfwen wid detta tillfälle intaga en liten slottes bäck som förr eij blifwit intagen i byns Docomenter fast liggande helt nära intill byn och kallades myr bäcken hwilken genom dämning tycks efter det han blifwir ordenteligen utrensat kunna gifwa i årlig afkastning Tre lass. Och som angränsande emot den utsynta mulbetes marken, såwäl som ofwannämnda slottes bäcks intagande icke haft något att påminna, får synemännen i djupaste ödmjukhet hemställa till Konungens Befallningshafwandes bepröfwande, om icke ofwannämnda Lägenheter måtte Sökanderna, som äro i behof deras till nyttjo rätt uplåtes. Slutligen blef om Råskillnanden emellan Lattikbergs åboer å ena och Siksjö åboar å andra sidan på följande sätt öfwerenskommit att Rået tager sin början wid Bomsjö skalet, hwarest rået är emellan Lattikberget och Bäsksele och går längstefter stor Siksjö berget till wästra änden af stor Siksjön där bäcken faller ned i Sjön så efter sistnämda bäck till Lill Siksjön ifrån sistnämda sjö i rätt sträcka till Remmen wid öfwer sela i Gärfsjö ån, Ut supra

                                       Nils Petter Degerman

 

Erik Christoffersson i Råsele  

 

Olof Olofsson I Bäsksele              

53

På denna ansökan meddelade K.B. följande:

  Kongl. Maijst. Befallningshafwande i Wästerbottens Höfdingedöme Utslag uppå krono hemmans åboerne Eric Mattsson, Lars Jonsson, Daniel Jonsson och Christoffer Christoffersson ifrån Latikberget och Vilhelmina församling af Åsele Lappmark ansökning att i anseende till brist på nödig Betesmark under hemmanen få insyna tjenlig trakt belägen å krono allmäningen på Södra sidan om den så kallade Bomsjön för att därstädes anlägga Fäbodar; Gifwet i Lands Contoriet i Umeå den 18-de December 1812.

  Af inkomne Beskrifningen öfver den Syn som krono Länsmannen Nils Petter Dagerman med Nämndemännen Eric Christoffersson i Råsele och Olof Olofsson i Bäsksele den 19 sistlidna September värkställt, befinnes, att den till intagande begärdte Mulbetes marken är belägen på norra sidan om det så kallade Siksjöberget hvarest bergerligt bete finnes, att tillgå för Tre á Fyra veckor våhr och höste tiderne, och ansågo Synemännen det Fäbodanläggning härstädes inte på minsta sätt kan vara till hinderlig för Nybygges inrättning på vida i nejden deromkring icke gifves någre Slåtteslägenheter.

  Wid samma tillfälle upviste Sökanderne en mindre Slotterlägenhet som förr ej blifwit intagen under byn ehuru liggande helt nära och kallades Myrbäcken hvilken genom dämning anses efter uprensning kunna gifva en årlig afkastning af Tre Lass-Och som angränsande emot den utsynte

Mulbetes marken så väl som ofvannämnde Slotter lägenhets intagande icke haft något att påminna, hafva Synemännen hemstält, om icke Lägenheterne måtte Sökanderne, som deraf i värkligt behof till nyttjande upplåtes.

  Slutligen har Råskillnad emellan Latikbergs åboer å ena samt Siksjö hemmane ägor å andra sidan blifvit på följande sätt öfverenskommen neml: Att Rået tager sin början vid Bomsjö skalet emellan Lattikberget och Bäsksele samt fortsätter längst efter Stor Siksjöberget, till västra endan af Stor Siksjön, derefter till norra sidan af Sjön till dess Lill Siksjöbäcken nedfaller i samma Sjö, och vidare efter sistnämnde bäck till Lillsiksjön samt derifrån i rät sträcka till Remmen vid Öfvre sele i Jerfsjö ån.

  Och aldenstund några påminnelse hvarken i ena eller andra avseendet försports; För den skull, jämte fastställande af den antagne Råskillnaden så vidt ej den samma länder tredje man

Till förgång samt utan rättighet

54

till anledning att hindra ny hemmans anläggning, eller odlingslägenheters insyning, pröfvar jag skäligt härmed tillåta Sökande hemmans åboerne i Lattikberget, att få den sålunda insynte och här ofvan beskrefne mulbetes marken och Slotter lägenheten intaga och begagna

              År och dag som ofvan

              Landshövdingens namn.

Skrivelsen är försedd med länsstyrelsens lacksigill, text,

”Wästerbottens läns insegel 1759.”

  Påskillnadens sträckning gav dock anledning till ägotvist mellan byamännen i Latikberg och Siksjö i anledning av några slåtterängar vid Järvsjöån. Tvisten bilades 1815 enligt följande:

  Utdrag af domboken hållen å Lagtima Häradstinget med Åsele Lappmark uti tingshuset derstädes den 3-dje januari 1815.

                         § 20

Vid upprop af den på sätt Härads Rättens dombok den 7-de Januari nästlidet år visar nu tinget upskjutne ägotwist emellan Siksjö hemmana åboer å era samt Latikbergs Byamän å andra sidan förekomma dessa parter och annätte sig med varann träffat följande, under anhållan om stadfästelse derå inlämnade förening:

  År 1814 den 12-te September företogs af undertecknad Länsman biträdd af nämndemännen Erik Christoffersson i Råsele och Salomon Salmonsson i Elgsjön, till ödmjukaste följe wällofl. Häradsrättens förordnande under den 7-de sistlidne januari, att emellan Siksjö och Latikbergs åboar, såsom twistande om en slåttestrakt uti Gerfsjöälwen, syna samt utreda hwilken nämnde twistemark rätteligen tillhöra. Efter föregången Kungörelse om Termin till dessa förrättnings företagande, instälte sig till utsatt Samlingsställe samteliga såwäl Latikbergs som Siksjö åboar, biträdda af (otydligt ord) sina Fullmäktige Nämndemännen Olof Olofsson i Bäsksele och Per Jakobsson i Skansholm då besiktningen företogs och avlopp som följee: Sedan de båda Byarnas Documenter blifwit genomlästa, befanns att den omtwistade marken warit först tillsynt Latikbergs åboar 1780, men wid Siksjö Nybygges anläggande 1782 blifwit underlagd detsamma och Bomsjöbäcken då wid samma tillfälle äfwen blifwit såsom en Råskillnad emellan Byarna.

  Latikbergs åboar som tilltrodde sig, enligt första utsyningen, wara berättigade, till dessa ägor och wara till någon del nedlagt arbete, funne efter föreställning och för att undwika en widlyftig Rättegång tillika med siksjö Åboarne sammanfattande mening (oläsligt ord) att i godo öwerens

55

komma och sina emellan fastställa ett nytt rå nederom Bomsjöbäcken, wid Bäfwerhuset, warest twänne granträd ett på hwardera sidan om älfwen mitt för hwarandra äro märkta med ett kors, namn och åratal. Att så är öfwerenskommit betyga. Ut supra

                           Nils Petter Dagerman

Erik Christoffersson i Råsele, Salmon Salmonsson i Elgsjön.

 

Och som samma förening efter upläsandet erkändes af Parterna å ömse sidor, samt de äfwen, uppå föreställning, öfverenskommo, att i anseende till den förwanskning såsom skiljemärken antaga granträd äro underkastade, i stället låta ifrågawarande råskillnad av tillkallade twänne nämndemän nästa sommar ordentligen rösläggas och i ändamål deraf nu i winter framskaffa erforderliga stenar, alltså lät Häradsrätten wid merberörde förening, med derwid nu uppgjorda tillägg bero. Som dock till Konungens Befallningsbefwendes i länet widare pröfning och stadfästelse anmäles bör.

År och dag som före skriwet är

         På Häradsrättens wägnar

          ( signatur)

56

                      Om bävern

I föergående syneberättelse omtalas att rågången mellan Siksjö och Latikbergs byar skulle gå ” nederom Bomsjöbäcken, wid Bäfwerhuset”, och i syneberättelse av den 10 oktober 1822 gällande delning av Latikbergs bys ägor, sid.   finnas efter efter Bäskån följande namn vilka anknyta till förekomst av bäver, nämligen: ”Bäfwerstranden, Bäfwerudden, Tenudden och Bäfwerhuset wid Krokselet”.

  Bävern har gammalt kallats för ”bjuren” varom också en del namn inom Vilhelmina socken minna. Namnet bäver härstammar från det danska språket och är av betydligt yngre data. Bävern har förekommit allmänt inom lappmarken, dock torde gränsen för dess ut brädning i stort sett sammanfalla med den övre barrskogsgränsen. Redan under den tid då vårt land hörde under den katolska kyrkans välde uppskattades bävern högt och då ej blott för sitt vackra skinn, ty bävern liksom uttern räknades som fisk, enär dessa djur levde i vatten. Dessutom erbjöd ju bäverns ”fjälliga” svans en ytterligare likhet med fisk.

  Bäverns skinn alltid skattats högt. I en taxa vid uppköp av pälsverk under Gustav Vasas tid äro bäverskinnen efter värdet grunnerade i 5 klasser, nämligen, ”Wtwalda suarthe bäffrar fulhårige, rödtnackar suarthe bäffrar fulhårige, godhe fullhårige bruna bäffrar, stora blackotte bäffrar, alle handa slagg passelig bäffrar. Från år 1608 må anföras att man då betalade bäverskinnen med 3 ½ - 4 daler, björnskinn, varg- eller korsrävskinn blott med 3 daler och ett mårdskinn med 2 daler. År 1798 besökte Fale Burman trakterna omkring Åsele och omtalar då bävern i sådana ordalag, att den måste ha förekommit såsom tämligen allmän. Han skriver, ”Bäfwerskinnen galt nu i 2 Rdr. Bäfwergäll 32 skilling lodet (ett wägde 18 lod spolen (stjärten) kostade 32 skilling.”

  Den bästa skildringen av bävern och bäverfångsten inom Vilhelmina socken från början av 1800-talets början finna vi den reseskildring, som Johan Wilh. Zetterstedt skrev år 1832 efter sin resa genom Västerbottens lappmark. Följande må citeras: 

  Vid Simmaskalbäck, som här faller ut i Gajtokån, blefva vid Michelsmesse tiden år 1831 av Lilja (Per Lilja jämte Israel Jonsson åbor i Skansnäs) dess måg och ännu en person, fångade 3 st gamla och en ung bäfwer (Castor Fiber), hvilka der haft sitt tillhåll. De räknade likväl af detta fynd en ganska måttlig vinst, ty de sålde Bäfwergällen och Bäferskinnen

57

för endast 48 Riksdaler, hvilka delades lika emellan de 3 personer, som fångat djuren. ”När Zeetterstedt nått Åsele fortsätter han skildringen av bävern. Han skriver, ” Äfven Bäfrar ha vid floderna omkring Åsele stundom blifvit sedde och skjutne. Men här räknas de numera bland de sällsyntare djuren, I Bastuträsk, i Stensele socken är mängden deraf så stor, att de ej kunna utrotas-sade man mig herstädes. Det var en fägnande underrättrlse, ty bäfvern är ett ganska nyttigt djur. Dess kött skall vara välsmakande, nästan som gåsstek. Dess sköna hud är ett dyrbart pelsverk, dess silkeslena hår användes, som bekant är, till kastorhattar m.m. Bäfvergäll är i medicinen mycket brukligt. Dess stora värde föranleder likväl ofta till förfalskning. De kalla Bäfvergäll här i landet kryddor, och påstå att en bäfver har vanligen 20-30 lod deraf, men att man äfven funnit Bäfvrar, som lemnat 2 skålpund, ja någon gång till och med 70 lod sådane kryddor. Bäfvergällen säljes till köpmän, som derförelära betala efter 4 Riksdaler Riksgäld lodet”. Inom en parentes har författaren tillagt. (Djuret har baktill 2:ne blåsor af ungefär små hönsäggs storlek. Deri samlas en oljehaltig vätska, vid torkning hårdnar och utgör då ett rödbrunt ämne med bitter och vidrig smak. Detta ämne är känt under namnet Bäfergäll). Därefter fortsättes med, ”Bäfvrarna lefva vanligen i samhälle och inrätta sig vid någon rinnande flod eller bäck ganska märkvärdiga bostäder. De ådagalägga då en förunderlig skicklighet i sin byggnadskonst. Men på orter, som t.ex. här, der de endast äro några få, upresa de inga hus, utan göra sig hålor i jorden.”

                       Bäverns föda.

Bävern är ju en typisk gnagare och under den tid den fanns här ägde skogen inge nämnvärt värde, varför bävern ej kunde sägas åstadkomma någon skadegörelse. Dock ansåg han, att den genom sina trädfällningar borde hänföras till skadedjuren och den upptogs därför i den officiella statistiken under beteckningen rovdjur. Till detta förhållande medverkade helt säkert att det var en ganska vanlig tro, att bävern skulle livnära sig av fisk. Vid fångst av bäver påträffade man nämligen ibland rester av fisk i hans mage, men detta var rena undentagsfall. Dock fanns det många som insågo bäverns stora värde, se ovan Zetterstedt. Bäverns huvudsakliga kost bestod av bark från asp, vide, sälg och björk. Dessutom förtärde den naturligtvis även andra saftiga växter och växtdelar så som näckrosrötter (lavarot), vattenklöver (gitklöva), samt var särskilt förtjust i de unga rotskotten av de nämnda trädslagen. Genom att den därigenom vidmakthållade avrödjningar

58

efter åar och bäckar, vilka sedan de invandrande nybyggarna togo i bruk.

                      Fångst.

Bävern fångades på många olika sätt. När den på vårvintern måste gå upp ur bäverhusen för att proviantera, så sköts den och ofta använde man sig då av särskilt dresserade hundar, bäverhundar. Den fångades dessutom på många andra sätt, med nät, tina och saxar. En god skildring av den gamla bäverjakten ger den gamle sockenskrivaren i Lycksele Johan Winter i Flakaträsk, vilkens skildring trycktes i Westerbottens Läns Kongl. Hushållnings-Sällskaps tidskrift 1873. Härur må följande citeras, såsom helt tillämpligt med jaktutförandet inom övriga delar av lappmarken:

  För att fånga dessa djur begagnades saxar (slagjärn), tinor och nät. I närheten af bäfwrarnas boning upptogs ett hål på isen inwid stranden; sedermera nedsättes grankäppar rätt ned i botten tätt invid hvarandra på båda sidor; landet utgjorde tredje sidan. Inuti denna figur insattes aspwvistar invid landet. Saxen lades inom öppningen med fjedern vänd mot landet mellan qvistarna. Igenom en liten jernlina, var satt på fjedern festsettes saxen med en grankäpp. När bäfwern skulle gnaga och äta barken af de utsatta qvistarna, som han endast genom öppningen kunde åtkomma, så trampade han på fällträden och saxen slog genast på hans ben, hvarefter han snart drunknade, emedan vattnet var belagt med is.

  På annat sätt med större saxar. Man tog af en liten grön asp en stump, passade efter saxens vidd, ungefärligen 2 tum i diameter, derefter togos hål igenom ändarne och bundos så tvärtöfwer midt på saxen, hvarmed fältråden sammanfogades; Saxen gillredes och lades på botten. När bäfwern började gnaga barken af aspstumpen, bet han af fälltråden, hvarvid saxen merändels slog omkring halsen, men kunde också endast träffa ett ben.

  Åter på annat sätt: Man tog en bräda öfver en fot bred och längden efter vattnets djuplek; på båda sidor om fälltråden borrades smärre hål i brädan, hvaruti korta aspwvistar sattes såsom lockbete; derefter gillrades saxen och hål togs på isen, hvarefter brädan nedsattes i vattnet till botten med ena ändän litet lutande, saxen på öfre sidan och fjedern vänd uppåt.

  Ännu på ett annat sätt; Uti april och maj månader, när vinterförrådet af levnadsförnödenheter började taga slut för bäfwern, begaf han sig vanligen till någon i närheten af hans boning belägen fors, hvarest han banade sig väg medelst en håla igenom marken vid sidan af strömmen:

59

man utlade en sax på botten af hålan. När bäfvern ernade sig upp ur vattnet, att anskaffa föda, så fastnade foten i saxen.

  Den så kallade tinan, hvari bäfvern fångades, var inrättad på följande sätt: Man fästade ihop en ram 15 á 16 tum i fyrkant af ungefär 3 tums bredd och 2 tums tjock ringved. Derigenom uppborrades sex hål passades lämpliga granstörar, som fastkilades, 2 runda 5 á 6 fot långa granband fastgjordes efter en tinas storlek. Det ena fastbands 2 fot från ramen och det andra 1 ½ fot längre bakefter det förre; derpå hopbundos granstörarna i lilländan med en vigja. En Lucka eller dörr gjordes af en bräda efter ramens vidd; till gångjern begagnades endast vidjor, som flätades genom 2 upptagna hål i öfra ramen och uti 2 motsatta hål i dörren; ofvanpå dörren fastbands en sten till 10 á 15 skålpunds tyngd; vid hvardera af sidoramarna fastgjordes granstörar så långa, att de räckte upp om isen, när tinan stod på botten. Derpå instoppades uti tinan grön aspqwist samt samt uppsöktes en vidja, hvilken vreds med undantag med undantag af den längd somgick igenom tinan; storänden af denna vidja fästades uti den vidja, hvarmed stenen på dörren var fastbunden, lilländan stacks igenom tinan, sedan dörren blifvit uppdragen till passande höjd. Derpå upptogos hål i isen, och tinan nedsattes med bakändan på botten, med dörrändan litet ifrån. Då bäfvern började äta af den aspqvist, som var insatt i tinan, bet han slutligen af den vidja, hvarmed dörren var uppdragen, hvarvid dörren genast föll igen, och djuret blef derigenom instängdt och qvarliggande i tinan.

  Nät, hvarmed bäfwern fångades, var bundet af starkt hamp- eller lingarn omkring 5 hvarf på 2 fot, ifrån 4 till 5 fots djuplek. På öfra telen sattes små vidjeringar på 1 eller 2 fot emellan hvardera; genom dessa ringar drogs en stark lina. I närheten af bäfwernas boning upphöggs uti isen en fåra så bred, att nätet kunde nedläggas i vattnet. Var vattendraget smalt, så nätet räckte öfver, sträcktes linan och fastgjordes vid båda stränderna, sedan nätet var utlagdt, men om vattendraget var så bredt, att en sådan sträckning ej syntes ändamålsenlig, så fästades nätet blott vid ena stranden. Sedan en dylik fåra blifvit upphuggen genom isen som ofvan nämndt är ock efter nätets längd, så begagnades qvistar, som klövos i större ändan.         När nätet lades i vattnet, sattes öfra telnen uti klyfvor omkring en för var 3-dje fot. Nätet sattes ned i vattnet under isen men qvistarna fasttrampades med spetsiga ändarna ofvanpå

60

isen. Då bäfwern träffade nätet, drogs det ihop efter linan, som han ofta afskar med tänderna, och det nät, som var fästat i klufvor, rycktes loss från qvistarna. I båda dessa fall, om bäfwern nyligen hade hämtat luft förrän han fastsittande död i nätet. Det hände ock ibland att han såg nätet och banade sig väg  derigenom, i det han afskar med tänderna flera maskor invid hvarandra, så att det blef ett stort hål, utan att vidare röra nätet.

  Till denna sakkunniga skildring må endast tilläggas, att man ofta vid nätfångsten också använde sig av en klocka fäst vid nätet. När bävern stötte mot nätet, så larmades jägaren av klockans ringning. Bävern fångades även vid bloss och ofta anväde man sig då av spjut med vilka bävern spetsades. Mest förödande blev jakten då den skedde med hund och nät i samband med bäverns utdrivande ur bona. Allt efter som de jungfruliga markerna togos i bruk, så decimerades den kraftiga bäverstammen, nybyggarna i Sorsele och Vilhelmina lågo hela somrar i Tärna, som var ett gott bäverland, och skövlade med hundar och nät bäverkolonierna så att endast obetydliga rester funnos kvar. När nybyggarna kommo och på sådant sätt förstörde jaktmarkerna, så sågs naturligtvis detta ej med blida ögon av lapparna, vilka voro de ursprungliga innehavarna. Ofta satte lapparna hårt mot hårt och därför kunde många av dessa jakter göra upp eld eller lämna synliga rester kvar av de dödade bävrarna.

                              Bäverns bostäder.

Om bäverns bostäder må också den gamla sockenskrivaren berätta: När bäfwern vistades uti sådana vattendrag, hvarest stränderna voro höga, gräfde han trummor här och der efter den sträcka, der han hade sitt tillhåll. Öppningarna vid vattendraget voro omkring 1 fot under vattenytan och gingo rätt upp i land. Uti dessa trummor hade han sina gömm-och hviloställen. Om han på något sätt blef störd eller skrämd, så begaf han sig genast under vattnet till en sådan trumma. En del sådana trummor, som begagnades till vinterboningar, voro vida och rymliga uti öfra änden.

  När bäfwern deremot vistades uti sådana vattendrag, hvarest stränderna voro låga och sumpiga, så byggde han hus ofvanpå marken, i rund form ända till 5 fots höjd och vid marken till 10 á 12 fots vidd. Ingången till denna boning var gräfd som en trumma ifrån flodstranden under vattnet.

  Så långt att den kommit under ofvanantydda hus, hvartill liksom en trappa

61

ledde upp, och hvarest han hade en vid och rymlig boning. Det har händt, att, när bäfwern hade tillhåll i en mindre bäck, han vid öfra ändan af en fors byggt ett dam öfver bäcken af mindre trädqvistar och myrjord, hvarigenom vattnet uppstigit 1 ½ fots höjd. Bäfwerns sätt att bereda sig matförråd skedde förmedelst skärning eller gnagning med de bågformiga tänderna uti löfträd strax ofvanom jordbandet, hvarest han skafvade rundt omkring, tills trädet föll omkull. Uti September månad började han samla sig vinterförråd; han fällde då större och mindre löfträd, qvistade och uppstumpade de större från toppen, drog ned till vattendraget efter kraft och förmåga och lade deraf en stor hög ned i vattnet midt för sin tillämnade vinterboning.

                       Vad bävern gav.

Tidigare har här angetts huru värdefulla bäverns skinn och gäll voro. Det smakliga köttet gav en läcker spis, men därtill var det en hel del till som kunde användas. De långa krokiga betarna användes till betseldelar, ävensom använde man dem till att bryna lien med vid slåtterröjningar. Man trodde att då det inte växte upp rotskott efter den fällda skogen, ty ”de väx int angröön dar bevern ha rödd”. Förhållandet berodde nog derpå, att bävern var förtjust i de, unga saftiga rotskotten och därför fort avbetade dem. Stjärten eller analen användes som medicin åt både folk och kreatur. 3 eller 4 knivsuddar av den torkade och sönderstötta spolen gavs åt barnaföderskorna om födslovärkarna voro för svaga.

                               Utrotning.

Bävern var fågelfri fram till 1864 då den vid 150 kronors vite fredades under tiden 1, november- 10 juli. Totalfredningen infördes 1873 men då var allt hopp förbi, ty hela stammen var redan då utrotad. Inom Västerbottens blev den troligen helt utrotad under desenniet 1860-70.

62

Jon Larssons barn sutto alla som nybyggesinnehavare eller som hustrur till sådana frånsett ofärdige sonen Abraham vilken enligt K. B. utslag av 24 maj 1805 skulle jämte sin moder åtnjuta födoråd av de som erhållit Jon Larssons nybyggen i Latikberg och Hacksjö. Abraham Jonsson ingick dock äktenskap och måste då efter tidens sed se sig om efter ett nybygge. Sådant upptog han vid Bomsjö, Abraham Jonsson avled 1817 och hans bouppteckning upptog större nettobehållning än vad faderns bouppteckning gjorde. När Abraham Jonsson begärde sitt nybygge så hölls följande syn.

  År 1815 den 20-de och påföljande Julii war allerödmjukaste följe af konungens höga Befallningshafwandes Nådgunstiga förordnande af den 14-de sistl. Januarii Syn och beskrivning hållen å de odlings och slåttes lägenheter, som drängen Abraham Jonsson i Lattikberget för ny hemmans anläggning sökt att få insyna. Wid förrättnings företagande instälte samteliga såwäl Norra som södra Lattikbergs åboar, hwilka alla samteligen, sedan sökanden upgifwit hwad han ämnade insyna intet hade att påminna, då besiktningen företogs och befans som följer.

  Till tomt och bostad utsågs ett ställe på (södra) sidan af Bomsjön berget, hwarest tillgång (på) land till åker gifwes till 3-na Tunnland, jordmon består af stenbunden grof bergjord, marken bewäxt med gran, björk, söhl och aspskog-avståndet ifrån Vilhelmina kyrka är ungefärlgen 2-ne mil i öster.

                     Rödningsland.

1ma Genom daminrättning uti Bomsjöbäcken, hwarest damwäggens längd kommer att blifwa 50 alnar tycks kunna winnas         8 lass

2 do Uti samma bäck nedanför kan

        genom rödsel winnas                                7 do.

3 o Björnrået med myran                               4,5 do.

4 o Lillkwarnbäcken till Christoffer

      Christofferssons kwarnfors                      1,5 do.

5 o Stormyrrået med myrstranden                    3 do.

6 o Östra Aspkullmyrbäcken med fem st. rå    3 do.

7 o  Odlingsland på norra sidan om Latikberg

inom utstakade råmärken                                10 do.

8 o Tjärdahlsmyrbäcken                                   1 do.

                                                    Summa           38 lass

63

                      Myrslåtter.

1 mo  Snöstarrmyran på södra sidan om

Bomsjöbäcken                                                     1,5 lass

2 do  Bomsjöbäcknäset                                        0,5 do.

3 o  Bomsjömyran med rået                                   6 do.

4 o  Lillsjömyrorna                                                 5 do.

5 o  Bränmyren                                                       3 do.

6 o  Jåmamyren                                                       1 do.

7 o  en myra österom kwarnbäcken                     0,5 do.

8 o  Aspkullmyran                                                  2 do.

9 o  Trehässjemyran                                                1 do.

10 o Enhässjemyren med bäcken                            2 do.

11 o Räfwelmyren                                                   3 do.

12 o Oxmuren med rået                                           2 do.

13 o Örnmyran                                                         1 do.

                                                Summa                   28,5 lass.

 

När hälften av myrslåttern trädes, och rödningslandet utrensadts samt dammen iståndsatt, är årliga höafkastningen femtiotwå twå fjärdedels lass, husbehofs timmer gifwes endast af gran och asp, mulbete nyttjas samfält med Latikbergs åboar, såwäl som husbehofs fiske äfwen nyttjas samfält uti Bomsjön och större och mindre Norrsjöarna.

Och i anseende till mindre fördelaktiga änges tillgångar, samt till de samma upparbetande, får Synemännen i djupaste ödmjukhet, till Konungens Höga Befallningshafwandes ompröfwande hemställa, om icke sökanden till detta nybygges iståndsättande måtte förunnas 25 frihetsår. Ut supra

                         Nils Petter Degerman

Olof Olofsson                     Pehr Jakobsson

i Bäsksele                   i Skansholm.          

 

 

  64

       Slåtterdelning och insyning av ny åkerjord.  

År 1815 den 13-de och påföljande September företogs af undertecknad länsman biträdd af Nämndemännen Eric Christoffersson i Råsele och Olof Olofsson i Bäsksele till allerödmjukaste följe af konungens höga Befallningshafwandes under den 22-dre sistl. Augusti utfärdade Nådgunetiga förordnande att syna och beskrifwa eij mindre de lägenheter som Christoffer Christoffersson, Eric Mattsson, Daniel Jonsson och Lars Jonsson under sina hemman wid södra Lattikberget som de af forno innehaft, utan äfwen de slottes och odlings tillfällen som de å nyo begärdt att få insyna: Besiktningen företogs först å de gamla ägorna som befunnos följande:

             Rödningar och Rödningsland.

1 ma Hälften i Krokselet                                     48,5 lass

2 do  Wid forsen mellan Krokselet och

          Lattikselet.                                                   2,5 do.

3 o    Hälften i Lattikselet                                    51,5 do.

4 o    Lillsjöbäcken ofwanom Sjul slotten              36 do.

5 o   Bomsjömyrbäcken till Fågelsjön                   20  do.

6 o   Nederom Fågelsjön                                          7  do.

7 o   Gärfsjöälfwan ett för alt                                 41  do.

8 o   Bomsjöbäcken                                                  1  do.

9 o   Febotjärnbäcken                                               3  do.

10 o Djupbäcken                                                      6  do.

11 o Qwisselbäcken med grenarna                         90 do.

12 o  Bäsksjöälfwen med stenwallrået                   90 do.

13 o  Myrbäcken som faller ned i Lattikselet         10 do.

14 o  Gränsbäcken genom små dämningar             10 do.

                                          Summa                       416 lass.

                  Myrslåtter

1mo  Per Larstjärn och en myra wästanföre            2 lass.

2 do  Stenmyran                                                       4 do.

3 o    Sjul slotten                                                      4 do.

4 o   Fågelsjömyran                                                  2 do.

5 o   Tjär dahlsmyran                                               1 do.

6 o   Krokselmyran                                                   1 do.

7 o   Krokselbäck myran                                          2 do.

8 o   Remm myran                                                    2 do.

65

9 o   Tre fjärdedelar af stor myra på berget              9 do.

10 o  Siksjömyran                                                     8 do.

11 o  Bomsjö tjärnorna                                              3 do.

12 o  Nymyran                                                           1 do.

13 o  Tallmyrorna                                                       6 do.

14 o  Qwarnmyran                                                     10 do.

15 o  Tjärnmyran                                                       14 do.

16 o  Flobäckmyran                                                     3 do.

17 o  Bäckmyran                                                          3 do.

18 o  Neder Gränsbäckmyran                                    3,5 do.

19 o  Öfra Gränsbäck myran                                     2,5 do.

20 o  Bäsksjö tjärn myran                                            2  do.

21 o  Qwarnwägmyran                                                2  do.

                                                 Summa                     85 lass

När hälften af Myrslåttern trädes, och rödningslandet blifwer uprensat, jämte 50 lass befinteligt åkerhö, är byns årliga foder afkastning af gamla ägorna 508,5 lass.

                     Ny insyning.

1mo  Bäcken nederom Per Lars tjärn                    3 lass ungf.

2 do  Lillbäcken nederom Fådelsjön                      3 do.

3 o    Brännmyrbäcken                                           1 do.

4 o    Tre dalar som kan uparbetas till Eng

         på norra sidan om en hässje myran               2 do.

5 o    Flugrotbäcken med en liten dal österom       3 do.

6 o    Twenne dahlar emellan stormyran och

         Aspkullmyran                                                2 do.

7 o    En dahl österom Aspkullmyran                     1 do.

8 o    Genom bäcken öfwerom Christoffer

         Christoffersson qwarn                                    3 lass ungf.

9 o   Molikmyrbäcken ned till granråmyran            1 do.

10 o Qwarnbäcken österom berget                          1 do.

11 o  Fågelsjöslåttern                                             0,5 do.

12 o  En myra norr om Lillsjöbäcken                    0,5 do.

13 o  Remmuddmyran                                            0,5 do.

14 o  En myra öfwerom Lilldjupsjöbäcken            0,5 do.

15 o  Bäskselråmyran                                                1 do.

16 o  Bäckmyran öfwerom febotjern                         1 do.

66

17 o  Febo tjern genom dämning                               2 do.

18 o  Febomyran                                                        1 do.

19 o  Lillsiksjömyran wästerom sjön                       0,5 do.

20 o  Blomstermyrorne wid Gärfsjöälfwen                2 do.

21 o  Räfwellokmyran wid sistnämnde älf               0,5 do.

22 o  En myra österom Granmyran                             1 do.

23 o  Bäckrönnelmyran                                             0,5 do.

24 o  Tjärnmyran österom Gärfsjöälfwen                    1 do.

25 o   Råmyrbäcken                                                   2,5 do.

26 o   Siksjötjern genom dämning                                5 do.

27 o   Siksjötjernbäcken                                                3 do.

28 o   Siksjönyrbäcken                                                  1 do.

29 o   Tjärnbäcken, som rinner ned uti Gärfsjöälfwen  1 do.

30 o   Lilldjupsjöbäcken                                                2 do.

31 o   Granråmyran                                                        3 do.

32 o   -starr myran med rönnelen nederom myran    1 do.

33 o   Rävaremmyrbäcken                                             1 do.

34 o   Bäckmyran emellan qwarn och tjärnmyrorna      1 do.

35 o   Holmmyrbäcken                                                   1 do.

36 o   En bäck österom qwisselbäcken                           2 do.

37 o   Stor myran österom holmmyran                           1 do.

38 o   Aneware myran                                                   0,5 do.

39 o   Qwisselbäckmyran                                              9,5 do.

40 o  Gårdmyran                                                           5 do.

                                          Summa                          72 lass ungf.

  Åkerland utsyntes på flera ställen och hwilka äro följande.

1 mo Wid en hässhe kullen gifwes fyra tunland af stenbunden jord.

2 do  Wid Storberg tången finnes fyra tunland af lika stenbunden jord.

3 o    Wid Lillkullen gifwes fyra tunland af annan beskaffenhet.

4 o    Wästerom Aspkullbäcken gifwes 4 tunland stenbunden jord.

5 o    I Fäbokullen gifwes 3 tunland att oparbeta till åker något hårdare stenbundet, än som på de förut nämnda ställena.

 

  Emot de nya lägenheternas intagande, hwilka alla äro inom sökandernas räknade byaområde belägna, hade angränsanderna intet någodt att påminna, hwarför Synemännen får i djupaste ödmjukhet till konungens höga Befallningshafwandes ompröfwande hemställa, om icke sökanderne som nu ämna klyfwa sina hemman, kunde få de samma sig till nyttjande

67

uplåtne, der i anseende till den ringa skatt som åboerne innehafwa för närwarande i jämförelse mot ägorna, drista Synemännen föreslå, att Räntan efter nödiga frihetsår förhöjes till Twå och en half mantal på btn, och hwilket till konungens Befallningshafwandes Höga godtfinnande allerödmjukast redan hemstält. Ut supra

                        Nils Peter Degerman

 

Eric Christoffersson                      Olof  Olofsson

i Råsele.                                       i Bäsksele. 

 

 

K.B.-s Utslag härpå föll den 9 dec. 1815 och utslagets början är likalydande med syneberättelsen, därefter lyder den:

  Hwad sålunda utrönt och anfört är, har jag i öfvervägande hos mig komma låtit; pröfvandes rättvisst trygga Sökanderne vid de af dem innehafvande gamla ägor; Och som någon protest, hvarken vid Syneförrättningen eller sedermera hos mig blifvit anmäld emot den ånyo utsynte Ängas och Odlingsmarkens uplåtande till Sökanderne; altså finner jag själigt tillåta att den samma må få af dem intagas ock under hemmanen begagnas emot det att hemmenen från ock med 1821 års början komma att stå och svara för tillhopa 2,5 mantal skolandes dett Utslag af Sökanderne, så framt den nu vordna rättighetens bibehållas vill, vid nästa Uppbördsstämma i Lappmarken, hos krono Fogden till behörig anteckning i Jordeboken företas.

  Den med detta Utslag icke åtnöjas, äger att inom Fyra Månader efter häraf erhållen del, hvar Månad till Trettio dagar räknad, sina Besvär uti Kongl. Majts. Och Rikets Högloflige Kammar Collegeum ingifva, bifoga ock Besvären giltigt bevis hvad tid del af Utslaget undfånget är om de skola emottagne warda.

             År och dag som ofvan

              Edelram

                              / G.W.Walter

Upvist till Annotation i 1816 års jordebok betygar

                           Chr. Lindahl.

68

      Vem ägde hemman i S. Latikberg år 1817.

              Jordeboksutdrag.

                 1817.

Transumt af Special Jordeboken öfwer Åsele Lappmark, uprättad i anledning af Häradsrättens protokoll den 4-de januari 1817.

Nr.  Krono    Skattlagda hemman uti Södra          Grundränta.  

                     Latikberget: Wilhelmina socken.

1      1/8        Eric Mattsson                                    -    40   -

2      1/8        Christoffer Christoffersson               -    40   -

3      1/8        Daniel Jonsson                                  -    40   -

3      1/8        Lars Jonsson                                      -    40   -

3      1/8        Lars Jonsson                                      -    40   -

  Samteliga Byamännen böra wid 1818 års Ting upwisa de Immessioner, som å Nemmanen må hafwa blifwit dem meddelade.

  Genom Utslag den 9-de December 1815 har konungens Befallningshafwande, jemte det Hemmanet åboarne i denna By blifwit tryggade wid deras ditintills innehafwde ägor och erhållit tilstånd at intaga nya odlingslägenheter, äfwen förklarat at Byn från och med 1821 års början bör stå och swara för 2 ½  mantal. Varande i öfwrigt enligt Resolution den 18-de December 1812 Byemännen medgifwen rättighet til Fäbodars anläggning på norra sidan om Siksjöberget.

                       Skatte Lappland

Bäskselelandet innehafwes af Norra och Södra Latikbergs, Bäsksele och Wolgsele Byemän. Åtkomsten obestyrkt.

               Rätteligen transsumerath Betygar

                   På Embetes wägnar

                       ( signatur)

          (häradshövdingen i domsagan)

Borde det inte i skrivelsen stå Bäsksjölandet. Nybyggarna i dessa byar hade ju köpt halva Bäsksjölandet av skattelappmannen Nils Anderson-Bäsk enligt avhandling av den 24 juni 1789. Ifrågavarande köpekontrakt finnes på sidan 13.

69

               Ur jordeboken 1818.  

                     1818

Transumt af Special Jordeboken Åsele Lappmark uprättad i anledning af Häradsrättens Protokoll den 5 januari 1818.

 

Hemman  Nr  Krono Vilhemina socken  Immissionsdata Ränta

                                                                 för inneh.   

Södra        1     1/8    Salmon Hansson     1817 13/6         - 40 –

Latik-       2      1/8   Christoffer

berget                       Christoffersson        1792 16/1         - 40 –

äfven        3      1/8   Daniel Jonsson         1805 18/4        -  40 –

Latik-       3      1/8   Lars Jonsson             1810 18/4        -  40 -

sele          3       1/8   Lars Jonsson             1815 26/4        -  40  

kallat.

Norra och Södra Latikberg, Bäsksele och Wolgsele byamän äga Bäsksele lappskatteland.        1790 8/4

  Salomon Hansson är numera innehafvare af förre Åboen Eric Mattssons rätt till hemmanet No. 1.

(Om lappskattelandet) Denna Immission sträcker sig till blott hälften i Beskselelandet, den andra hälften nyttjas såsom nybygge under namn af Grundsjön.

                 Rätteligen transumeradt: Betygar

                      På Embetes wägnar

                        Signatur

                       ( häradshövdingen)

70

         Så gör man upp goda grannar emellan.

 

  Utdrag af Domboken hållen å Legtima Tinget med Åsele Lappmarks härad uti Tingshuset derstädes den 4-de januari 1820.

                        § 5.

Till Häradsrätten inlämnades en så lydande öfverenskommelse:

  Emellan mig och min granne Salomon Hansson, är följande öfwerenskommelse träffad nämligen: Att jag Lars Jonsson afstår till min benämnda granne en Åker Äng på östra sidan om dess gård och kornlada om cirka ett halft Tunnlands widd,

Liggandes bredwid dess gård och förut är honom af mig till trängsel, samt brewid och öster om samma Åkerteg afstår den där liggande obetydlig slått som är sig sträckande och stöter emot grannen Daniel Hansson till mig lemnadt af ouparbetad mark på östra sidan om min gård, eller i en högre kull för mig beqwämligt uptage land til Åker af samma widd, som förenämnde Åkertegen jag tillhonom lemnat; Då jag ock för det arbete och begödning jag å nämnde Äng nedlagt, samt odlat den benämnde slått och lämnat berörde hölada erhållit en Summa penningar stor af Fyratio Riksdaler i Banco, som är betalt och härmed erkännes. Och äger sålunda Salomon Hansson i kraft häraf söka sig stadfästelse herå. Latikberget den 25-te Maij 1819.

                         Lars Jonsson  ( bomärke)

Wittna Erik Gavelin iGafsele.

Abraham Markusson i Forsnäs (bomärke)

           

        Efter upläsandet heraf

                      Resolverades

Att denna öfwerenskommelse skulle på begäran, således som förestår, ordagrant i domboken intagas, wederbörande till all den säkerhet, kraft och wärkan, som med leg öfwerensstämmer; Hwilket föreständigas.

              År och dag som före skrifwet står

                  På Häradsrättens wägnar

                     (signatur)

71

           En födorådsänkas bekymmer.

  Utdrag af domboken hållen å jaga Tinget med Åsele lappmarks härad uti vanliga Tingshuset, den 11-te januari 1821.

  Gamla Förgångs Enkan Susanna Ericsdotter i Bäsksele, lät genom Nämnde mannen Olof Olofsson därsammastädes bewaka hennes, emot Förgångsmannen Christoffer Christoffersson i Latikberget, anhängiga gjorda påstående om bestämda förgångs förmåners åtnjutande af Swarandens Nybygge, i grund utaf företdt domboks Otdrag under den 4.de januari 1800; hwaremot Swaranden jemte upwisande af den i dombok Utdraget nämnda afhandling, undandrog sig widare swaromål i saken, emedan han under tiden afträdt bo och Nybygget, åt dess son, äfwen Christoffer benämnd samt mågen Abraham Philipsson, til hälften hwardera, hwilket åtskilliga i Nämnden intygade äga sin riktighet: Och thy upskjöts denna sak til nästa års Ting, då förenämnda Parter själfmant sig infinna, åter försedda med hwar sina handom hafwande handlingar samt käranden dessförinnan besörja, at nu warande Åboer Swaranden innehafwda Nybygges andel i Latikberget, jemwäl warda dertil i saken lagligen stämde, som afsades. År och dag, som förr skrifwet står.

                 På Härads Rättens wägnar

                    Signatur.

Nedtill skrivet, ”upläst den 25 nowember 1821 intygar Nils börman och Lars Jonsson”.

 

  Utdrag af domboken, hållen å Laga Tinget med Åsele Lappmarks Härad, uti wanliga Tings huset den 7-de januari 1822.

                            § 33.

Til fullgjörande af hwad denna Rätt, å förlidit Års Ting, under domboks § 74 beslutit, uti då upskjutne saken emellan gamla Förgångs Enkan Susanna Erics dotter i Bäsksele, kärande, och Förgångsmannen Christoherson i Latikberet, swarande, om åtnjutande af bestämda underhålls-för-måner wid Swarandens Nybygge, enligt laga kraft wunnen dom den 4-de januari 1800; Hade kärande Enkan ytterligare låtit til detta Ting, i saken instämma unga Christopher Christophersson, Abraham Pilipsson och Salomon Hansson, såsom nuwarande innhafware af Latikbergets Nybygge.

  Wid sakens företagande instälde sig kärande Enkan, nu som Bäsksele, emot Swarandena, unga Christopher Christophersson, och af öwriga 2-na Swarandena

72

 Abraham Pilipsson igenom Nämndemannen Eric Christophersson från Råsele samt Salomon Hannssons Ombud, Nybyggestillträdaren Eric Larsson Forsman i Storsele.

  Efter det å kärande sidan, företedde upskofs Protocollets upläsande, inhämtades, at besagde Salomon Hansson, som är måg till kärande Enkans ännu lefwande son, Förgångsmannen Eric Mattsson innehafwer halfwa Latikberget; och unga Christopher Christophersson samt Abraham Pilipsson andra hälften deraf tillsammans, och at Swaranden gamle Christopher Christophersson warit kärande Enkans måg.

  Sedan under Parternas widare förhör, den åberopade domen jemwäl blifwit upläst: Så-

                       Resolverades

det Härads Rätten finner, at samteliga nu Swarande innehafwarna af Latikbergets Nybygge, böra i (oläsligt ord) af den andel efter skatt som hwardera deraf besitter, neml. Salomon Hansson til hälften, men unga Christopher Christophersson och Abraham Pilipsson för hwar sin 1 /4 del answara det lifstids underhåhl med flera förmåner, som kerande Enkan Susanna Ericsdotter, i grund af Swarandenas hemmans företrädare, här wid Rätten den 4-de januari år 1800, fastställda öfwerenskommelse, äger at wid Latikbergets krono hemman åtnjuta:

  I förhållande hwartill, desse Swarandens jemwäl skola kärande Enkans lagsöknings utgifter för 2-na Härads Ting, med skäligen jämkade Fyra Riksdaler Banco gälda. Afsagt. År och dag som förr skrifwet står.

                      På Härads Rättens wägnar

                          Signatur.

  Om här ovan nämnde Abraham Pilipsson må ur O.P. Petterssons ”Gamla Byar del III ” anföras följande:

  Abraham Pilipsson var född av äktryska föräldrar år 1784 i Moskva. Hans fader var doktor därstädes, och han skall hava varit en välaktad och förmögen man. När kriget emellan Ryssland och Sverige utbröt 1808, blev Abraham Pilipsson uttagen till soldat och sänd att kämpa mot svenskarna. Det säges, att även två av hans bröder blevo uttagna till soldater. När rydsarna gjorde sitt infall i Umeåtrakten, var Abraham Pilipsson med. Vid striden på Röbäcksänget rymde han och bröderna från den ryska truppstyrkan och flydde in i Umeå stad, där de sällade sig till en ryssfientlig familj, och av den blevo de tre desertörerna väl mottagna, och de blevo under det första dygnet i största hemlighet nedsänkta i en

73

brunn och sedan dolda i huset hos sina gynnare.

Men sedan de ryska trupperna hade lämnat trakten, sändes Abraham Pilipsson till kronofogden i Lycksele, där han stannade som dräng några år, och under de åren lärde han sig tala god svenska. Men kronofogden önskade få honom gömd längre inåt landet och sände honom därför till pastor Olof Ersson Lindahl i Vilhelmina, och nu blev Ryss-Abraham, såsom han allmänt kallades av befolkningen, dräng i prästgården. Vid samma tid tjänade Kristoffer Kristofferssons Susanna såsom piga i prästgården och hur det nu gick omkring, så blevo Abraham och Susanna fästefolk och sammanvigdes till äkta makar år 1819, och så erhöll Abraham Pilipson genom sin hustru hemman i Latikberg.

  Abraham Filipsson var liten och späd till växten, mörkhyad och med mörka starkt glittrande ögon. Han var kvick och rörlig och häftigt uppbrussande. Det berättas, att då han kände sig uppretad mot Susanna, så förklarade han, att nu skulle han resa sina färde till Ryssland. ”Ja nog får du göra det”, svarade Susanna, ”jag skall rusta i ordning färdsäcken åt dig”, Sedan lade hon i säcken underkläder och mat. Men när färdsäcken stod redo för Abrahams räkning, var redan misstämningen bortblåst ur hans sinne och han gav sig till att skratta och prata med Susanna på det allra vänligaste sätt, och ingen resa blev det av för honom.

  Abraham skall hava varit synnerligen rättvis i allt sitt förhållande. Baktal och skvaller om personer kunde han ej tåla. Hörde han någon tala illa och skvallra om någon frånvarande, så brusade han upp i häftig vrede mot bakdantaren. Om sitt deltagande i kriget talade han ej gärna, men han sade, att han där ”fått mycke frys, mycke stryk och mycke svält”.

  Ryss-Abraham var synnerligen kunnig i att tvätta, färga och stryka silkasschalar, bandmössor av sidentyg, band och anret och han gjorde sin sak så väl, att det han behandlade blev som

                                                               (fotnotshänvisning)          

nytt. För denna hanterings skull kallade han sig Vaskersko.

  Man frågade Abraham Filipsson, huruvida han ej kände längtan att få återvända till Ryssland, men han svarade: ”Till det landet vill jag aldrig mer komma, men nog önskar jag, att jag kunde få mitt fädernearv därifrån.”

  I en dagbok från början av 1800- talet skall till Abraham Filipssons namn vara fogat tillnamnet Jäger.

  Abraham Filipsson hade med sin hustru sönerna Kristoffer Abraham, Filip Konstantin och Rudolf. Blott en enda dotter hade detta par och dotterns

74

namn var Maria Dorotea. Kristoffer Abraham övertog sin faders hemman i Latikberg. Från denne man hava släkterna Hagelberg och Jäger utgått. Filip Konstantin och Rudolf erhöllo med tiden hemman i Bäsksjö och dottern Maria

                                                                             (fotnot)   

Dorotea blev gift med bondsonen Johan Johansson i Volgsele.

  I fotnot har utgivaren av ”Gamla byar del III” fil. lie. Karl- Hampus Dahlstedt dels förklarat att ordet ”vaskersko” möjligen är en rysk ordbildning, kanske syftande på ett ryskt ord syftande på ”vaskverk, vasktråg, vaskho” eller den ryske diminutivändelsen för sko. Vidare tillägger K. H. D-stedt att O.P.Pettersson i annat sammanhang berättat att tre ryska soldater kommo till Vilhelmina efter ofredstiden 1808-09. En avled av blodförgiftning i sår efter knappnålar, som traktens flickor hade stukit honom med, då han var för närgången. Men de två andra stannade, gifte sig och avlade av sig i Bäsksjö och Latikberg. Det tycks, skriver utgivaren, dock bara ha varit ovannämnde Abraham Filipsson, som slog sig ned i denna trakt. (Själva vill vi härtill tillägga att det inte bara tycks vara så, utan det är verkligen så). I ”J. Nenséns samlingar” i Uppsala Universitets Bibliotek ( signum R 649-650) möta oss likaledes två ryska soldater. År1826 upptecknade Nesén i Lycksele ryska språket efter ”2:dre ryske soldaten Abraham numera krononybyggare i byn S. Latikberget i Vilhelmina socken”…..

Den andre var est och hette Matts Thomasson Neninder, f. 1788 (?) i byn Kohela mellan Seval och Narva och död 1854 i Häggås i Dorotea. ”Efter sina mödor, i sin fattigdom med ringa utsikt för framtiden, var han de sista 15 åren av svårmod helt tokig, vandrade hela åren fram och tillbaka i socknarna Hammerdal, Ström, Alanäs, Tåsjö, Dorotea, Vilhelmina, Åsele. Men stilla beskedlig-utan arbete.”

75

            Två utslag som giva nya ägor.

  Kongl. Majts Befallningshavandes i Wästerbotten Höfdingedöme Utslag, uppå Lars Jonssons, Daniel Jonssons, Eric Mattssons och Christopher Christopherssons i Södra Latikberget och Eric Olofssons i Norra Latikberget af Vilhelmina församling och Åsele Lappmark ansökning, att det af nu mera aflidne Drängen Abraham Jonsson, efter tillstånds Utslag den 22 Aug. 1815 anlagde, samt af hans Arfwingar till Sökanderna upplåtne Krono Nybygge, hvara tillsynte Lägenheter ligga i blandning, med Södra och Norra Latikbergets byar, kunde få med Sökandernes derstädes Åboende krono hemman, sammamläggas: Gifvet å Landscontoriet i Umeå den 22 September 1821.

  Jag har tagit denna Ansökning uti behörigt öfvervägande: Och som af den beskrifning, hvilken blifvit upprättad öfver en af Liqvidations Commisarien krono Länsman N .P .Degerman med biträde af tvänne Nämndemän den11-te Julii näst år hållen Syn å Ägorna till ifrågavarande krono Nybygge, finnes af  Synemännen vara intygadt, att desamma äro belägna inom Latikbergs Bys område som i blandning med dess, närmast gårdarne tillydande Slogar; Altså och då en skadlig Ägoblandning, vid sådant förhållande är oundviklig, präfvar jag skäligt tillåta, att de, berörde krono Nybygge tillsynte Lägenheter må få sammanläggas och brukas under Sökandernes hemman i Latikberget, hvilka i grund af Sökandernes erbjudande, för den sålunda vundne tillökningen i Ägor, komma att från nästa års början, påföras en tillökningsskatt af 3/64 Mantal hvardera, eller tillhopa 15/64 på alla fem hemmanen, Skolandes i följd häraf Nybygget, under åberopande af detta Utslag, och de härvid fästade vilkor, från Jordeboken uteslutas.

  Den med detta Utslag icke åtnöjes, eger att inom fyra månader efter häraf erhållen del, hvarje månad till Trettio Dgar räknad sina Besvär deröfver uti Höglofl. Kammarcollegium ingifva, bifoga ock besvären giltigt Bref hvad tid de af Utslaget undfången är, om de skola emottagne varda.

             År och dag som ofvan

                 G. Af Schmidt

                                            / G.W. Walter.

Upvist till Annotation i 1822 års Jordebok. Ch. Lindahl.

                               ……….

Kongl. Majts. Befallningshafvandes i Wästerbottens Höfdingedöme Utslag, uppå Lars Jonssons, Salomon Hanssons, Daniel Jonssons och Christopher Christopherssons södra Latikberget, Wilhelmina Församling af Åsele Lappmark ansökning, om tillstånd att under deras derstedes Åboende kronohemman få intaga några odisponerade Ängeslägenheter. Hvarå Syn uti Resolution

76

den 10 September 1821 blifvit tilförordnad samt den 17 Junii innewarande År förrättad af Liqwidations Commissarie och Krono Länsmannen Nils Petter Degerman med biträde af Nämndemännen Eric Christophersson från Råsele och Olof Olofsson från Bäsksele. Gifwet å Lands Contoret i Umeå den 10 October 1822.

Enligt den uprättade och nu inkomna Beskrifningen, äro följande lägenheter i ansökt ändamål utsynta, Nemligen:

1e   Skrapmyran österom Jerfsjö Elwen inom

 ¾ mil i söder                                                                1 lass

2e   Siksjömyran österom holmen, ¾ mil i söder         1 do.

3e   Siksjömyran westerom tjern                                  ¼ do.

4e   En myra wästerom Byn                                          ½ do.

5e   Myran på norra sidan Fogelsjön ¼ mil i wester     1 do.

6e   Fogelsjön genom utgräfning                                   5 do.

7e   Fogelsjöåsmyran och kallkällsrennelen

      ¾ mil i wester från Byn                                          ½  lass

8e   En myra söderom Fogelsjömyran och

       Lillsjöbergmyran ¼ mil i wäster                            ½  do.

9e    Löfbergmyran                                                       1/3 do.

10e  Bomsjöbergsmyran                                               1/3 do.

11e  Storbergmyran 1/8 mil i nordost                           1/3 do.

12e  Stenwallmyran wästerom Qwisselbäcken,

       ¾ mil nw.                                                                 1  do.

13e  En myra wästerom, ¾ mil i nordost                       ¼  do.

14e  Nederst granmyran ¾ mil i nordost                        ¼  do.

15e  En myra öfwerom Wannmyran i samma

        wäderstreck                                                             ¼  do.

16e   En myra norrom Wannmyran                                ¼   do.

17e   Stenbäckmyran en mil i nordost                             1   do.

18e   Snöstarrmyran norrom Qwisselbäcken                  ¼   do.

Och aldenstund någon protest häremot hwarken wid Syne Förrättningen eller sedermera för mig blifwit anmäld, samt Synemännen intygat att, lägenheterna äro i blandning med Södra Lattikbergets Bys gamla ägor; Fördenskull pröfwar jag skäligt härmed lemna Sökanderna tillstånd, att desamma intaga och få lägenheterna, som lägenheterns icke kunna på något i afseende å något lämpligare sätt anwändas, emot en tillökningsskatt af 1/16 Mantal som från 1825 års början på föras skulle.

  Den som med detta Utslag icke åtnöjer, eger, att inom Fyra månader efter heraf erhållen del, hwarje Månad till Trettio dagar räknad, sina Beswär heröfwer uti Kongl. Majest. och Rikets Kammar Collegium ingifwa, Bifoge ock

77

Beswären giltigt bewis hwad tid del af Utslaget undfången är, om de skola emottagna warda.

               År och dag, som ofwan.

                    G.Af Schmidt.

                                          / J. Lundmark.

Annot. i 1825 Jordbok.

78

                   En byadelning

  Kongl. Majsts. Befallningshafwandas i Wästerbottens Höfdingedöme Utslag, uppå Lars Jonssons, Salomon Hanssons, Daniel Jonssons och Christopher Christopherssons i Södra Lattik Berget af Wilhelmina Församling af Åsele Lappmark ansökning om delnig af de ägor, som lyda under deras derstädes åboende krono Hemman; I anledning hwaraf sådan förrättning uti Resolution den 10-de September 1821 blifwit tillförordnad samt den 18 och påföljande dagar i Junii Månad detta år wärkställd af Liqwidations Commissarien och Krono Länsmannen N.P.Degerman, med biträde af twänne Nämndemän: Gifwet å Lands Contoret i Umeå den 10-de October 1822.

  Den nu uprättade och nu inkomna delnings beskrifningen är ord ifrån ord, så lydande:

  År 1822 den 18-de och påföljande Junii, är till allerödmjukaste följe af Konungens Höga Befallningshafwandes under den

10-de September sistl. År, ägodelning å Utäger wärkställd emellan Södra Latikbergs åboer, som på följande sätt aflopp.

                         Lotten nr.1.

1mo  i Bäsksån,på östra tjärmudden, öfra delen.

2o     Västra Tjärnudden.

3o      i Lillån-1,3,5,7,10-de tegarna ofwanefter.

4o      i Bäskån-1,3, tegarna ofwanefter.

5o      På storudden öfre delen.

6o      yttersta skiftet på stor udden.

7o      På Bäfwerstranden öfra delen.

8o      Öfra skiftet på östra sidan Luspen.

9o     Wid Stenwallrået, 1, 2, tegarna ofwanefter.

10o    En teg nederom stenwallrået wid Elfwen.

11o    Nedra skiftet på Wästra sidan om Luspen.

12o  En teg nederom Winterwägen i Wägselet.

13o  i Latikselet på Storudden, 1 och 3, tegarna ofwanefter.

14o  På Bockudden, 1 och 4-de tegarna ofwanefter.

15o  På Bockudden 3 tegen ofwanefter.

16o  På Båtudden öfwerst tegen.

17o  På nyrödningen yttre tegen.

18o  Nederom Tenudden 2-de tegen ofwanefter.

19o  I Kroksele på storudden 3-dje tegen ofwanefter.

20o  På Nykoijudden, 4,och 8-de tegarna ofwanefter.

79.

21o  Lill Hägg udden

22o  På gamla Koijudden 3-dje tegen från Remmen.

23o  På Björkudden östra skiftet.

24o  På Flattaudden, 8-de tegen ofwanefter.

25o  På Söndagsudden, 2, och 4-de tegarna ofwanefter.

26o  Tegen framom gårwiken.

27o  Nederom Fogelsjöbäcken 2-dre tegen ofwanefter.

28o  Wid forshufwudet på östra sidan.

29o  i Qwisselbäcken, 4, 5, 8, 9, 12, 15, 16, 18, 23, 25, 29, 30,     

       34, 36, 39, 40, 41, 43, 48, 50-de tegarna ofwanefter.

30o  i Jerfsjö Ån, på Wästra sidan 1-sta tegen nedanefter.

31o  På östra sidan isamma å, 2 och 5-te tegen nedanefter.

32o  i Bomsjöbäcken, 1, 2, 8, 10, 11, och 15-de tegarna

        nedanefter.

33o  Uti öfra selet i Jerfsjö ån, 2, 5, 9,10, 13 och 14-de tegarna         

        nedanefter.

34o  i samma å, en udde mitt för Tallmyran.

35o  i gränsbäcken, 1, 2, 6,10-de tegarna nedaefter.

36o  i Bomsjö Bäcken 1, 3, 9,10, 14 och 15-de tegarna från   

        myran.

37o  i Fogelsjöbäcken, 1, och 2-dra tegarna ifrån sjön.

38o  i Lillsjöbäcken, 2,4,6,7,11,15,17,18,22,23-dje tegarna 

       från sjön.

39o  trenne Hödalar norrom enhässjemyran, och en hödal  

        norrom Aspkullmyran.

40o  Nedre tegen i Aspkullmyrbäcken.

41o  1-sta tegen wästanefter af 3-ne delar som äro österom

       Askullmyrbäcken.

42o  På Tjärnmyran wästerom tjärn, 1, 2, 8, 9-de tegarna     

        nordanefter.

43o  På östra sidan om Tjärn, 1, 6, 7, 8, tegarna nordanefter.

44o  På granråmyran, 3-dje tegen wästanefter.

45o  På wwästra halsen i hranråmyran, 3-dje tegen    

        wästanefter.

46o  På norra sidan af qwarnmyran, 2, 4, tegarna nordanefter.

47o  På södra sidan af samma myra, 3, 5, 8, 10, 12, 13, 15,

        20-de tegarna, östanefter, samt öfra delen af Bäckmyran.

48o  Blomstarmyran.

49o  På Siksjömyran 1-sta och 3-dje tegen Wästanefter.

50o  På Febomyran Wästra tegen jämte Febotjern.

51o  Östra delen af Siksjömyran.

52o  Snöstarrmyran och Löfbergmyran.

53o  På myran Öfwerom Febotjern, 2, 4 tegarna östanefter.

54o  På Tjernmyran, 1-sta tegen östanefter.

55o  På Stenwallmyran Wästra tegen och norra tegen.

80

56o  På Bäsksjötjernmyran, södra delen.

57o  Myran öfwerom Remmyran.

58o  På Ane Ware Myran, östra skiftet.

60o  Stenbäckmyran.

61o  Wid Bäsksjötjern, 1 och 3-dje tegarna nordanefter.

62o  På Stormyran på berget, 1, 2, 8, 9, 11, 12, 14, tegarna

        wästanefter, samt öfwerats tegen samma myra.

63o  På Aspkullmyran 2-dra tegen wästanefter, samt 5-te

        tegen på norra sidan wästanefter, tillika med östra delen

        på samma myra.

64o  På Bomsjömyran 2-dra tegen wästanefter, samt 5-te tegen  

        på norra sidan wästanefter, tillika med östra delen på

        samma myra.

65o  Stenmyran och Pehr Lars Tjern.

66o  Myra öfwerom Pehr Lars Tjern.

67o  Remmyran och Remuddmyran.

68o  Myran på norra sidan af Fogelsjön.

69o  På Fogelsjömyran nedra skiftet.

70o  Nioma (Joma) myran, och myran wästerom 

        qwarnbäcken.

71o  På öfra gränsbäckmyran, 2-dra Tegen wästanefter, och

        södra tegen på samma myra.

72o  Bomsjöbergmyran, Röstarr och Qwarnwägmyrorne.

73o  På Räfwa Rema Myran 3-dje tegen nordanefter.

74o  På gränsbäckmyran öfra delen.

75o  Östra delen på Räfwe Remm myran.

76o  Norra sidan på Enhässja Myran.

77o  På Lillsjömyran, 1-sta och 2-dra tegen östanefter.

78o  Lillsjömyran, norra och södra sidan.

79o  Wid Fogelsjön 3 och 4-de tegen nordanefter.

80o  Bäcken norrom Fogelsjön, 1 och 2-dra tegen ofwanefter.

81o  På Wandtudden i Kroksele, 1-sta tegen ofwanefter.

82o  i Qwarnbäcken, 1-sta tegen ofwanefter.

83o  Wid wästra halsen på Stormyran på berget 1-sta tegen

        wästanefter.

 

                     Lotten nr. 2.

1mo  I Bäskån, nedre skiftet på granudden.

2o     I Lillån, 1 och 9-de tegarne ofwanefter.

3o     I Bäskån på Bäfwerudden, 4 tegen ofwanefter.

4o     På Storudden i Bäskån, 3-dje tegen ofwanefter.

5o     Storwiken.

81

6o     På Bäfwerstranden 3-dje tegen ofwanefter.

7o     På östra sidan af Luspen, nedre skiftet.

8o     På wästra sidan af Luspen, öfre skiftet.

9o     Tegen öfwerom Stenwallrået.

10o  Lismitselet, 1 och 2-dre tegarne ofwanefter.

11o  i Latikselet på östra sidan, öfwersta skiftet.

12o  dito på wästra sidan, öfwersta tegen.

13o  På Wikholmen, 2 tegen ofwanefter.

14o  På Bockudden, yttersta tegen.

15o  Nederom Bockudden, 2 och 4-de tegarne ofwanefter.

16o  Nderom Nyrödningen i Latiksele, 2-dra tegen   

        ofwanefter.

17o  Nederom Tenudden, 1-ste tegen ofwanefter.

18o  Nederom Holmmyrbäcken, på båda sidor om Elfwen.

19o  i Krokselet, på Nykoijudden, 3-dje och 7-de tegen 

       ofwanefter.

20o  På gamla Koijudden, 2-dra tegen från Remmen.

21o  En Teg öfwer krokselmyrbäcken.

22o  På Flataudden, 2,6,9-de tegarne ofwanefter samt en teg

        öfwerom gårwiken.

23o  En teg på wästra sidan om ån midt för Söndagsudden.

24o  Första tegen nederom Bäfwerhuset.

25o  Andra tegen från forsen på östra sidan om Elwen.

26o  i Qwisselbäcken, 3,7,14,17,22,26,33,37,45, 46, tegarne  

        ofwanefter.

27o  i Jersjöån på östra sidan, 4-de tegen nedanefter.

28o  På wästra sidan i samma å, 4 tegar nedanefter.

29o  i Bomsjöbäcken, 6,7,12-te tegarne nedanefter.

30o  i öfra selet i Jerfsjöån, 1,8,15-te tegarne nedanefter.

31o  i Gränsbäcken, 4-de och 9-de tegarne nedanefter.

32o  i Bomsjömyrbäcken, 2,6,11-te tegarne nedanefter.

33o  i Fogelsjöbäcken, 4 och 5-te tegarne från sjön.

34o  i Lillsjöbäcken, 1,14,20,24-de tegarne från sjön.

35o  Öfra dalen i Aspmyrkullbäcken.

36o  En Hödal emellan Aspkull och Stormyrorna.

37o  Dalen wäster om Aspkullmyran.

38o  På Tjärnmyran, 5 och 7-de tegen nordanefter.

39o  österom Tjern på samma myra, 2 och 4-de tegen

        nordanefter.

40o  På Granråmyran, 4 och 9-de tegen nordanefter.

41o  I Wästra halsen av granråmyran, 1-sta tegen wästanefter.

82

42o  På qwarnmyran och norra sidan 1-sta tegen nordanefter.

43e  På södra sidan, 2,3,17,18, tegarne östanefter.

44e  På Bäckmyran, nedre skiftet.

45e  På Räfwa Remm Myran, 1 och 4 tegarne nordanefter.

46e  Öfra Tallmyran och Räfwel Lokmyran.

47e  Blomstermyran och Storbergmyran.

48e  På Granbäckmyran, nedre delen.

49e  Wid Bäsksjötjern, 5-te tegen nordanefter.

50e  Krokselbäckmyran.

51e  På Brännmyran, 3,4,8-de tegen nordanefter.

52e  På Stormyran på berget, 4,7,15-de tegarne wästanefter,

        samt en teg på södra sidan af samma myra.

53e  På Aspkullmyran, 2-dre tegen nordanefter.

54e  På Bomsjötjernmyran, 1-sta tegen wästanefter, samt en 

        på teg på södra sidan af samma myra.

55e  Norra halsen på samma myra.

56e  På Lillsjömyran, 4-de tegen östanefter.

57e  En Hässjemyran, södra sidan.

58e  På Fogelsjömyran, östra delen.

59e  På Siksjömyran, 5-te tegen wästanefter.

60e  På Febomyran, 3-dje tegen wästanefter.

61e  Siksjö Tjernmyran och Lilla Siksjömyran.

62e  På Tjernmyran, 3-dje tegen östanefter.

63e  Stendahlsmyran.

64e  På Bäsksjötjernmyran norra delen.

65e  Snörstarrmyran norr om Qwisselbäcken.

66e  Myran wästerom Stendalsmyran.

67e  Råmyran.

68e  Råmyran öfwerom Febotjern, 1-te och 3-dje tegarne

        ifrån tjern.

69e  Wid Fogelsjön, 2-dra tegen nordanefter.

70e  i Bäcken norr om Fogelsjön, 4-de tegen ofwanefter.

71e  i Qwarnbäcken, 3-dje tegen ofwanefter.

72e  På Stormyran, på berget, 2-dre tegen wästanefter.

                   Lotten nr. 3.

1mo I Bäskån, Holmudden ned till Lillån.

2o    I Lillån, 4,7-de tegarne ofwanefter.

3e    I dito på Storudden, 4.de tegen ofwanefter.

83

4e    På Bäfwerstranden, 2-dra tegen ofwanefter.

5e    Udden nederom Bäfwerstranden.

6e    Wid Stenwallrået, 5-te tegen wästanefter.

7e    i Wägsele öfwerom Winterwägen, en teg.

8e    Gränsbäckholmarne.

9e    i Lattiksele på Storudden, 5-te tegen ofwanefter.

10e  På Bockudden, 2-dra tegen ofwanefter.

11e  På Bäfwerudden, 1-sta tegen ofwanefter.

12e  På Tufudden, 3-dje tegen ofwanefter.

13e  På Nyrödningen, öfra skiftet.

14e  nederom Tenudden, 3-dje tegen ofwanefter.

15e  I Kroksele på Nykoijudden, 1-sta och 6-te tegarne 

       ofwanefter.

16e  På Holmen, nedre skiftet.

17e  På gamla Koijudden 1-sta tegen, samt öfre delen från

        Remmen.

18e  På Björkudden, yttra delen.

19e  På Flatasundudden, 3 och 5-te tegarne ofwanefter.

20e  På Nils Mårtens Rödningen, andra skiftet.

21e  På Söndagsudden, 1 och 3-dje tegarne ofwanefter.

22e  På Wandtudden, 3-dje tegen ofwanefter.

23e  Nederom Bäfwerhuset, 3-dje tegen ofwanefter.

24e  i Qwisselbäcken, 1,6,11,20,24,28,31,38,42,49,

       tegarne ofwanefter.

25e  i Jerfsjöån på östra sidan, 1 och 3-dje tegen nedanefter.

26e  på wästra sidan i samma å, 3-dje tegen nedanefter.

27e  i Bomsjöbäcken, 3,9,14-de tegarne nedanefter.

28e  i Öfra Selet i Jerfsjöån, 3,6,14 tegarne nedanefter.

29e  i Gränsbäcken 5 och 6-tr tegarne nedanefter.

30e  i Bomsjömyrbäcken 4,7,13 tegarne ofwanefter.

31e  i Lillsjöbäcken, 3,8,9,12,19,25, tegarne ofwanefter.

32e  3-dje hödalen österom Aspkullmyrbäcken.

33e  I qwarnbäcken opp om qwarn.

34e  På Tjernmyran och wästra sidan, 3 och 6 tegarne  

       nordanefter.

35e  Österom Tjern på samma myra, 3 och 9-de tegarne

        nordanefter.

36e  På granråmyran, 3 och 8-de tegarne nordanefter.

37e  Wid wästra halsen på samma myra, södra skiftet.

38e  På södra sidan af qwarnmyran, 4,9,14,22-dra tegarne

        östanefter.

39e  På norra sidan af samma myra, 3-dje tegen nordanefter.

40e  Blomster och Spångmyrorne, samt östra Bomsjötjern.

84.

41e  Sjulslotten, Fogelsjöåsmyran och Kallkällsrönnelen.

42e  Öfra delen af Fogelsjöåsmyran med bäcken.

43e  Wid Fogelsjön, 5-te tegen nordanefter.

44e  Tjärdalsmyran.

45e  På Brännmyran, 1,4,7-de tegarne nedanefter.

46e  Wid Bäsksjötjern, 4-de tegen nordanefter.

47e  På Stormyran på berget, 5 och 13 tegarne wästanefter,

       samt Östra halsen på samma myra.

48e  Wid wästra halsen på samma myra, 3-dje tegen

        wästanefter.

49e  På Lillsjömyran, 3-dje tegen östanefter.

50e  Lillsjöbäckmyran, jemte Lillsjöbergmyran.

51e  På Askullmyran, 1-sta tegen nordanefter.

52e  På Bomsjömyran, 4-de tegen wästanefter.

53e  Bäckrönnelmyran, samt trehessjmyran.

54e  På östra Gränsbäckmyran, 1-sta tegen wästanefter.

55e  Östra delen på norra sidan af samma myra.

56e  På Siksjömyran, 4-de tegen wästanefter.

57e  På Febomyran, 4-de tegen wästanefter.

58e  Siksjömyran öfwerom holmen.

59e  På Tjernmyran, 2-dra tegen östanefter.

60e  På Stendalsmyran, 3-dje tegen östanefter.

61e  Nederstgrenmyran och wästra delen af Ane Varemyran.

62e  Djupbäckmyran, samt södra sidan af myran wästerom

       gården.

63e  Wid bäcken norr om Fogelsjön, 3-dje tegen ofwanefter.

64e  Nederom Christopherssons qwarn, 2-dra tegen 

        ofwanefter.

                      Lotten nr. 4.

1ma  I Bäskån, andra skiftet af östra tjernudden.

  2e  Öfre delen af granudden.

  3e  i Lillån, 6 och 10-de tegarne ofwanefter.

  4e  På Bäfwerudden, 2-dra tegen ofwanefter.

  5e  På Storudden, 2 0ch 5-te tegarne ofwanefter.

  6e  Udden öfwerom Luspen.

  7e  Uti Stenwallrået, 4-de tegen ofwanefter.

  8e  Nederom Stenwallrået, 1 och 3-dje tegarne ofwanefter.

  9e  I Wägsele andra tegen nederom wägen.

10e  I Lissmet selet, 3,4,5, tegarne ofwanefter.

11e  Nederom Gränsbäcken en teg.

85.

12e  Gränsbäckudden.

13e  i Latikselet på Storudden yttersta tegen.

14e  På Tufudden, 2, och 4-de tegen ofwanefter.

15e  På Tenudden, w, och 4-de tegen ofwanefter.

16e  Andra tegen utom Holmmyrbäcken.

17e  I Krokselet 2-dra tegen på Storudden.

18e  På Nykoijudden 2 och 5-te tegarne ofwanefter.

19e  Östra delen på Holmen.

20e  På gamla Koijudden, yttersta delen af första tegen.

21e  På Flatasundudden, 1,4,7 tegarne ofwanefter.

22e  Östra delen af Nils Mårten rödningen.

23e  På Söndagsudden, 4-de tegen ofwanefter.

24e  På Wandtudden, 2-dra tegen ofwanefter.

25e  Ytterom Fogelsjöbäcken, 1-sta tegen ofwanefter.

26e  Nederom Bäfwerhuset, 4-de tegen ofwanefter.

27e  i Qwisselbäcken, 2,10,13,19,21,27,32,35,44,47, tegarne

        ofwanefter.

28e  i Jerfsjöån på östra sidan, 6-te tegen nedanefter.

29e  På wästra sidan i samma å, 2-dra tegen nedanefter.

30e  i Bomsjöbäcken, 4,5,13-de tegarne nedanefter.

31e  Uti öfra selet i Jerfsjöån, 3,7,10-de tegarne nedanefter.

32e  I Gränsbäcken, 3,7-de tegarne nedanefter.

33e  i Bomsjömyrbäcken, 5,8,12-te tegarne ofwanefter.

34e  i Lillsjöbäcken, 5,10,13,16,21 tegarne ofwanefter.

35e  i Fogelsjöbäcken, 3-dje tegen från sjön.

36e  i qwarnbäcken emellan qwarnarna.

37e  Flugu Rotbäcken, och en hödal österom 

       Aspmyrkullbäcken.

38e  På Tjernmyran och wästra sidan, 4 och 10-de tegarne

       nedanefter.

39e  Wid Östra sidan af samma myra, 3 och 10-de tegarne

        nordanefter.

40e  På granråmyran, 1 och 6-te tegarne nordanefter.

41e  I wästra halsen på samma myra, 2-dre tegen wästanefter.

42e  På norra sidan af qwarnmyran, 3-dje tegen nordanefter.

43e  Wid södra sidan af Qwarnmyran, 1,6,11,16,21, tegarne

        östanefter.

44e  På Räfwa Remm Myran, 2-dra tegen nordanefter.

45e  En myra söder om Räfwa Remm Myran.

46e  Myran öfwerom Qwarnmyran, Blomstermyran och

       Tallmyran.

47e  Wid Bäsksjötjern, 2-dra tegen nordanefter.

48e  På Stormyran, 3,6,10,15, tegarne wästanefter.

86.

49e  Wid norra halsen på samma myra 1-sta tegen wästanefter.

50e  Askullmyran.

51e  På Bomsjömyran 3,6 tegarne wästanefter.

52e  På Lillsjömyran, 5-te tegen östanefter.

53e  Krokselmyran.

54e  På Fogelsjömyran, wästra delen.

55e  Wid Fogelsjön, 1-sta tegen wästanefter.

56e  Norra delen af myran wästerom gården.

57e  På Brännmyran, 2,5,9-de tegarne wästanefter.

58e  På Fäbomyran 2-dra tegen wästanefter.

59e  På Siksjömyran, 2-dra tegen wästanefter.

60e  Myran söderom Fogelsjömyran.

61e  På Tjernmyran norrom Jerfsjöån, norra delen.

62e  På Stenwallmyran, 5-te tegen östanefter.

64e  i bäcken norrom Fogelsjön, 5-te tegen ofwanefter.

65e  Molikmyran.

  När Byamännen således sjelfwa uti förrättningsmännens öfwerwaro fördelt slotteres i Fyra Lotter, tillföll genom Lottkastning, Lotten no 1 Lars Jonsson och Eric Andersson, Lotten no 2 Daniel Jonsson, Lotten no 3 Salomon Hansson och Lotten no 4 Christopher Christophersson och Abraham Philipsson.

  Så ware delt och öfwerenskommit, betyga Lattikberge Ut supra.

                    Nils Petter Degerman

   Eric Christophersson i Råsele

   Olof Olofsson i Bäsksele.

        Nämndemän.

Detta mål har jag uti öfwerwägande hos mig komma låtit: Pröfwandes skäligt, att till wederbörandes efterrättelse och säkerhet gilla och fastställa förestående ägodelning, hwilken altså kommer att gälla så länge förändrade omständigheter deruti icke påkalla ändring eller något annat delningssätt ej är brukeligt.

Den som med detta Utslag, icke åtnöjes, eger, att inom Fyra månader efter heraf erhållen del, hwarje månad till Trettio dagar räknad, sine Beswär deröfwer uti Kongl. Majts. Och Rikets Kammar Collegium ingifwa, bifoge och Beswären giltigt bewis hwad tid del af Utslag undfången år, om de skola emottagne warda.

                År och dag som ofwan

                G. af Schmidt

                                          / J. Lundmark.

87.

         JON LARSSONS – DRAMAT.

Ur Åsele härads dombok 1828.

  År 1828 den 2-a januari började af undertecknad häradshöfding wanliga tinget med Swenska och Lappska allmogen uti Åsele Lappmarks härad i rättens Tingstad i Tingshuset i Åsele kyrkby. Närwarande häradsnämnd:

  Häradsdomaren Eric Adamsson från Tallsjö jämte swenska nämndemännen Sven Sjöberg från Stennäs, Jöns Jönsson från Mårdsjö, Eric Ericsson från Gafsele, Pål Pålsson från Laxbäcken, Nils Johan Edin från Sörsele, Per Persson från Långsele, Daniel Ericsson från Råsele, Mickael Johansson från Torfsjön och Per Johansson från Afwaträsk. Men utaf Lappska Bisittarna Nils Månsson från Ljusfjäll samt Clement Matsson från Kittelfjäll war endast den förstnämnde tillstädes.

  Af Länsman i Åsele. Och Fredrikas församlingar Jacob Peter Sahlström tillförordnade viacarius Landskanslisten Jon Edvard Grönlund tillika med den uti öfriga till Åsele härad hörande twänne församligar Dorotea och Vilhelmina – vice Länsman Eleazar Rhen infunna sig för att i wad grad på dem ankommo med nödig betjäning Rätten tillhand gå; waraemot Tingstolken Jon Larsson från Marsfjäll anmältes aw att wid hitresan anträffat Björndjure dödande hindrade förr än efter middagen hitkomma.

                      Den 11-ta januari.

                           §68.

  Hade bonden Eric Andersson i Södra Latikberget, Vilhelmina församling af Åsele härad låtit å Stämningslängd för detta ting anteckna att drängarna Jon Larsson och Jon Hansson i samma by att upplysningswis edligen höras angående de twänne Bösse-skott, wilka ett tillfälle höstetiden förlidet år i skogen försåteligen igenom Eric Andersson lossade äwensom därigenom illa sårad. Waremot sagde Jon Larsson gentemot Eric Andersson med påstående om lönlig beskyllning å förenämnda motto hurusom Eric Andersson skutit.

  Wid upprop häraw som på Wice Länsman Eleazar Rhén förwäntad ägodelning i målet gjorde-kommo samtliga personer tillstädes då wice Länsman inlämnade följande rapport.

  Men dessförinnan må protokllet få berätta något om de båda huvudpersonernas utseende, ålder m.m.

  Eric Andersson ålder 43 är änskönt han efter de honom drabbade försåtlige mordskotten ännu wara förswagad och själslös samt derigenom

88.

till utseendet föråldrat deremot Jon Larsson likaledes tillfrågad sade sig wara uppå 24-de året gammal.

  Enligt den rapport, som framlämnades av Länsman Rhén, så hade Eric Andersson när han den 27 september 1827 varit på hemväg från att ha vittjat sina fågelflakar i Goppasele, vid Per-Larsbäcken vid Krokselet bliwit skjuten med två bösskott, som träffat strax under halskragen, det ena något högre än det andra. Svårt medtagen hade dock Eric Andersson lyckats taga sig fram till Salomon Hanssons gård i Södra Latikberget där han fått en första vård av pigorna Brita Stina och Cajsa Ericsdotter. Husbonden var bortrest till Tallsjö och husmodern Maja Lisa Ericsdotter hade gått till Bäsksjö.

  Jon Larsson  utsträckte efter rapportens uppläsande sin talan jämväl mot länsman Rhén, så vitt denna ej gitte sin anmälan i bewis leda. Likaledes ansåg Jon larsson att den instämde Jon Hansson ej wore skickeligt vittne, eftersom han och Eric Andersson och Jon Larsson alla den dagen gått med bössa och skogat.

Länsman Rhén , hade vid skottplatsen tillwaratagit en vidjeträlj i vars ”rärn” men kunde se, att den som gjort träljen hade haft en slö och skalig kniv. Rhén hade i Åsele vid ett tillfälle sett Jon Larsson inneha en flerbladig pennkniv vara största blad varit ganska slött och skaligt. Han hade sedermera av Jon Larsson för 2 Rd., köpt Kniven och lämnat den till nämndemannen Daniel Ersson från Råsele. Vidjeträljen hade länsmannen låtit eftersända från Vilhelmina där den förvarats hos kyrkoherde Hultin. Trälj och pennkniv förevisades för rätten och bevittnades det, att det var de rätta.

Jon Larsson, godkände  kniven, men om det största bladet varit skadat när han sålde den till länsman Rhén, eller om det blivit så senare, därom visste han intet. Han hade icke gjort någon trälj med kniven eller på annat sätt ”katat”  med den och hade ej heller bortlånat den. Den dag Eric Andersson hade blivit skjuten, så hade han för bonden Abraham Philipssons räkning letat efter hästar som ej återkommit. Han hade haft med sig bössa och skjutit på en ekorre, vilken han dock ej träffat. På kvällen hade han kommit till Bäsksele och under natten legat hos husmannen Eric Ersson. Byn Bäsksele låg 1 ¼ mil från det stället där beskjutningen skett.

Jon Hansson, som tjänade dräng hos bonden Salmon Ersson i Norra Latikberg hade den 27 september på sin husbondes befallning varit i skogen

89.

och vittjat skogsfågelgillerflakar och därvid medfört bössa. Han hade före middagen hört 2-na lodbösskott från s.k. Mörtelselsberg trakten samt skällande av den den skytten åtföljande hunden. Senare på kvällen när han skulle gå över ån, så hade han hört yttrtligare 2-na skott och icke långt emellan varandra. En hund med samma mål, som den som skällt tidigare på dagen, hade också hörts denna gång.

Eric Andersson, vitsordada att han den dagen haft hund och bössa med när han gått för att vittja sitt vidsträckta flakagillerland. Hunden hade skrämt upp några ekorrar, som han skjutit, vilket var de två första skotten, som vittnet Jon Hansson hört.

Olof Olofsson i Bäsksele, nämndeman, hade deltagit i förhöret med Eric Andersson angående den timade händelsen. Eric Andersson låg då sjuk hos Salomon Hansson, där han legat till i medio av oktober. Vid besiktningen av hans kropp, kunde man konstatera att en kula redan utbulnat, så att när Salomon Hanssons hustru Maja Lisa Ersdotter bäddade om sjukbädden, så hittade hon kulan i sängen. Kulan företeddes för rätten. Det ena såret var vid besiktningen nästan ihopagroddt eller läkt, men den utbulnade kulan hade efterlämnat ett sår under vänstra axelbenet, vilket var öppet och en flytande bulnad. Vid skottställets besiktigande, så hittades ett skottskjul, som var alldeles nyupprättat. Den på samma ställe upphittade träljens tärna hade blivit avskuret med en slö och skelig kniv.

Eric Andersson, omtalade att Jon Larsson förra sommaren när han tjänade sommardräng hos honom, för sina byegrannar påtalat att han, Eric Andersson, skulle ha för många flake vånor och borde fråntagas dem, Jon Larsson skulle ha tagits till förgångsman hos Eric Andersson och hans hustru, men detta frångicks sedan makarna fått en egen dotter.

                         ………………….

Jon Larsson kunde ej mot sitt nekande fällas till ansvar utan saken ställdes på framtiden. Dock skulle Jon Larsson inom en månad ha skaffat sig en stadig anställning. Protokoll häröver skulle till länsstyrelsen inskickas.

Under tiden fram till tinget i mars, så hade dock Jon Larsson avlagt bekännelse för kyrkoherde Hultin och därvid icke endast erkänt sig skyldig till skottlossningen mot sin svåger Eric Andersson, utan också att han i Bomsjön dränkt sin yngre broder Abraham. Efter långa

90.

tingsförhandlingar dömdes Jon Larsson enligt häradsrättens beslut ”enligt 12 Cap. 28§ : 14 Cap. 1§, 3 momm.samt 39 Cap. 4§  Missgärnings Balken, at, i ena bot; sig själf till straff och andra till warning warda halshuggen och steglad, til Eric Andersson utgifwa för swede och wärk Fyratio nio Rd. 16 sk. Banco samt derjämte förordnat at  af Jon Larssons egendom, borde afsättas 26 Rd. 32 sk. Banco utgörande lytes- och såramåls böter hwilka, såsom Eric Anderssons ensak, borde honom tilkomma, derest eller lem blifwit genom Jon Larssons nyssberörda åtgärd fördärfwad.”

  Handlingarna i målet skulle översändas till Svea Hovrätt dit också den av Jon Larsson skrivna bekännelsen jämte avskrift av ett brev från Jon Larsson till hans svåger Johan Larsson också skulle medsändas. Detta brev lyder:

                          Min kära Bror.

Allt ifrån min Spädaste ungdom ifrå den tid då jag börjad minnas; har mina hulda föräldrar å alla möjliga prof, efter deras bästa förstånd och sorgfällighet försökt att efterlefwad den pligt Föräldrar emot sina Barn förpliktade äro i anledning af vägförande; mig och mina Syskon, till upplysning uti Evangeli Lära till att komma i gemenskap med gud; alltid varnad oss lefva Gudi till behag att undfly synder, icke göra det vi uppsåtligen vet och känner strida mot gud och vårt samvete altid då vi begångit någodt fel efter barnasätt har de agad oss, med Förstånd, och varnad oss aldrig mer så göra berättad för oss huru Gud-har omissnöje deri samt med sagtmod förkunnad oss den fara Syndare i Evighet är förelagd; och efter deras högsta möda och arbete med oss under sådane vägledningar, har jag i början och i yngre åren försökt att Efterlefva; och varitt färdig att iakttaga; så att jag under deras lärdom undervisning och bevarning under Guds hjelp fått lära och inhämta den kunskap, den kristendom, att jag tillika med andra barnen fått inträda till den första Nattvardsgången; och derigenom fick lung och ro i mitt samvete för mina synder och då kunde jag väl för den tiden se och bemärka huru nödigt det är att jag sålunda kunde komma i gemenskap med den högsta välgörare. Men olyggligtvis, har jag alltid känd mig svag att efterlefva och holla mitt döpelse förbund, Ehuru jag icke gust i Späda ungdomen

91.

begångett stora brott, så har jag varit färdig att lemna mina Tangar i den ondas väg, och under en vällust af min egen person bedrifven Lösagtighet med mig själf derigenom Svårligen Syndat emot Gud, under dessa njutningar har Mitt hjerta blifvit allt mer och mer förblindat för att jag agtada-Synder ganska ringa, och sedan jag från mina Föräldrar afskildes, och deras förmaningar och föreställningar om Guds vägar mindre afhörde, slogtnades all känbarhet inom mig så att Jefvulen fått insteg och förledde mig från den ena synden til den andra. Ehuru jag då ej trängt frugta för verdslig domstol, och slutligen började jag Skrifva och öfva mig deruti, då först; inträdde jag i fördärfvelsens väg, ty jag af naturen var så sinnet att jag aldrig var tänkt ingå något ägtenskap, och ej derföre agtade min Egendom, utan den förelöstes, af och an, hit och dit, och då jag utgaf mig att för flera utföra någon prodäst, företogo några resor till Umeå och således kostades mig flera gånger onödigt och med ganska litet vunno, utan ådrog mig övänner, blef af motparten utesluten ur ygnasigtet, då började jag att lära förstå att jag vore en Lätting, - som öfvad mig att inbilla folg galenskaper; Och åstadkomma flera uti fördärf, så kunde jag äfven under något missnöje, blifva mer och mer förhärdat, och slutligen af de Tangar invänt, att afholla qvinnspersoner, och då, då först, insteg uti dettme mera fördärf-som sysselsatte mig med de Tangkar att narra och bedraga flickor under ägtenskaps-löfte, äfven meddelte min egendom dertill-och ändok aldrig verkligen tänkt ingå äktenskap med dem, utan då jag således lefvad världen och mina onde lustar lik; fick jag kärlek till en flicka-under namn Soffia; och hjärteligen ville taga henne till ägta; men som jag förut genom oloflig handel och annat mer; förlorat all min egendom-dertill åsamkat mig 4 á 5 hundraskapde Rd. Skuld,  så att jag icke såg min utväg att med henne ingå äktenskap-och emedan detta låg mig mer om hjertad, så att jag icke kunde upphöra med kärleken till henne, började jag dagligen dag ifrån dag alt mer och mer, önska att köpslaga med Jefvulen och således villig att aflemna både krop och själ, för penningar, men förgäfves, hvarom jag då återkommo i de Tangkar att förgöra mina släktingar och derigenom vinna förmögenheten genom arf; såväl mitt faders nu besittna hemman som och en större del af Eric Anderssons Egendom, och således skulle kunna vinna den samma Soffia hvilken jag högt älskade under sådane tangkar har mitt samvete blifvit förtorkad; och mitt hjerta förmörkad;

92.

att jag hade lust till det onda och börjad således fundera, att jag skulle förgöra mina båda yngsta Syskon så slulle jag blifva tillträdare uti deras hemmans delar uti hvilkens tangke jag Således blef förvänt, och förvärrad, att jag grant agtade på alla möjeliga tillfällen, att med nämnde Syskon göra dråp, under den försigtikhet att icke menniskor skulle taga mig Tjenst hos Borgerskapet i Umeå och äfven Legd dräng för mig hos min broder, och en vecka Loss skrifva och utrusts mig lika som jag verkeligen vore tängt att resa, men icke till det minsta funderad derpå, utan som då icke var lång tid förän Eric Andersson skulle hålla Bersjöl på sin enda dotters födelsedag, så loss jag töfva några dagar, att förbida det och under ett tillfälle i samma Bersjöl, när manskapet voro drykne och i byn förskingrade, tilltalade jag min broder Abraham sålunda, vill du följa med mig och leta ägg, hvarpå han avarade ja, men jag skall först gå till min moder och begära Lof dertill, derpå jag sade att vid att sådant tillfälle är ej vert att tilltala henne utan vi skall gå i tysthet, att icke andra därom få kunskap, och således gingo vi och kommo till sjön; der vi steg i båten, och jag berättade för honom att lommen brukar verpa ägg i Sjöbotten, och som han skulle se utom båten sade han om jag for ne här nog dör jag då, och derstod vi länge och vattnet börgade ingå genom sprickorna att vi måste stå för vattnets skuld, då skulle vi gå om varandra i båten, och som han kom mittför mig så sade jag se här utom; då skulle han se ägg liggandes på Sjöbotten, och som han skulle luta sig att efterse dem, fattade jag min vänstra hand under hans bröst och den högra bakom honom, då han deraf trod sig mera luta sig till vattnet, och som han såge till under hopp om att se ägg kastade jag honom huvudstupandes i sjön och han drunknade der, men jag med en år rodde till lands känslolöst af hans oskyldiga död, samt utskjöt båten, ett människor skulle tro, det han genom egen olygga had ådragit sig sådan död, hvarpå jag genast hemspringe och icke genast ginge till den närmaste gården vid vägen utan till den längsta, och loss som jag der ville sälja salt, innan jag skulle resa till Umeå, och änteligen då de började sakna honom började mitt Samvete oroas öfver den sorg jag skulle ae af min moder; men icke då var den samme som viste af honom eller sett af honom, utan lika med de andra loss bekymra mig om min broder; och som jag viste hans utgång; så ville jag icke heller leta och söka efter honom, utan när de berättade för mig att han var

93.

funnen, så grämdes jag öfver min broders ohyggliga utgång, lika med andra; men ehuru det var svårt att gå och beskåda den oskyldigas kropp; så blef jag vars att Gud på hans bröst hadd, låtit tekne en Ring med ett kors, gust der jag had hollit min mördares hand, vid den ohyggliga jerningens aflopp; och af detta teken blef jag så mycket rörd, att jag med stor möda var så förtiga min missjerning; och änteligen tängte jag aldrig mer göra sådant; men ack huru länge, innan jag; med nya Ttngkar åter började öka synd på synd, och då jag uti ett like alvar sökt och tängt afjöra min Syster Marie, så kunde ej mitt Samvete öppnas till någon synnerlig erkänsla; af Synder, utan alltid aktade på att afgöra henne men verkställigheten lempades icke, utan jag fördrögde tid efter annan, och Trodde det tillfälle någon gång skulle gifva, slutligen när jag gick och funderade på det andra, kommo för mig den tangken att jag skulle afgöra, mörda och fördränka min Svåger, och dess hustru och barn afliva; och det i den ohyggliga afsikt att alla skola misstänka Eric Andersson för dett, hvartill jag så mycket mera såg tillfälle dertill, som det var mera kunnigt at de dagligen lefde i oenighet, och så myckett mera befria mig ifrån misstangken, så berättade jag för min moder och Soffia, att jag under min resa till Pauträsk hadd sitt en Syn och hört ett tal sålunda; att jag såg ett hus och på husets Tak, stående 4-re Menniskor, hvilka jag i namn nämnde; de samma personer som jag för omtalade; och en röst som sade att Eric Andersson skulle mörda mina båda systrar, och sedan taga sitt barn och rymma; och då han började se barnett lider nöd; skola hans samvete öppnas och då skall han Dräpa sig sjelf och lemna sin dotter att frysa och svälta ihel; och sade jag att Erik Andersson låg för mina ögon under Jevulen med mycket axel och jemmer af hvilket tal min moder blef ganska häpen och förfärad och ej annorlunda kunde märka än, att jag skull sådan syn hafva sett och det så gå skulle, emedan jag gret bittert då jag omtalade detta, fasan hos mig var ganska stor att jag så löga och oförtörna den allsmäktige Gud; Ehuru jag visste att jag förut hade mördat min broder, och sedan påstod att jag talat med Guds andra och hafva betroende att sådant gemenlikhet med de helige Profeter veta och afhöra hemligheter, af sådan påföljande fara; och emedan detta fan mig vara svårt at upsåtligen göra; och bedraga dem att tro mig vara en Guds menniska ändåk jag ansåg mig, ibland de gröfraste  syndare  och så mycket mera har jag ådragit mig stora och svåra synder,

94.

jag vel en ock annan gång, känd den helige Andes verkningar till att ihågkomma att det är synd, det jag påtängkte; men försökt på alla möjeliga prof att emotstå det goda värkande jag känte, men framhärdade att fara bort uti synder och fullgjöra den styggelse jag genom Jefvulens ledningar vore besärd bad äfven min moder att bedja Gud om hjelp att denna farsliga synen kunde årygga gå; men fulständigt var i fullt upså; att göra dett i fullbordan, beständigt när jag såg någon af de hvilka jag tängkt mörda tängkte jag du skall anklaga mig på domens dag, och hvar icke mitt hjerta hård bunden under Jefvulens snara, då Gud int sådann hos mig framflyta, och jag ändå icke kunde komma till det sinne att upphöra med mina onda lustar, änteligen då min moder berättade för mig, huru vi skulle bedja Gud att afhjelpa dett onda att han den bedröfvelsen icke skulle ge, gjorde det mig något, och då mindre funderade på att utöfva detsamma, men under bemötande af min vän, och den starka kärlek jag till henne hade förordsakade starkare insteg till det onda då jag viste mig icke eljest komma i gemenskap med henne, då dett skulle blifva uppenbart om min fattigdom huru jag skuld mig åsamkad, fortsatte jag mina tangkar uti utöfvning af det onda, och emotstod all känsla jag förut åsidosatt under ökade ansvar, ej vara hadd någon känning eller känbarhet att göra en välgörande Gud till viljes, utan aktade på huru tillfälle kunde gifvas att jag först kunde mörda min Svåger och sedan hans hustru och barn och min lilla syster, mente jag skulle följas åt; icke i den afsikt att jag hadd något ont till dem utan att få deras egendom genom arf; och ingå ägtenskap med min vän; och då det förekommo att hösten var när och jag mina onda lustar ej fått afgöra så emedan jag hörde att Erik Andersson skulle vitta sina flakar, så mente jag först afgöra honom, och sedan tillfälle få att jag skulle ihelslå hans hustru och barnet tängkte jag bära till skogen och afgömma; att uttydning skulle blifva som min falska Syn; båda Systrar tängte jag ihopalägga; på ett rum sedan jag dem had mördat att människorna skulle tro, att Eric Andersson had mördat sin hustru så Naris emedlertid vara tillreds att se det, och således äfven mörda henne för att blifva frikallad från Jerningen; när jag så had beredd mig om morgonen fölgde jag bakefter honom till skogen att honom skada göra om morgonen, men hand icke honom förr än han hand till båten hvarföre jag lade mig ned med spänt bössa att vänta hans återkomst, hände sig vid medio af dagen att en hakspit skrapade i skogen och jag trodde att det var min Svåger, då blefve jag uti min hela kropp iskal och om

95.

han då hadde kommit så har jag vist icke varit så skjuta åt honom, men då detta rysliga förebud, hadd åvägabragd, och jag såg honom komma gångandes, vore icke det en ringaste del motbudet, att skjuta honom, utan jag liksom att skuta på en vägg skjuta och som jag sköt Röma han med en häftig ton herre Gud herre Gud, vem skuter och åter sade han vem i Jesu namn är det som skuter mig; men jag full med mord åter laddade och tängte skuta; men som han såt bakom båten, så måtte jag å andra sidan leta mig att skjuställe; på hvilket ställe jag låg och hörde på huru han åberopade Gud, om hjälp och bad om nåd för sina synder och när det nalkades qvällen att mörkret börgade skymma bort mannen, då önskade jag äntligen att han kunde blifva Salig, och åter sköt på honom hvarpå han bissade hund på mig och jag till att springa förståss det; och kom bak en gammal rot, der jag åter laddade; och jag var tänkt en-gång till skjuta, men emellertid hadd han hunnit fara å hem; då måtte jag förgäfves af fullgörande mina onda lustar afhöra och tog mitt nattläger i Bäsksele för att efterfråga de  hästar jag skulle leta, dagen därpå trängte jag blott att neka min missgärning och änteligen kommo fick höra att mannen var hemkommen, frygtad så att gå och beskåda honom-men gorde dett ändå för folga skuld att de icke skulle undra på mig under misstangkar; när jag känslofult ditkomme beskådode hans blodiga sår och usla tillstånd, var det mödan värd att jag frimodligen kunde eotstå samvetsmaktens gnagning-träffade min vän och hon som då redan hörde att de misstängte mig för dett, efterfrågade mig noga om det var jag, men jag nekade i grund och påstod att han skulle ha snarast gjort det själv-och som jag då ej såg mig utväg att få henne, så började jag äter önska, det jag skulle få köpslaga med Jefvulen och således vinna penningar men förgäfves, då jag det ej fick eller något afhörde, börgede jag att skaffa mig % 9 % slags färge trå, och tängta att göra mig en Bjära, som skulle skaffa mig förmögenheten i händer. Men detta och var förgäfves; Börgade jag att Tvivla att jag skulle få henne; Min tängta vän, utan däremot tängt söka tjänst-hos Rodin-när jag ginge i min Enslighet så talade jag med Jefvulen ändock jag ingen såg dessa ord;

  Kan icke Jefvulen efter min begäran visa dig för mig jag står här färdig att aflemna dig både själ och kropp efter detta lifvet endast jag genom din hjelp kan få magt och egendom här i detta lifvett jag skall och vara dig hjelplig att flera menniskor i dina händer tillbringa; visa dig nu för mig och låt oss komma i köpslag med varannan.

 Farliga gerningar har jag begå ngit och här skrifvit, lika farliga har

96.

jag gjort, som jag ej ännu har bekjänt och Rysliga äro de alla, farligt har jag lefvat, Amen.

                   

                         ……………

 

                 

När hela rättegångsmatrialet, protokoll, bekännelse m. m. inkommit till Svea Hovrätt, så ställde sig hovrätten synerligen kritisk till mycket. Hela historien ansågs mycket dåligt utredd och målet återförvisades till häradsrätten för en ny, grundligare behandling. Hovrätten ville bl. a. ha reda på vad Jon Larsson i sitt nyss anförda brev menat med att han begått andra svåra men ännu obekända brott.

        Tingsförhandlingar 3/1 1829.

Kyrkoherde Hultin, upplyste att Sophia Jonsdotter, som förlidet år var Hultins tjänstepiga vid februari månads början berättat att Jon Larsson för henne skule ha bekänt flera av honom begågne svåra brott. Hultin hade till förhör i Hultins hemvist å berörde församlings kyrkoplats vid kyndelsmässohelgen den 3 februari 1828 kallat Jon Larsson, vilken efter middagen vid enskilt förhör avlagt en vidlyftig bekännelse och på fråga om Jon Larsson även ville göra bekännelse i fleres närvaro bejakat detta. Hultin hade då kallat Lars Johan Larsson från Storsele samt drängen Per Danielsson från Trisunda att närvara som vittnen. Jon Larsson hade då återberättat sin bekännelse. Därefter hade Hultin jämte Jon Larsson och de bägge vittnena gått till den i prästgården boende länsman Eleazar Rhén. Länsmannen skulle författa den av Jon Larsson avgivna bekännelsen samt tog honom i förvar hos inhysesmannen Per Andersson.

Jon Larsson, erkände berättelsen, som tillkommit av hans egen samvetes känsla och ruelse över hans mångfaldiga brott. Inga andra brott, som inför världslig domstol kunde ställas, hade han begått. Hans ord i brevet till brodern syftade på att Jon Larsson vid samlag med unga pigor, så ställt det att barn icke skulle kunna avlas. Detta förhållande hade medfört djupa samvetekval. Om hur han dränkte brodern Abraham den 25 juni 1827 berättade den anklagade, att han förmiddagen denna dag narrat brodern att följa med till Bomsjön för att se lomägg. Sedan de lämnat Erik Anderssons gård, så skulle de gå, Jon Larsson västerut och Abraham österut samt sedan mötas samt under vägen sorgfälligt söka undvika att andra personer finge syn på dem. Detta skedde vid 12-tiden. Båten i sjön tillhörde deras broder Johan Larsson och låg strax västerom Johan Larssons och deras fader Lars Jonssons båthus. Båten roddes i sydväst tjugo steg eller 30 alnar från stranden, där dränkningen skedde. Jon

97.

Larsson hade ej för Sophia Jonsdotter omtalat något om sina brott förrän han på Lögardagen den 2 febr. 1828 vid besök hos Sophia Jonsdotter då uppenbarat alla sina hemska mordgärningar.

                         Den 7/1.

 

Salomon Hansson, ville erinra om att Jon Larsson vid ett tillfälle det året han tjänade dräng hos sin svåger Eric Andersson visat sig såsom ängslig och sinnessvag.

Jon Larsson, påstod detta vara endast en föreställning från hans sida.

Salomon Hansson, berättade att gossen Abraham låg på ungefär ett notvarps avstånd från land när man hittade honom.

Drängen Eric Olof Christoffersson, berättade att han deltagit i sökandet efter Abraham. Eric Ericsson hade rott den båt vari vittnet varit. Vittnet hade stått mitt i båten och Eric Andersson hade stått i bakstammen i annan båt. Det var Eric Andersson som först blivit varse den eftersökte Abraham Larssons kropp ligga på sjöbotten under närmare 4 alnars djupt vatten och 20 steg från det ställe där man i vassen funnit Johan Larssons dåliga båt ståendes. Men hade allmänt trott, att Abraham under gårdagen i okänt ärende besökt sjön och under stormen omkommit. Sedan Salomon Hansson kommit med en träkrok hade man fiskat upp Abrahams kropp och när kroppen kommit i vattenbrynet knytit för mun och näsa med ett halskläde såsom försvarsmedel i händelse den drunknade endast kvamnet och kanske varit skendöd. Kroppen hade dock varit utblånad och blod rann genom näsa, öron och mun. Kroppen fästes i en mes och bars av Salomon Hansson till Eric Anderssons gård. Vittnet hade varit med och jämte Salomon Hanssons broder drängen Jon Hansson biträtt vid likets avklädand. Därvid hade man icke sett andra märken på liket än ansiktets blånad och ett korstecken på bröstet, vilket ingalunda kunnat vara dödande.

drängen Eric Ericsson, hade ej sett något kors på den drunknades bröst.

bonden Jon Danielsson, anmälte att Jon Larssons fader Lars Jonsson var Jon Danielssons morbroder, vilket man i rätten intygade, Jon Danielsson visste ej heller om något korstecken.

Eric Andersson, vitsordade de övrigas berättelser beklagade sig vara efter tillfogade tvänne mordskotten ännu vara i vänstra armen lam och lytt meden lodbösskula i kroppen åt sidan under vänstra armen kvarsittande. Erik Andersson kunde ej utföra tungt arbete, men hade ej uttagit något läkarintyg.

pigan Sophia Jonsdotter, nu tjänade hon kyrkvärden Daniel Hansson i

98.

Almsele förklarade att medan Jon Larsson varit hennes fästman han haft besynnerliga andesyner och uppenbarelser om släkten och då särskilt Eric Anderssons kommande olyckor. Dock hade ej Jon Larsson för henne röjt något av sina planer. Som en allmänt känd sak ville hon dock icke förtiga, att Jon Larsson på kyndelsmässolördagen för henne bekänt sina brott.

                                 …….

Även om mycket mera vore att anföra om denna rättegång, så må detta få vara tillfyllest. Jon Larsson avrättades den 9 oktober 1829 på bergåsen nordöst om länsmansgården i Vilhelmina och intill kyrkvägen från Latikberg. Han skall frimodigt ha gått till stupstocken sjungande psalm.- Nu slocknar världens ljus och himlens ljus upptändes-. Kroppen steglades, d.v.s. lemmarna skildes från kroppen och lades upp på ett gäll medan huvudet träddes upp på en järnnål. Natten efter avrättningen, påstås det, skall man ha från liket stulit de hemsmörjda skoband han burit. Längre fram i tiden tog någon den järnnål på vilket huvudet setat och gjorde därav hjulaxel i en skottkärra. För kyrkobesökarna var det inte så värst trevligt att under mörka höstkvällar gå förbi den i blåsten snurrande och visslande huvudskålen. Denna lär någon gång i början på 1900-talet ha grävts ned av ”Ingels-Maria”. Sist i denna sak anföres härefter några räkningar gällande Jon Larssons sak samt hans bouppteckning.

99.

                EXPANCE  RÄKNING

1828. jan. 14. Skjuts ifrån Södra Latikberg till

                      Åsele, 6 mil á 16 sk. Banco per               2:-

                      mil lika långt tillbaka utföres med           2:-

                      Kosthållning för häst och mig uti

                      14 dagar och tidsilla derunder med

                      minst 32 sk. Banco per dag                       9:16

                      Twenne Månaders wånda af erhållne

                      2-ne försåtliga skott, med förlust

                      af den nytta jag i annat fall kunnat

                      uträtta under samma tid med 24 sk.

                      Banco för warje dag, söndagar

                      oberäknade utföres med                           36:-

                      Laglikmätig Lytes-bot och ersättning

                      åt drängen Jon Hansson i Norra

                      Latikberg för upasning Wid Tinget i

                      Januari detta år, warder till Wällofl.

                      Härads-Rättens bestämmande öfwerlämnat

                         Vilhelmina den 17 februari 1828.

                                                                              ___________

                                   Summa R. D. Banco                   49:16.

                     Eric Andersson i Södra Latikberget

                                  (bomärke)

100.

Ödmjukast till Wällofl. Tings Rätten.

 

  Som bondesonen Jon Larsson ifrån Södra Latikberget sistlidne höst, af undertecknad på Credit uttagit Gårds-afwel, emot löfte, at till Eric Svensson i Söråsele godgjöra min skuld (90:-) R.D. efter Riksgelds beräkning. Och detta ännu icke skedt; anhåller jag i ödmjukhet, at af samme Jon Larssons ännu ägande qvarlåtenskap, få min fodran godtgjord, åtminstone efter mätismannens Ordom, framför de fodringsägare, som lämnat honom ContrabandsWaror.

              Åsele den 4-de Martii 1828.

                  Ödmjukaste tjenare

                  Johan Nilsson

              i Trisunda.

Med ”gårds-afwel” menas sådant som från hemmanet utvunnits och torde det i detta fall gälla kreatur, som Jon Larsson emottagit för försäljning och gäldande av Johan Nilssons skuld till Eric Evensson i Söråsele.

101.

Förteckning på skulder

              

Till Daniel Abrahamsson-Forsbom när

2-na meddelta Rewerser tillfogats                             325:-

Till Ingel Matsson på Hällen                                     205:55

      Johan Nilsson i Trisunda                                      90:-

      Elias Idström i Idwattnet                                      29:- 

      Per Olofsson i Bäsksele                                        34:16

      Måns Andersson i Hacksjön                                 15:-

      Samuel Persson i Bäsksjön                                     9:-

      Anders Jonsson i Gransjön                                     9:-

      Anders Pålsson i Trisunda                                      2:-

      Johan Larsson i Latikberget                                    7:-

      Salomon Ersson i Latikberget                                 2:-

                                                                         ____________

                             Summa Riksd. R.G.                      728:3

            Jon Larsson ifrån Södra Latikberget.

 

      Förteckning på undertecknades fordringar. 

      Lars Jonsson i Latikberget enl. rewers             50:-

      Eric Andersson                                            14:10

      Johan Jonsson, Jerfsjön                                       1:24

      Salomon Persson i Bäsksjön                               5:18

      Eric Olofssons fästmö i Latikberget

      Christina Nilsdotter                                             3:-

      Anders Thomasson i Jerfsjön                              1:24

      Abraham Ersson i Wikenwiken                           2:-

      Cajsa Stina Hansdotter ifrån Bäsksele                  -24

      Afilde Christopher Christopherssons

      sterbhus i Latikberget                                           1:-

      Zacharias Johansson i Bäsksjön                           1:-

      Per Almrot i Siknäs                                                -24

      Olof Hansson i Swannäs                                       1:24

      Marta Hansdotter i Latikberget                             1:12

      Per Persson                                                         1:-

     102.

     Thomas Andersson i Skickanliden lånt

      12 st. getkreatur á 2 Rd.                                        24:-

      Jon Jonsson i Siksjönäs                                           1:-

                                                                         ___________

                          Summa Riksd. Banco                      109:16

        Thomas Andersson i Sickanliden                            -12

 

  Den öfriga min egemdom är allt nedlagd uti ett skrin och hithafd till Åsele kyrkoby, undantagandes ett fickur blef qvarlämnat i Umeå, som kan hitsändas.

                       Jon Larsson

                       Latikberget.

103.

                         Bjäran. 

I sin bekännelse omnämner Jon Larsson att han sökt göra sig en bjära genom ”skaffa mig % 9 % Slags färge trå-”. Bjäran var det medel man använde sig av för att bortsvärja sig åt djävulen emot att denne skaffade bjärans ägare vissa förmåner.

Enligt de sägner, som jag hört från nordöstra delen av Vilhelmina socken, så skulle man skapa bjäran genom att vid begåendet av nattvarden spara på oblaten och runt denna till ett nystan rulla tråd i nio olika sorters färger, enligt vissa sägner så skall man skära sig i vänstra lillfingret och låta blodet falla på bjäranystanet samtidigt som man yttrade- Du skall för mig på jorden springa, jag skall för dej i helvetet brinna”. Då skulle bjäran få liv, och bringa ägaren rikedom. Jon Larsson gjorde sin bjära i en gammal skvaltkvarn, som var byggd i den bäck, som rinner över landsvägarna till Bäsksjö och Jervsjö strax innan man nu kommer till Latikbergs kapellkyrka. Kvarnen ombyggdes sedemera till lada och står fortfarande kvar. Den kallas allmänt för ” Bjaralaern”. Jon Larsson lyckades ej få något liv i sitt bjäranystan och detta förhållande skall han ha yttrat berodde därpå att hans moder läst för många böner över honom när han var liten. Att tron på bjäran var allmän visas dels av de många berättelserna om bjäran, dels av det förhållandet att man i en grannby vid rivning av ett gammalt bostadshus någon gång i början på 1900-talet hittade ett dylikt bjäranystan. Sorgligt nog förstördes nystanet i ovisst nit att skydda de gamlas i allmänns medvetandet högst fläckfria leverne.

  När bjäran för omkring i markerna så kunde man se detta därpå att det fanns ”bjäraskit”. Denna bjäraskit består av vissa slemsvampar såsom trollsmör (Fuligo séptica). Vargmjölk (Lycógala epidendron), om man nu brände denna bjäraskit i en korsväg, så skulle bjärans ägare måst uppenbara sig. Så djupt har denna bjäratro varit rotad, att man i en vilhelminaby så sent som på 1920-talet brände bjäraskit för att få reda på om en bondgumma ägde bjäran. Hon levererade nämligen ovanligt mycket smör till sina kunder i Vilhelmina medan däremot i de andra gårdarna korna mjölkade litet eftersom sommaren var regning och kall. Gummans bjära blev så småningom uppenbar då landsfiskalen kom och tog henne i förhör därför att hon blandade potatis i smöret.

104.

                   Kyrkobyhus.

                  (Plase-husa)

Nybyggarna i de olika byarna måste ha egna bostäder vid kyrkoplatsen, ”Plass`n” när de vid kyrkhelger och marknader reste in. Hemmanen tilldelades tomt för husbygget enligt syn såsom för andra lägenheter. Någon dylik syneberättelse har jag ej anträffat i Latikberg, men följande utslag från länstyrelsen över ansökan från bonden Olof Johansson i Bäsksele må anföras. I de flesta fall voro ju dessa tillstånd ensartade.

                               ..

                    Landshöfdinge Embetets i Westerbottens

                    Höfdingedöme Resolution, uppå den af Olof

                    Johansson, såsom innehafware af Krono

                    Hemmanet 3/16 mtl. n:o i Bäsksele, Wilhelmina

                    socken, skriftligen gjorda anhållan, om tillstånd

                    at få på dertill anslagen mark och å den tomt

                    wederbörande utsyna, uppföra nödiga

                    Kyrkobyhus, at begagnas wid kyrkobesök

                    under helgtiderna, enär besagde hemman

                    wore beläget 1 ¼ mil från Vilhelmina

                    kyrka; Gifwen å Lands Cansliet i Umeå

                    den 21 mars 1842.                      

Landshöfdinge Embetet har öfwerwägt detta mål; Och som Sökandens omförmälde hemman i Bäsksele, är beläget mer en En mil från Wilhelmina Kyrka; Altså pröfwar Landshöfdine Embetet skäligt, enligt Kongl. Majts Nådiga Bref den 6te Maiji 1817, berättige bemälde Olof Johansson at å den tomt, hwilken af wederbörande Krono Länsman utstakar få upföra och begagna en kyrkobystuga med willkor, 1°, at densamma af Sökanden bibehålles, så länge den finnes brukbar, hwaremot någon annan byggnad ej får uppföras å tomten, eller köp om den ifrågawarande slutar, utan Konungens befallningshafwandes serskildta tillstånd derest den icke åtföljer laglig öfwerlåtelse af owanberörde hemman och uti afhandlingen derom uttryckligen uptages, 2°, och inga handswaror få emellan Marknaderna i sagde stuga till salu hållas, utan bör densamma, emellan de tider, då ägaren eller dess husfolk ankommer till kyrkostaden för Gudstjenstena hållande, owilkorligen wara obebodd och tillsluten, wid äfwentyr af de till Salu warhrornas förlust, jemlikt 6 Capitlet Handels Balken och 3 1/3 dels Riksdaler Bancos böter för år för husägaren

105.

som den inhysing den tagit utrymme, hwilken förstnämnde (sistnämnde?) derjämte skall derifrån på skedd anmälan; af wederbörande krono Betjent afhysas, 3°, at Stugan behörigen underhålles till förekommande af eldswåda, 4°, att husägaren ombesörjer erfoderlig renhållning å Gatan utanför tomten och 5°, att denna Resolution ofördröjligen uptes för Församlingens

Kyrkoherde och Länsman.

                    År och dag som ofwan

            På Landshöfdinge Embetes wägnar.

(signatur)                                     (signatur)

 

                     --------

Skrivelsen är uppvisad och bevis härom påtecknat:

    För P. O. Grönlund den 25 juni 1842.

    för Elearar Rhén  samma dag och

    för P. A. Hellgren den 24 dec. 1850.

106.

              Bröllopsseder i det gamla Vilhelmina

Tjusarkonungen Gustav den III försökte många sätt att tillföra staten pengar. Det var han som genom en kunglig författning i ämnet år 1773 inrättade Kungliga Numerlotteriet. Inkomsten av lotteriet tillföll staten utom 500 daler silvermynt, vilka skulle som det hette ”till uppmuntran för giftasvuxna flickor av allmogen. Kungl. Nummerlotteriet upphörde 1841 men under den tid det fanns, var det helt säkert månget flickhjärta, som klappade i lycksalig väntan på att få bli en av de utvalda. På ett av försättsbladen 1831 års församlingsbok för Vilhelmina församling står antecknat:

                            1831.

  Enligt Konungens Befallningshafvandes Kungörelse af den 5 maj 1831 har för flickan Märta Brita Nilsdotter från Södra Latikberget vid 978 Dragningen af Kungl. Nummerlotteriet på 3-dje Utdrags Nummern 14 en en vinst 33 Riksdaler 16 skillingar Banco utfallit. Se k. Befall.-hafvandes Kungörelse av den 5 majii 1831.

  I stället för henne anmäld att att å flicklistan uppföras Maria Catharina Mellström, f. 1812.

  I stället för den föregående trädt i äktenskap Erica Ericsdotter i Tjäl.

  Maria Nilsdotter var född 1803 och tjänade piga hos bonden Lars Jonsson i Latikberg dit hon kom 1831 från Stensele. I församlingsbokens kolumn för ”Anmärkningar om seder m.m.” står , -vunnet på Lotterie, till äktenskap oanmäld”. Av Kyrkoböckerna framgår det, att det endast fanns en Erica Ericsdotter i Tjäl och hon var dotter till klockaren Eric Ersson samt född 1821, alltså endast 10 år gammal. Låt oss dock tro honom om det bästa.

  Ett bröllop i början av 1800-talet var en stor händelse och en kärkommen fest för de fåtaliga nybyggarna i socknen. Tillvaron var ju arbete och åter arbete, och därför hälsade man en bröllopsinbjudan med stor glädje. Då träffade man sina grannar från andra, kanske långt avlägsna byar. Det var många saker som nu lämpligen kunde avhandlas, såsom affärer m.m., och därtill fick man ju lämna vardagen och forma högtiden till en fest. Socknen var ung som bygd räknat, och många av bröllopssederna voro kanske på verkade av andra, äldre bygdens seder eller av Lapskt inflytande, men så många sätt voro de dock ytterst särpräglade.

107.

Nästan alla bröllop höllos i Vilhelmina och efter sockenstugans tillkomst år 1846 i denna. Brudparet och dess närmaste anförvanter hade i god tid rest in för att börja arbetet med bröllopets förberedande. Varje bonde hade ju då en egen kyrkstugelägenhet, vari man bodde under vistelsen i samhället. Att det fanns arbete förstår man, då att riktigt storbröllop kunde räcka i både tre och fyra dagar. Då skulle gästerna undfägnas med både mat, kaffe och ”starkvaror”. Vigseln skedde på lördagen och säkerligen då så pass sent, att de flesta av bröllopsgästerna hunnit fram. Bruden skulle klädas i prästgården av prostinnan. Detta skedde under den tid, då prosten Hultin var kyrkoherde i Vilhelmina, alltså åren 1849-1873. En dotter till prostinnan övertog sedan sysslan att kläda brudarna, och sedermera blev det en dotterdotter tur att ärva uppdraget. Brudparets tärnor och marskalkar-de senare kallades för pällhållare, därför att de under vigseln skulle hålla brudpällen över brudparet-uppvaktade i prästgården tidigt på vigseldagens morgon med kaffe och dopp. Om bruden var ung skulle hon vara vitklädd, men var hon äldre, skulle hon vara svartklädd. Den brudkronan, som är tillverkad år 1849, inköptes av prostinnan Hultin, som utlånade den till brudarna. Till brudklädseln hörde också en särskild brudkedja (bru-tjeä), vilken bruden bar över bröstet.

  Om bruden var i grossess, måste man för rätten att bära krona antingen plikta tre kronor till kyrkan eller också tjära kyrkans tak. Man påstod nämligen, att kronan svartnade när den bars av en brud i sådana omständigheter, och därför måste kronan putsas efter användandet. Att ”tjära kyrkan” ansågs vara en stor skam. Brudgummen var klädd i lång klädesrock med skört (kles-klea) och svart, hög hatt.

  Sedan bruden klätts och brudföjet samlats i prästgården, gick man med spelmän i täten till kyrkan, där vigseln ägde rum, och därifrån direkt till sockenstugan där bröllopsfestligheterna började. Vintertid körde man med häst till kyrkan, och då sutto spelmännen i den första släden på en bänk, som ställts tvärs över släden.

  I sockenstugan bjöds gästerna på mat och kaffe, och så var det dans. Av de mera kända spelmännen, som brukade spela på bröllopen, må nämnas Jon Mathsson från Bäsksele, Forsbom från Karlsbacka, vilken även spelade klarinett (klanét), lill-Jon Mattsson från Rekansjö han var brorson till förstnämnde – Dahlbom i Dalasjö och Mickael Mickaelsson från Strömnäs. En god klarinettspelare på bröllop i Vilhelmina var Petter Bolin från Tåsjö.

108.

Det berodde naturligtvis mycket på spelmännen, om bröllopet skulle bli lyckat. När brudföljet gick in i sockenstugan, stannade spelmännen ute på förstugebron och spelade, på att menigheten skulle förstå att det var tid att komma. När Jon Mattsson gifte sig år 1839, tyckte han, att de spelmän han lejt spelade allt för dåligt, varför han själv gick ut och tog fiolen från en av dem samt spelade med sådan fart och kläm, att folk på gatan sa ´: Nu spelar brudgummen själv, det hörs på musiken”. En julhelg skulle Jon Mattsson spela på ett bröllop. Det var så kallt, att han måste spela med hundskinnhandskarna på händerna, men det gick bra ändå.

  De vanligaste danserna på bröllopen voro kadirilj och väva vadmal. Även prosten, länsman och andra ortens storgubbar deltogo i festligheterna. Bröllopsgästerna skänkte pengar och andra värdesaker till brudparet. Detta skedde under så kallade ”penningdansen”. Då dansade bruden eller brudgummen med den som skulle ge, eller också bildade man en stor ring avdansande. Efter dansens slut skänkte man penningar eller naturaprodukter. I det senare fallet uppskrevs vad var och en gav, t.ex. en kalv, ett fjolårslamm eller en skrinda hö. Efter penningdansen bjöds männen på en sup brännvin och kvinnorna på vin. En särskild sed, åtminstone under tidigare delen av 1800-talet, var att bruden veckorna före bröllopet smörjde massor av sko- och strumpeband av ulltråd i olika färger. När bruden kom in i bröllopssalen med detta stora, mångfärgade bandknippa om hasen, visste alla att det var tid att dansa penningdansen. Var och en som gav något till brudparet, fick nämligen ett sådant band av bruden. Det berättas, att när spelmannen Jon Mattsson, vilken nämnts förut, gifte sig med hemmadottern Anna Catharina Persdotter från Bäsksele, bar bruden ett ovanligt stort knippe sådanna band, men när alla dansat penningdansen, hade också alla banden tagit slut.

  Bröllopsdansandet räckte till långt fram på lördagsnatten och sedan gingo alla till vila i sina kyrkobyhus. På söndagsmorgonen gingo brudtärnorna och pällhållarna omkring i kyrkobyhusen och bjödo gästerna på morgonkaffe med skorpor och rån. Man bar då omkring detta i särskilt gjorda pärlkorgar. De som deltogo i bröllopen medförde ofta som förning sådana rån. De hade bakats av en deg på grädde och vetemjöl samt gräddats i särskilda rånjärn i den öppna spisen. Råna voro möra och mycket välsmakande.

  Det hörde dessutom till god sed att brudparet vid sitt bröllop och även vid barndop skänkte en summa pengar till kyrkan samt till socknes

109.

Desslikes brukade man för samma ändamål göra insamling bland bröllopsgästerna. När nybyggarsonen Eric Olofsson i Latikberg gifte sig år 1797, skänkte han 16 skillingar till kyrkan samt som Fattig Pengar på sin bröllopsdag 8 skillingar, och av bröllopsgästerna samlades 24 skillingar. När samma man senare döpte sin son Salomon, vars faddrar voro-Lars Olofsson i Järfsjön och dess hustru, Erik Larsson i Järfsjön och dess hustru, Dräng. Eric Ericsson i Bäsksele, pig. Ana Eric Doter ibid,- gav han 4 skillingar till Fattig Pengar och på dess barnsöl samlades 2 skilling.

  När sedan bröllopet avslutats och andra ärenden avklarats, återvände var och en efter råd och lägenhet till sina byar, och samhället var åter ganska folktomt till nästa storhelg med bröllop.

110.

                    Omvärderingssyn på slåttesägorna.

-        Kongl. Majest. Befallningshafwandes  i Wästerbottens höfdingedöme Utslag uppå åboernes i Södra Lattikberget och Wilhelmina socken, genom Per Salmonsson och Johan Swensson derdtädes gjorde ansökning, om ny syn och Wärdering å eller under berorde by lydande Slåtteslägenheter, hwilka enligt Sökandernea förmenande, wid förut hållne syner och besiktningar, skola hawa blifwit för högt wärderade, om ny delning af byns ägor, Sökanderne emellan, och om till stånd att under hemmanen derstädes få intaga och begagna åtskilliga å nyo upfundne lägenheter; men hwilken ansökning sedermera endast i afseende på den äskade nya wärderingen och nye lägenheters intagande blifwit fortsatt; Gifwet å Lands Contoret i Umeå den 31-te mars 1846.

  Wid i anledning af ofwanberörda ansökning förordnad och hållen förrättning har en så lydande beskrifning blifwit författad:

  År 1845 den 28-de Maji inställde sig undertecknad uti södra Latikbergs by, för att, till ödmjukaste följe af Landshöfdinge Embetets höggunstiga förordnande uti remisorial resolotion under den 7-de augusti nästlidet år, förrätta syn å den del af de under denna by lydande Slotteslägenheter, som kunna wara uptagne till för högt wärde. Äfwen wad de i afkastning gifwa m. m., hwad nu efter förrut kungjord termin, samteliga Sökanderne Pehr Salmomsson, Abraham Philipsson, Anders Pålsson, Jon Danielson, Matts Mattsson, Johan Svensson, Pehr Hansson, Eric Andersson och Anders Gustaf Pehrsson i Södra Latikberget äfwensom såsom nästgränsande Anders Hansson och Eric Olof Christophersson från norra Latikberget voro tillstädes, då följande beskrifning blev uprättad: 

  Sedan Sökanderne upgifwit att deras mening wara, att få syn och wärdering å alla till byn hörande Slotter lägenheter, företogs denna syn på sätt som följer:

                  Rödningar och rödningeland.

1mo hälften i Krokselet om ½ mil i nordwest ansågs

        till                                                                             64lass

2o hälften wid forsen emellan Kroksele och Latiksele      2                             

3o hälften i Latiksele om ¼ mil i norr befans till             64          

4o Bäsksjö Elfwen ifrån sundet ofwan tjern ned till

     Bäsksjö Qwarn, på båda sidor ån samt ifrån

     Bäsksjöqwarn till nära Gränsbäcken Södra sidan

     och från Gränsbäcken båda sidor ned till

     Latiksele, om ¾ á 1 mil i norr. Slott och

     odlingsland till en afkastning af                                 90 ”

111.

5o Gränsbäcken, som rinner i Bäskåforsen ofwan

      Latiksele om ½ mil i nordost                                  10 lass                                    

6o  Jerfsjöån från qwarn ned till rå mot Siksjön,

      inom en ½ mil i sydost                                            41 ”            

7o  Bomsjöbäcken, som faller ned i Jerfsjöån, om

      5/8 mil i sydost                                                          8 ”            

8o  Febotjernbäcken, som löper genom tjerner faller

      ned uti Siksjön, om 3/8 mil i söder                            3 ”            

9o   Siksjömyrbäcken, som ifrån Siksjömyra faller

       ned uti Siksjön om ½ mil i söder                              1 ”              

10o Lillsjöbäcken, somlöper i Bäskån, om ½ mil

       i west till rå nederom Sjulsslotten ansågs till          36 ”              

11o Bomsjömyrbäcken ned till Fogelsjön, 1/8 mil

        i west                                                                      20 ”              

12o  Fogelsjöbäcken ned till Kroksele ½ mil i wester     7 ”                 

13o Pehr Larstjernbäcken som faller ned ytterst i

       Kroksele cirka ½ mil i west nord west                      2 ”                               

14o Djupbäcken som flyter i Kroksele, om ½ mil

       i wester ansågs ned till qwisslan innehålla                5 ”                     

15o Lill Djupsjöbäcken som rinner från en liten

       sjö eller tjern ned uti Kroksele, ½ mil i nordwest      2 ”                 

16o Qwisselbäcken med grenarna löpande ned uti

       forsen ofwanom Kroksele om 1 mil i nordwest förr

       uppskattad till 90 lass ansågs nu innehålla blott       45 ”              

17o En bäck österom Qwisselbäcken som löper uti

       forsen ofwan Kroksele, nära den förstnämnde           1 ”                  

18o Holmmyrbäcken löpande norrifrån ned uti

       Latiksele cirka ½ mil i norr                                         4 ”                    

19o En liten bäck österom Qwisselbäcken om

       ½ mil i norr                                                                  2 ”                    

20o Qwarnbäcken österom berget nära i öster                 1/8 ”                

21o Molikmyrbäcken ned till granrå nära i öst                  ½                 

22o Flugurotbäcken med liten dal wästerom nära i n. w.  1/8 ”                

112.

23o Tre dalar emellan Stormyra och Aspkullmyra            

       1/8 mil i w. n. w.                                                          ¾ ”               

24o Öfra Aspkullmyrbäcken med 5 st. rå om

       1/12 mil i w. n. w.                                                         1 ”                

25o Lillbäcken som löper i Fogelsjön, om cirka ¼ mil     

       i wäst                                                                             2 ”                  

26o Tjäruddahlsbäcken som löper i Bomsjömyrbäcken

       litet närmare i samma wäderstreck med ett rå               1 ”                 

27o Qwarnbäcken som från Latikberget löper till

       Bomsjömyrbäcken straxt sydwästerom byn                  2 ”                   

28o Odlingsland på norra sidan af Latikberget,

       inom utstakat råmärke                                                    1 ”                   

29o Tjernmyrbäcken som löper i Jerdsjön om ¾ mil

       i sydost                                                                          ¼ ”                     

30o Rågmyrbäcken som från myror löper i

       Fäbodtjern om ¼ mil i söder                                         ¼ ”                    

                                                                                                       

                                                      Summa årligen         416 lass                  

                                Myror.

1 mo. Tjernmyra, Granråmyra, Bäckmyra,

          Räfwaremsmyra och Qwarnmyra med halsarna,

          som är en sammanhängande myrtrakt ¼ á ½ mil

          i sydost, ansågs tillsammans innehålla                  28 lass                                 

2o     Tallmyrarne liggande på östra sidan nära Jerfsjöån,

         cirka ½ mil i sydost hwari Räfwllokmyra ock

         inbegripes                                                                   6 ”                   

3o   Tjermyra österom Jerfsjöån ungefär ¾ mil   

        i sydost                                                                         1 ”                   

4o   Blomstermyrorne wid Jerfsjöån straxt nederom

       den sistnämnde samt sträckande sig ned till

       rödningen                                                                     2 ”                         

5o   Nymyra liggande straxt wästerom Jerfsjöån, mitt

       för Blomstermyra                                                         1 ”                      

6o   Bomsjötjernorne liggande nära warandra om

       5/8 mil i sydost                                                             3 ”                     

7o   Snöstarrmyra på södra sidan nära Bomsjöbäcken

       cirka 5/8 mil i sydost (?)                                            1 ½ ”                     

113.

8o  Lill Siksjömyra straxt wästerom Lill Siksjön

      5/8 mil i s. o.                                                               ½ lass                     

9o   Siksjömyra belägen på nordwästra sidan af

       Stor Siksjö om ½ mil i söder                                       8 ”                           

10o Siksjömyra österom holmen, ¾ mil i söder                 1 ”                        

11o  Siksjötjern straxt norr om sistnämnde, förr

        intagen till 5 lass, synes nu innehålla                         ½ ”                          

12o  Siksjötjernmyra wästerom tjernen                             ¼ ”                          

13o  Febomyra belägen straxt wästerom feboden

        ½ mil i söder.                                                              1 ”                               

14o  Febodtjern och Bäckmyra straxt ofwan tjern,

       som är en ochsamma myrtrakt, cm ½ mil i söder        3 ”                         

15o  Bäskselråmyra emellan Siksjöberget och                    1 ”       

        Löfberget, belägen 3/8 mil i sydwäst                                                                     

16o  Löfbergsmyra cirka ¼ mil i söder                               ¼ ”                        

17o  Lillsjömyrorne liggande wid öfra änden af

       Lillsjön om ¼ mil i sywäst förr wärderad till 5

       lass har aftagit i wäst så att den nu afkastar högst         2 ”                        

18o  Bomsjömyra med rået liggande wid wästra änden af

        Bomsjön om 1/12 mil i söder är förr uppskattad till

        6 lass, men har aftagit till                                              3 ”                       

19o  Jomamyra å ömse sidor Qwarnbäcken om 1/8 mil i

        sydwäst                                                                          1 ”                         

20o  Brännmyra straxt nordwäst för den sistnämnda

        på norra sidan Remmen                                                 3 ”                        

21o  Tjärdahlsmyra om 3/16 mil i wäster                              1 ”                         

22o  Remuddmyra liggande straxt wästerom den sistnämnda,

        förr wärderad till blott ½ lass men kan nu afkasta     1 ½ ”                      

23o  Fogelsjömyra straxt österom Fogelsjön ¼ mil i

        wäst, förr wärderad till 2 lass ansågs nu till                   3 ”                           

24o Fogelsjöslotten wid Fogelsjöns strand ¼ mil i wäster,

       genom utgräfning afkastar                                              5 ”                      

25o En myra söderom Fogelsjömyr och Lillsjöbergmyra

       om ¼ mil i wäster                                                          ½ ”                      

26o En myra norrom Lillsjöbäcken, wästerom kyrkwägen  ½ ”                     

114.

27o Fogelsjöåsmyra och Kallkällsrönnelen straxt

       wästerom den sistnämnda                                              ½ ”                        

28o Sjulsslotten liggande wid norra sidan af

       Lillsjöbäcken om 5/8 mil i wäster                                  4”                                                 

29o Myran med rå på norra sidan Fogelsjön, om ¼ mil

            i wäster ansågs till                                                      5 ”                           

30o Kroksel och Krokselbäckmyra liggande wid östra

           sidan om Kroksele om ½ mil n. w.                             5 ”                          

31o Remmyra belägen nordwästerom Kroksele om ¾ mil

           i nordwäst på båda sidor om Remmen tillsammans    4 ”                         

32o Stenmyra liggande på nordwästra sidan Kroksele         

       om ¾ mil nordwäst                                                         4 ”                          

33o Pehr Larstjern och en myra wästanför om ¾ mil

       i nordwäst på båda sidor om Remmen tillsammans   2, ½ ”                           

34o En myra öfwerom Remmyra ¾ mil i nordnordwäst      ¼ ”                      

35o En myra norrom Remmyra straxt öster om

       sistnämde lägenhet                                                        ¼                        

36o Stenbäckmyra belägen om en mil nordnordost              1 ”                       

37o Snöstarrmyra belägen norrom Qwisselbäcken på

       södra sidan wid Anevare om 1 ½ mil i norr                   1 ”                      

38o Stormyra wästerom Holmmyra, cirka ¾ mil i nordwäst 1 ”                    

39o Nederstgrenmyra, om ¾ mil nordwäst                                             

40o Stenhallsmyra wästerom Qwisselbäcken med en

       myra wästanför, ¾ mil nordwäst                                 1 ¼ ”                                

41o En myra öfwerom Lilldjupsjöbäcken nära söderom

       den sistnämnda                                                               ½ ”                    

42o Forsmyra som södra Latikbergs by sig tillbytt

       af Norra Latikbergs by, belägen ¾ mil i norr             1 ½ ”                     

43o Anevaremyra som södra Latikbergs by sig tillbytt

       av Norra Latikbergs by, belägen ¾ mil norr               1 ½ ”                      

44o Hela Stormyra på berget om 1/8 mil norr heraf

        ¼ blifwit byn tillbytt från Norra Latikberget

        emot Flobäckmyra                                                         9 ”                        

45o  Aspkullmyra om 1/8 mil i nordwäst                              2 ”                      

46o  En myra straxt wästerom byn                                       ½ ”                    

47o  Gårdmyra nära i söder                                                                         

115.

48o Hässjemyra med bäcken om ½ mil i söder, förr

       wärderad till 2 lass, synes nu endast innehålla             ½ ”                  

49o Tre hässjemyra straxt främerom                                   ½ ”                

50o Bäckrönnelmyra liggande ¼ mil i öst                           ½ ”                  

51o Molikmyra belägen straxt österom byn                        ¼ ”              

52o Bäsksjötjernmyra belägen om 1 mil i norr                    2 ”                  

53o Nedre Gränsbäckmyra om ½ mil i nordost                   2 ”                 

54o Öfre Gränsbäckmyra straxt österom den sistnämnda    2 ”                 

55o Qwarnwägmyra belägen om ¼ mil i öster                     1 ”             

Summa lass 135 1/4                                                                                                                          

 

När desse ofwannämnda myrar för wäxtens bibehållande till hälften trädas blifwer deras afkastning hälften mindre eller 67 5/8 lass årligen; Och äro dessa lägenheter tillagt Södra Latikbergs by på sätt konungens Befallningshafwandes Utslag de 9-de December 1815, 22 September 1821 och 10-de October 1822 innehåller. De odisponerade Lägenheter som sökanderne åstunda få intaga äro följande:

                                Myror

1mo Kerstopshålet kalladt beläget på norra sidan

        Qwarnmyra, om ¼ mil i öster ansågs till                1/8 lass                                       

2o  Trenna Slottesfläckar på wästra sidan Jerfsjöån

        sträckande sig mot Qwarnmyra om ½ mil i sydost  ¼ ”                      

3o  Winterwägmyra liggande på södra sidan Bomsjön,

       om ¼ mil i söder                                                        ¼ ”                    

4o  Björnflorå, liggande söderom Lillsjöbäcken

      straxt ofwan sistnämde lägenhet                                 ¾ ”                   

5o  Grodrå liggande på norra sidan af Lillsjöbäcken          

      litet nedanför Björnflorå                                              2 ”                    

6o  Igenom ett 86 famners dike från Lillsjöbäcken

      straxt nedan om Eric Anderssons rödning, på bäckens

      södra sida, om ½ mil i wäster, kan wattnet ledas

      in på odisponerad Mossmyra, som derigenom                 

      kan förädlas till                                                             5 ”                   

7o  Genom 230 famnars dike från samma Lillsjöbäck,

      nästan mitt för Sjulsslotten, å bäckens södra sida

      ½ mil i wäster, befans watten kunna bringas in på en

      med björkskog bewäxt myra som dymedelst kan

      förädlas till                                                                    2 ”

116.

  Wattenledningen härstädes, som ej kan förnärma andras rätt ansågs kunna kosta 4 Riksd. 3 skilling Banco. 

8o  Hästhagamyra med rå ofwanföre, södra sidan af Remmyra

      straxt öster om Kroksele, ½ mil i wäster                 1 ½ lass                                       

9o  En myra straxt ofwandöre Pehr Larstjern om ¾ mil

      i wäster                                                                          1 ”                        

10o  Långsmalmyra, straxt ofwan den sistnämda                                   

11o  Granbäckmyra liggande på norra sidan Qwisselbäcken,

        om ¾ mil i norr                                                         1 ½ ”                              

12o  Kalltjällmyra belägen norrom Qwisselbäcken, nästan

        mitt för Stor-rödningen en mil i nordnordwäst          1/8 ”                         

13o  Tränne slottesfläckar i Gåbbagelesen straxt

        nordwästerom Stenbäckmyra, om en mil i nordwäst   ½ ”                          

                                                                                                            

                                                                 Summa                16          

När dessa slotter för wäxtens bibehållande till hälften trädes, blifwer deras afkastning 8 lass; Och blefwo desse ibland Södra Latikbergs by ägor liggande odisponerade lägenheter nu af ingen bestridde.

  Ansökte Slottesdelningen öfwerenskommo Byamännen att med det första sjelwa sins emellan förrätta. Södra Latikberget den 29-de Majii 1845. Eleaz. Rhén. Christopher Salmonsson i Dalasjö. Salmon Jonsson I Bäsksele.”

  Kongl. Majst. Befallningshafwande, har tagit detta mål uti öfwerwägande: Och som byens gamla ägor blifwit hemmansägarne derstädes försäkrade genom Kongl. Majst. Befallningshafwandes Utslag af den 9-de December 1815, den 22 Sept. 1821 och den 10 October 1822; Altså ega Sökanderne att tillgodonjuta den rätt och försäkran som deri blifwit byamännen tillerkänd utan afseende på ägornas under tiden ökade eller minskade afkastning; Hwarjämte Sökanderne berättigas att intaga och under sina hemman begagna de utan för (oläsligt ord) anmärkning utsynte och beskrefne lägenheterne kunna på något i afseende på läge och behof lämpligare och mera ändamålsenligt sätt anwändas.

  Den som med detta Utslag icke åtnöjes, eger att inom fyra månader efter häraf erhållen bewislig del hwarje månad till Trettio dagar räknad, antingen sjelf eller genom lagligen befullmäktigadt ombud, uti Kongl. Majts. Och Rikets Kammar Collegium ingifwa tillika med den

117.

uti Kongl. Kammar Collegii kungörelse den 8-de febr. 1808 påbudne Cansli afgift Sexton skillingar Banco, samt bewis om tiden då Beswäranden erhållit del häraf, så framt Beswären skola warda till pröfning uptagne.

                                 År och dag som ofwan

                                 Gust. Montgomery.

 

Några namnförklaringar.

Myror, 19o Jomamyran, Joma, det lapska namnet på saltgräs.

            51o  Molikmyran, Molik, namn på en ko.

118.

                   ” Inga flera nybyggen inom byn”.

- Kongl. Majts. Befallningshafwandes i Westerbottens Höfdinge döme Utslag, uppå Lattikbergs byamäns Wilhelmina socken ansökning om tillstånd, att under deras derstädes åboende hemman få intaga och begagna åtskilliga den 19-de Junii innewarande år för drängen Phillippus Constatin Abrahamssons räkning utsynte lägenheter af hwilka han sökt att få inrätta ett Krono Nybygge. Gifwet å Lands Kontoret i Umeå den 6-te October 1854.     

  De uti bilagde beskrifning af den 19-de sistlidne Junii omförmäldte nio särskildte ängeslägenheter om Åtta femton sextondels skrindors Årlig höafkastning, ega Lattikbergs byamän att intaga och begagna tilldess om desammas anwändande annorlunda kan warda förordnadt.

  Den som med detta Utslag icke åtnöjes äger att inom fyra månader efter delfåendet, hwarje månad till Tretio dagar räknad sine beswär, antingen sjelf eller genom lagligen befullmäktigadt Ombud uti Kongl. Majts. Och Rikets Kammar Collegium ingifwa Bifoge ock föredkrifwen Kanzli afgift sexton skillingar Banco, så beswären skola warda till pröfning uptagne.

                              År och dag som ofwan

                              E. Montgomery.

Enligt detta utslag skulle alltså Latikbergs åboer erhålla ytterligare slåtterlägenheter, vilka utsunts för drängen Philippus Constantin Abrahamssons räkning. Denna var son till den ryskfödde nybyggaren Abraham Phillipsson. Om denne drängs försök att erhålla nybyggesrättigheter förtälja följande synebeskrivning:

  År 1854 den 19 Junii infann sig undertecknad Krono Länsman med biträde af Nämndemännen Salomon Pehrsson i Granliden och Daniel Ersson i Råsele, uti Latikbergets by, för att till Ödmjukaste följe af Kungl. Majts. Befallningshafwandes förordnande uti Remissorial Resolution den 30-de Julii förlidet år werkställa syn och besiktning å de lägenheter hwaraf Drängen Philippus Constantin Abrahamsson i Wolgsele uti ansökning den 25 Junii sistnämnde år begärt få anlägga, ett nytt Krono Nybygge af odisponerade lägenheter, som funnos att tillgå emellan byarne Lattikberget, Bäsksele, Grundsjön och Wolgsele med Åkermark uti Mörtingsberget, och inställde sig wid denna Synförrättning hwarom Kungörelse upsatt i Wilhelmina Kyrka den 4-de i denna månad utom Sökanden, från angränsande, Bönderna Nils Eric Hansson i Bäsksele, Johan Hansson i Bäsksjön, Jonas Olof Jonsson i Grundsjön, Lars Johan Salmonsson i Volgsele

119.

och Johan Swensson jemte hans öfriga byamän i Latikberget, å hwilkas närwaro följande Syn och beskrifning blef werkställd.

  Den af Sökanden uti Mörtings selesberget begärda åkermarken ansågs otjenlig och oduglig och afstod Sökanden från densamma. Till ägor upwiste Sökanden följande:

1mo Grorå, liggande på Norra sidan af Lillsjöbäcken circa

         3/8 mil i s. w. anses Årligen afkasta                     1 lass                      

  Härå hafwa Latikbergs byamän werkställd den odling som erfodras, wad om denna lägenhet är Latikbergs byamän tillerkänd genom Kungl. Majts. Befallningshafwandes Utslag den 31 mars 1846, så länge intill dess den samma kan på något i afseende å läge och behof lämligare och mera ändamålsenligare sätt begagnas.

2o Genom ett cirka 280 famnar långt dike ifrån Lillsjöbäcken 

     straxt nederom Eric Anderssons rödning på bäckens södra    

     sida, om ½ mil i Wäster från Latikberget, är wattnet af  des

     dessa byamän ledd inpå en odisponerad Mossa myra                                               

     sammanhängande med bäcken, som derigenom kan

     förädlas till                                                                 3 lass

Det är samma förhållande med denna lägenhet, som föregående eller att densamma blifwit byamännen tillerkänd genom nyss berörde Utslag.

3o Rödningsland efter Kroksele forsen af sämre art     ¼ lass                   

4o En liten skraphässja straxt norrom Öfre Olof Jonstjern                                                                                    

                                                                                   1/16 lass

5o Långsmal myra straxt öfwerom öfre Per Lars

     tjern                                                                          ¾ lass

  Sistnämnde lägenhet är äfwen genom berörde Utslag Latikbergs byamän tillerkänd.

6o Trenne slottes fläckar i Gåbbagelisen straxt Nordwesterom

      Stenbäckmyra, om en mil i Nordwest, som Latikbergs

      byamän genom wattenledning från en liten skrapbäck

      förbättrad till en afkastning af c.                            2 lass                        

Samma lägenhet har äfwen blifwit Latikbergs byamän tillerkänd genom berörde Utslag af år 1846.

7o Fyra små myrfläckar nord österom Stenbäckmyra

     cirka 1 mil från Latikberget                                    ¾ lass                                

8o Kallkällmyra belägen norrom Qwisselbäcken, midt för stor

     rödningen wid pass 1 mil n. w.                             1/8 lass                       

Denna lägenhet är äfwen genom 1846 års Utslag Latikbergs byamän tillerkänd.

9o En myra westerom Anevare liggande cirka 1 ½ mil

120.

från byn.                                                                      1 lass                             

                                                                                                 

                               Summa årlig bergning              8 15/16 lass

  Latikbergs byamän bestred sökanden rätt till de lägenheter han här ofwan insynat och som förrut äro dem enligt åberopade och företedda Utslag af 31 mars 1846 tillerkända, medan Sökanden icke gittat upwis någon duglig och odisponerad Åkermark, hwarigenom dessa lägenheter på ett för honom mera ändamålsenligare sätt kunnat begagnas.

  Efter anteckning hwaraf Sökanden afstod sin rätt till de utsynte lägenheterna åt Latikbergs byamän med rättighet för dem att deri begära Kongl. Majts. Befallningshafwandes fastställelse; Och som dessa lägenheter dertill Åkerjord saknas äro för en Nyhemmans inrättning otillräckliga, samt dessutom ligga isammanhang med Latikbergs Byamäns gamla Slottes egor, samt således kunna med beqwämlighet af dem begagnas, finner Synemännen skäl wara att dessa lägenheter underläggas Latikbergs byamäns hemman.

                               År och dag som ofwan

P. A. Hellgren, Salomon Persson i Granliden, Daniel Ersson i Råsele, nämndemän.

 

Det område vari Philippus Constantin Abrahamsson sökte nybyggesrätt avsattes vid avvittring till kronoparken Mötingselberget och nästa kolonisationsföretag i detta område blev att två kronotorpare slog sig ned där år 1908 nämligen arrendatorerna Johan Daniel Johansson och Oskar Jonsson från Grundsjö. Några år senare kom Lars Johan Hällstén från Latikberg att erhålla kronotorp där och år 1919 startades ytterligare tre kronotorp, Eli Eliasson och Alvar Eliasson från Latikberg och Hilmer Rolén från Junsele, dessa senare något längre västerut på kronoparken på det så kallade Rennäset. År 1922 startades den riksbekanta Eskilstunakolonisationen. Nu bor inom detta område 12 grannar i en vidsträckt by och klarar sig ganska bra. Drängen som förmenades nybyggesrätt 1854 blev sedermera bonde i Bäsksjö.

121.

                          Ny åkerjord fördelag.

  Utdrag domboken, hållen å lagtima Ting med Åsele Lappmarks Tingslag, den 5. januari 1858.

                         No. 20.

 S. D. Aktade Härads Rätten, uppå derom gjord anhållen, skäligt att till dermed förenad säkerhet i domboken ordagrant intaga följande öfwerenskommelse:

  Emellan undertecknade Latikbergs byamän är följande ägo byte träffad om den åkerjord som ånyo blifwit insynt under byn i och för hemmansklyfning:

1o Anders Gustaf Persson bekommer den åkerjord som blifwit                

     insynt straxt österom hans gamla åker 4 tunland.

2o Hans Persson 4 tunneland straxt norrrom.

3o Hans Ersson 4 tunland straxt nordom.

4o Johan Svensson 4 tunland straxt wester om den sistnämnde.

5o Matts Mattsson och Jon Danielsson den åker som blifwit  i

     insynt straxt söder om byn.

6o Jon Ersson och Michael Andersson den åkerjord som  

     blifwit insynt straxt norrom Bomsjön; och

7o Christ. Abrahamsson åkerjorden wid gamla fäbodarna,

     undantagandes de fäbodwallar som hans grannar der hafwa                                       

     wester om den fäbodwall Chr. Abrahamsson der eger, som                                

     härmed intygas.

               Latikberget den 15 sept. 1857.

  P. A. Hellgrén, Salomon Persson i Granliden, Hans Hansson i Skansholm.” deröfwer bewis skulle  originalöfwerwnskommelsen åtecknas och genom utdrag af domboken meddelas: År och dag, som ofwan.

                         Härads Rättens wägnar.

                                   e.f.

 

                           C. E. Lindberg.

122.

                         En besvärlig slåttestvist.

          Til Kongl. Majts. Befallningshafvande i Umeå.

 

Sedan undertecknad, för några år sedan aftappat en Tjern, kallad Räfweltjern och ligger i sydost 3/8 mil från Södra Latikberg, för att utröna huru wida någon afkastning derigenom kunde winnas eller icke, och om nästförlidne Sommar wille synas att botten å Tjernen börjat gifwa 2-ne Skrindors afkastning, och som det synes att afkastningen kommer att ytterligare ökas, wågar jag ödmjukast, anhålla om förordnande för wederbörande Länsman att näste sommare syna och beskrifwa berörde Tjern att mig måtte tilldelas mot tillökningsskatt, tillgodonjuta blifwande afkastningen under min hemmansdel.

                                         Vilhelmina den 17 november 1858.

                              Anders Gustaf Persson i Södra Latikberget.

                                   

                                            ----

 

       Resol.

                Den herutinnan äskade Syn och beskrifning, eger Kronolänsman P. A. Hellgrén att med biträde af 2-ne ojävige Nämndemän, efter i Laglig tid och ordning kungjord termin verkställa; Skolandes, sedan den beskrifning som dervid författas, jemte denna skrift inkommit, vidare utlåtande i ärendet meddelas

                                       Landskontoret i Umeå som ofvan.

                                 På Landshöfdinge Embetets vägnar.

               J. Wenmark (?)                   P. Cygnders (?)

 

                                            ................

Anders Gustav Persson hade skaffat sig intyg av latikbergsbor, vilka intyg lydde:

-        Under teknade vil härigenom gifva till tjenna och upp lysning att vid den Så kallade Räfvel tjernen har aldrig varit någon Slått varken kring des kant eller des båtten för än genom utgräfning och ej heller till Skada eller men för någon genom vattnets ut tapning utan heldre till nytta och gang genom vattnets framlöpande Och för det andra har aldrig ofvannämde tjern varit på någon lått eller byte. Deta kunde Jag med liflig ed bestyrka om så påfordras.

                                  Latikberg den 28 December 1858

                                  Jon Danielsson i Latikberg 

 

                                  Matts Mattsson i Latikberg  

123.

  Herigenåm får iag under tek nad upp på An ders gustaf Pehrssons Beiäran till tien na giwa wad iag wet hent ock sant wara som till upp lusning len da kan emellan Bönder na anders gusdaf pehrsson, och hans EriC son båda i latick Berg som iag vet att Anders gusdaf pehr son ut tap pat en liten tien eller en ref la som till förne varet al de les ogagn lig men ie nåm uttap ning fram bringat en li ten af kastning nemde tiern är be lägen up på rävel tiern myran invid räveltiernorna för de up lysning skal iag med ed be krefta åm så på fo dras Haksiön den 30 DeCember 1858

                          Hans GusDaf Danielsson      

                          I haksiön och Will helmina

Be ty gar Pehr Olof Larsson

 I samma By.

                                 ---------

 

-        Utdrag af Domboken, hållen å Lagtima Ting med Åsele Härad den 8-de januari 1859.

                                     No. 64.

S. D. Å Bonden Hans Ericsson i Södra Latikberget, hade dess granne Anders Gustaf Pehrsson, utverkat sig stämning, som innefattas uti en så lydande ansökning:

  Ödmjukast anhålles om laga kallelse och stämning å Bonden Hans Ericsson i Södra Latikberget till nästa Åsele Lagtima Ting för det han utan mitt tillstånd afbergat en slog, som tillkommit genom det jag aftappat Vatten utur så kallade Refveltjern, hvars botten nästl. Sommare börjat gro, men lemnat ändå Tvänne skrindors afkastning ifrån hviken jag ödmjukast anhåller bemälde Hans Ericsson måtte varda skiljd och mig som verkstäldt utgräfningen tillerkännas ersättning för Rättegångskostnaden och öppen talan under Rättegången förbehålles.

           Willhelmina i November 1858.

                      Anders Gustaf Pehrsson

               I Södra Latikberg.

Wid upprop af detta mål infunno sig parterne, af hvilka Svaranden ingaf stämningen, samt förmälde, det han icke – slagit något hö vid Refveltjern, utan deremot vid slåttertjernorne, som vid sommaren hållen sämjedelning blivit tilldelad Kärandens (?) hemman.

124.

Käranden däremot ville tro, att den lägenhet, hvarom nu vore fråga, är odisponerad i anledning hvaraf Svaranden förklarade, att derest det kunde att förhållandet vore sådant, lägenheten finge delas uppå hela byn.

Som käranden med detta Svarandens erbjudande förklarade sig nöjd, lät Häradsrätten målet dervid bero; hvarjemte parterne skulle med Nio Riksdaler Riksmynt hvar godtgöra de af dem inkallade tvänne Wittnen, Afträdde.

                     År och dag som ofvan

                      På Härads Rättens vägnar

                       Oläslig signatur.

125.

                           Mantalslängd 1868.                        

                          Norra Latikberg

nr.  krono. Skatte. Bruknings- matlag.

4       ¼                    1                  1     Bonden Anders                                                                                                                                       

                                                           Andersson 1824, h. Maria

5       1/8                  1                         Karolina Andersdotter                                                              

                                                            27, Söner Anders Olof

                                                            53, Johan 56, Per 58,  

                                                            Lars Robert 60, döttrar

                                                            Magdalena Johanna 50,

                                                            Eva 54, Hulda 62, Cajsa

                                                            65, Anna 67. Modren

                                                            Magdalena Olofsdotter

                                                            1792, Pigor; Anna Sofia

                                                            Larsdotter 1847, Dräng

                                                            Jonas Math. Johansson

                                                            1842.

4      ¼                     1                  1      bonden Olof Andersson

                                                            1817, hustru Stina Lisa

                                                            Jonsdotter 1825, Söner

                                                            Jonas Olof 56, Per

                                                            Robert 64, döttrar Anna

                                                            Maria 53, Hulda 58,

                                                            Cajsa 62, Greta 67,

                                                            Dräng; Daniel Peter

                                                            Johansson 47, Pigan

                                                            Anna Stina Johansdotter

                                                            1839.         

 

5     ¼                      1                   1     bonden Lars Johan                       

                                                            Johansson, 1830, hustru

                                                            Anna Lisa Andersdotter

                                                            1822, Söner Johan 52,

                                                            Lars Olof 66, döttrar

                                                            Eva 54, Anna 56, Stina

                                                             58, Johanna 60, Agata

                                                             64, Pigan Anna Lisa

                                                             Mattsdotter 1845, föreg.

                                                             Erik Olof

                                                             Christoffersson 1808,

                                                             hustru Eva Stina

                                                             Hansdotter 1805,

                                                             fosterdotter Eva

                                                             Eriksdotter 1862.        

5     1/8                  1                     1     bonden Thomas Larsson          

                                                            1810, hustru Catharina

                                                            Eriksdotter  , Eva 50,

                                                            Inga 52, mågen Jonas

                                                            Em. Mikaelsson 44,

                                                            Hustru Märta Magd.

                                                            Thomasdotter 1846,

                                                            gamla drängen Nils

                                                            Olof Paulsson 1809.

             1    Inhyses Salomon

                   Eriksson 1798, hans

             hustru Eva Greta 

            Kristoffersdotter 1798,

            dottren Brita Erika och

            hennes son Salomon                                                                              

                                                           Norlund 1849.

126.

                              Mantalslängd 1868

                             Södra Latikberg

r.    kr. sk. brd. mtl.

3    ¼           1    1    bonden Anders Gustaf Persson   1818,                                     

                                hustru Maria Larsdotter 1818, Söner

                                Lars Peter 42, Daniel 45, Johan 50,

                                August 58, döttrar Brita 1843, Christina

                                47, Anna Maria 1852.

3    ¼          1      1   bonden Hans Eriksson 1819, hans hustru                       

                                Anna Stina Eriksdotter 1826, Söner Erik

                                August 49, Hans 51, Markus 54, dottren

                                Hilma 61, Drängen Erik Mattsson 47,

                                Pigor Marg. Erika mattsdotter 43, Marta

                                Maria Mattsdotter 38, hennes dotter

                                Mariana 67.  

3  ¼          1       1    bonden Johan Lidberg 1843, hustru Stina                                                                        

                                Margareta Johansdotter 43, dottren Ida 66,

                                Johanna 67, förgångsman Johan Svensson

                                1803, hustru Marta Hansdotter 1803,

                                Dräng Erik Eriksson 44, Pigan Stina

                                Magdalena Olofsdotter 39.

3 1/8          1      1    bonden Erik Persson 41, hustru Clara                                                            

                                Lovisa Andersdotter 1838, Son Emil 65,

                                Förmåns Enkan Brita Stina Persdotter

                                1838, Son Emil 65, Förmans Enkan Brita

                                Stina Persdotter 1806, dottren Sigrid

                                Stina 33, Sara Marg. 50, dotterson Levi

                                Holmberg 57.

3  1/8           1      1  bonden Hans Persson 32, hustru Anna                                                      

                                Cajsa Larsdotter 31, Söner Per August

                                57, Erik Albert 62, döttrar Eva56,

                                Emma 60, Selma 67, Dräng Matts

                                Mattsson 1849.

3  ¼            1      1  bonde Enkan Marta Johanna Olofsdotter          

                               181?, förgångs Enkan Margareta

                               Pehrsdotter 1798, Drängar Elias Jonsson

                               39, Sven Jonsson 50, Pigor Anna

                               Pehrsdotter 58, Gertrud Jonsdotter 1850.                    

3  1/8          1      1  bonden Sven Mattsson 37, hustru Eva     

                               Carolina Larsdotter 1830, Pigan Anna

                               Eliasdotter 1853.

3 1/32,1/32, 1      1 förgm; Matts Mattsson 37, hustru Cajsa

                               Nilsdotter 21, Söner Daniel 45, Jonas 53.

1 ¼              1      1 bonden Sven Lidberg 38, hustru Elisabeth

                               Johanna Johansdotter 38, Söner Johan 62,

                               Herman 65. Drängen Daniel Joh. Jonsson

                               42, Pigan Anna Stina Jonsdotter 52.

         

                             

 

127.

nr.  kr.  skatte  brd. Mtl.

1    ¼     1/160   1     1    bonden Erik Johan Hansson 1838,                                                                                                               

                                       hustru Mathilda Jonsdotter 1836.

                                       Söner Hans 62, Jonas 63, Eric 66,

                                       förgm. Pehr Salmonsson 1798,

                                       hans hustru Maria Elisabeth

                                       Eriksdotter 1797, döttrar Carolina

                                       28, Eva 1839.

2           41/160   1     1   bonden Mikael Andersson 1824,                                

                                       hustru Maja Lisa Abrahamsdotter

                                       26, Söner Abraham 56, Eric 61,

                                       döttrar Gertrud 1854, Anna 58,

                                       Marta 59, Eva 63, Agata 65,

                                       brodren Anders Andersson 1818.

2           41/160   1     1   bonden Christoffer Abrahamsson                                                                                                                            

                                       1820, hustru Anna Katarina

                                       Johansdotter 21, Söner Christoffer

                                       48, Johan 50, Abraham 55, Eric 58,

                                       Salomon 62, döttrar Anna 47,

                                        Susanna 53, Cajsa 60, Sofia 67,

                                        Bror, Eric Rydolf 29, modren

                                        Susanna Christoffersdotter 1792.     

128.

                             Mantalslängd 1892

                                 Latikberg

nr.  Skate.  Kr  brd.  Mtl.

1    21/64           1       1   Häradsdomaren Sven Lidberg, 38,                    

                                        Hustru 38, Sven Valdemar 69, 25/7,

                                        Karl 72, Engelbert 77, Agnes 81,

                                        Herman Isidor, 65, 6/11, Hustru 66,

                                        Hermine 90, Pig. Hilma

                                        Mickaelsdotter 71, Lydia

                                        Mariasdotter 70.

1    1/16             1       1   Hans Petter Dahlberg, 62, 16/2,                       

                                        hustru 54, Ester 81, dräng Karl

                                        Vahlström 78.   

1/16                   1       1   Jonas Oskar Konstantin Vikström,                                            

                                        63, 21/5, hustru 46, Förgs. Enkan

                                        Mathilda Erika Jonsdotter 36,

                                        Richard Damianus Vikström 69,

                                        27/9.

1         Förgångshjonet Karolina

Salmonsdotter 1828, Döfstum,

                                        fattig.

1   1/64              1             E. A. Tjernström (egare)

1   1/64              1             Jon Westman (egare)

1   3/32              1             Aflidne Erik Johan Hanssons barn

                                         (egare)

1            brukare Erik Amandus Vikström,

                                         66, 22/5, hustru 65, Johan 85. 

2  15/128           1       1    Abraham Petter Mickaelsson 56,                                        

                                         hustru 58, Johan 85, Mickael 87,

                                         Erhard 91, Piga Freja Hansdotter

                                         57.

2  15/128           1       1    Erik Rupert Mickaelsson 61, 27/3.

1            Förgångsman Mickael Andersson

                        24, hustru 26.     

                                   1                          Anders Andersson  

                                          1818, Döfstum, fattig.

2   11/64           1        1     Kristoffer Hagelberg 50, hustru 51,                                         

                                           Erik 81, Hadda 84, Hanna 90,

                                           Pigan Hilma Hagelberg 71.

2    5/32            1        1      Johan Hagelberg 50, hustru 51,                                           

                                           Karl 75, Erik 80, Frans 83, Fritz  

                                           87, Engelbert 91, Jenny 78.

1                  Förgångs Enkan Anna Kajsa

Johansdotter 1821.

3    7/64            1        1     Nils Erik Lindström 51, hustru 58,

                                          Erhard 82, Berthold 91, Edla 80,

                                          Dräng Karl Ludvig Alenius 73.                                                                                

        1     Förgångsm. Elias Jonsson 1838,     

                                           Hustru 1818.

3   19/64           1        1      Enkan Stina Margareta Moritz 43,                                   

                                           Johannes Lidberg 71, 25/3, Sven

                                           74, Fritjof 76, Dräng Olof Persson

                                           60. Pigorna Johanna Johansdotter

                                           69, Emma Johansdotter 67.

3   5/64            1        1       Per August Hansson 1857.

3   5/63            1        1       Erik Albert Hansson, 1862, 17/8

1                         Förgångem. Hans Persson 32, Eva 

                                            56, Anna 91.    

 

129.

nr.  skatte kr. brd. mtl.

3     3/64          1     1          Emil Petter Lundberg 65, 30/9, 

                                           hustru 65. 

3     3/64          1     1          Johan Nicolaus Lundberg, 68, 26/4,                                             

                                           hustru 59, Anna 91.     

                               1          Förgångs Enkan Klara Lovisa

                                           Andersdotter, 38.

1                              Förgångs Enkan Brita Stina

Persdotter, 1806.

3     1/8            1     1         Johan Felix Reinhold Sehlström, 63,                                         

                                          15/1, hustru 67, Dräng Elias  

                                           Johansson, 69, 17/6, Johan 91.

1                              Förgångsman Sven Mattsson, 37,

hustru 30.

1                              Förgångs Enkan Kajsa Charl.

Nilsdotter, 1821.     

3     3/32          1                Sven Lidberg (egare)

3    11/64         1                Axel Olof Liné (egare)

1                           Förgångs Enkan Magdal.

                                          Olofsdotter, 39, Axel 72, Gustafa  

                                          74.       

3     11/64        1     1         Daniel Mannelkvist 45, hustru 43,                                                                           

                                          Oskar 72, Johan 76, Frans 80,

                                           Maria 74, Anna 84, Jonas Alfred

                                           62, 3/9, hustru 62, Hjalmar 89.

3     9/64         1      1         Erik Aug. Hansson, 49, hustru 38,

                                          Hans 72, Hilma 70.

3   9/64           1                 Sprängvikens Sågverks A. B.  

                                          (egare)                 

                                   1      Brukaren Hans Hansson 51, hustru 

                   53, Karl 88, Anna 73, Agata 77,    

                                           Signhild 85.

1                  Förgångsman Hans Ersson,1819,  

hustru 1826.

4    5/32          1          1       Jonas Olof Hällqvist, 56, hustru 

                                            56, Johan 81, Jonas 84, Erhard

                                            86, August 89, Anna 79.                                        

1                                 Förgångs Enkan Stina Lisa   

Jonsdotter, 1825.

4    5/32          1      1         Anders Olof Lindberg 53, hustru 55,                                                                              

                                           Johan 78, Agnar 90, Hilda 81,

                                           Anna 84, Hanna 87, Pigan Selma

                                           Vahlström, 74.

4    5/32          1      1          Johan Erik Lindberg, 56, hustru 57,                                          

                                           Elis 80, Olga 82, Hulda 84, Agda

                                           86, Frideborg 89.

5    3/64          1      1          Lars Robert Andersson, 60, 15/6,                                      

                                           hustru 59, Jonas 87, Augusta 84,

                                           Ajna 89, Anders 91.

1                              Förgångs Enkan Maria Karolina

Johansdotter, 27.

5    5/32          1                  Afl. Thomas Larssons arfvingar   

                                           (egare)

1                              Bruk. Enkan Lovisa Karolina

Gavelin 58, Johan 75, Axel 78,

                                           Erik 88. Pigan Eva Mårtensdotter,

                                           28     

130.

nr. skatte. kr.  brd. mtl.

5  17/128         1       1       Johan Larsson 52, hustru 44, Lars                          

                                          76, Frans 89, Anna 72, Maria 74,

                                          Ida 80, Jenny 82, Ester 84, Fausta

                                          87.

5   1/64            1       1      Jonas Andreas Ingelsson, 60, 11/6,                                   

                                         modern Apolonia Hansdotter 22,

                                         Systern Anna 62, hennes Lars 83,

                                         Justina 88.

1                  Förgångsman Erik Olof

Kristoffersson 1808.

5  19/128          1       1      Lars Olof Hällsten 66 1/1, hustru

                                          68, Johan 91.

1                  Förgångsman Lars Johan Hällsten,

30, hustru 22, Johanna 60.

1                  Inhys. Enkan Anna Magd.

Pehrsdotter 45, Lars Olof Ekbäck

71 6/10, Daniel 74, Frans 76,

       Karl 78, Anna 66.                                            

1               Inhys. Erik Jäger 58, hustru 60,

Kristoffer 84, Agnar 85, Levi 90,

        Theresia 87.  

1                  Inhys. Gust. Bernhard Alenius, 26,

Hustru 32, Axel Fritjof 67, 14/4,

         Nils 75.

1                  Inhyses Jonas Lindberg 55, hustru

53, Jonas 82, Frans 88, Frida 86.

131.

                        Avskrift ur domboken för Åsele härad år 1894.

 

                   WIKSTRÖMS DRAMAT.

Jonas Oskar Konstantin Ersson-Wikström, född den 21/5 1863.

Anna Fredrika Sundelin, född 17/6, 1846 dotter till klockare L. Sundelin i Lycksele och hans hustru Fredrika Maria Sundelin.

 

                      Tingsförhandlingar den 31/1 1894.

 

Wikström hade vistats i hemmet till 1887 års höst då han tagit tjänst som dräng hos handlanden Hans Sjödin i Vilhelmina, vilken tjänst han innehaft till 1888 års höst, då han tagit drängtjänst hos prosten O. Lindahl i Vilhelmina. Där hade han tjänat till 1889 års höst då han år 1890 tillträtt hemmanet 3/32 mantal Latikberg nr. 3. Han hade ärvt 1/32 mantal efter sin fader och köpt 1/16 mantal, av sin moder Mathilda Erika Jönsdotter. År 1890 hade han gift sig med Anna Fredrika Sundelin, vilken var född den 17/6 1846. I äktenskapet hade inga barn fötts. Wikström hade år 1889 bötfällts för olaga brännvinsförsäljning, men eljest ej straffad. Han sade sig kunna läsa och skriva.

  Wikström och hans hustru hade träffats när de båda tjänat hos prosten Lindahl. Wikström hade tjänat dräng och Anna Fredrika piga. Förhållandet mellan makarna, hade enligt Wikström, städse varit gott även om Anna Fredrika städse varit sjuklig. Hon hade klagat över smärtor och plågor i magen samt sökt läkare den 31/10. Före sin död hade hon klagat över magplågor, vilka fortfarit hela veckan. Söndagen den 5/11 hade hon legat till sängs större delen av dagen. Måndagen den 6/11 hade hon skött sina sysslor lagat mat m. m., men mot aftonen åter måst intaga sängen. Hon hade då haft häftiga kräkningar och magkramp. Så hade hon legat tills fram på onsdagen då hon lämnat sängen för att taga åt en kaffepanna, som börjat koka över. Natten mot onsdagen hade hon lämnat sängen för att taga si vatten och då fallit omkull och stött hakan mot något, troligen spiselkransen, så att ett större, dock ej blödande sår uppstått. Wikström hade den 8 november begivit sig ut för att se över höhässjor i skogen. Han kom hem omkring 12-1/2 1-tiden och hade då varit ensam hemma med hustrun, Hon hade plötsligen upphört att andas och dödsarbetet hade begynt. Wikström hade sprungit efter sina bröder samt en kolportör Andresen. När de återkommit var hustrun död. Wikström förnekade att han begått giftmord på sin hustru. Åklagaren länsman Rudolf Lindahl inlämnade til häradsrätten tre brev, som anklagade Wikström skrivit efter sin hustrus död. De lydde:

132.

                               Latikberg 9 November.

                            Kära ni föräldrar

Jag får mäd stor sårg Berätta Eder att en Otjend gjest har varit inom vår famil Nemligen Döden.

  Min Hustru Dog i går klockan 1 på dagen. Lugnt och vakget i Den svåra sjukan som er nu her, hon har varit mycket sjuk sen hon skref till äder Och Aldra mäst 3 sisda Dagar. Oakdat Det Wi var många her bland Dessa var en Prädikant vid namn Andreson, som Läste och bad till gud mäd oss. Men gud tog hänne från mig, ty hon talade mycket och sade åfda att hon ville dö. Äfven bad hon till gud om förlåtelse för all sina synder, och det var roligt att höra, hon var icke så intaga den medsin hon hade kvar.

  Jag får hälsa Eder det sista färväl från hänne. O, måtte vi alla så tänka på Wår förestående bårt gång att vi när döden kallar os vi må då vara beredda Gud hjelp os alla och ledsaga os alla i din sanning och fruktan nu och till Evig tid -----

  Hvar god skriv till Frans och Hugo och Ulla och omtala för dem den sårg och de händelsen -------

  Jag beder om ursäkt de få raderna men ni kan inte undra på mig Det är icke så roligt Nu

  Lef vel alla och skrif så att jag får höra hur ni Lefver.

                      Guds frid vare mäd oss alla

                        Med Vänskap

                    J. O. Wikström.

Detta brev till Anna Fredrika Sundelius Föräldrar.

                 

                             ………….

 

                             Latikberg 9 November.

                 

                   Kära svåger och hustru.

 

  Jag får mäd stor sårg Berätta Eder att en otjent jest nemligen Döden har tagit min Husdru från mig.

  Hon dog i går Klockan på dagen Lugnt och väekärt, i Den svåra sjuka er nu i farten, hon har varit Länge sjuk men aldra mest tre sisda Daga, Oakdad det att Wi var många här, bland Dessa en Kårpbotör, Som bad till gud mäd oss, men gud tog hänne, ty hon talade mycket och bad till gud så att jag tror att hon for Hem till vår gud --------

  Och hon sade ofta att hon var nöjd och ville dö. Hon var icke så intag någon melessin ------

  Jag beder Om ursäkt för de få rader, men ni kan icke undra på mig m. m.

133.

  Jag får hälsa Eder Det sista farväl från henne, Gud Elskar dem som frukta honom. Derföre måtte vi alla göra oss bered att möta Döden, när han kommer guds jelp hvare, mäd oss alla.

                                 Lef vel Önskar

                                 J. O. Wikström

Detta brev till Anna Fredrika Sundelins broder, länsman Sundelin, Åsele.

                               

                                 …………

 

                             Latikberg Den 24 November

                          Mina Kära Släktdinar.

Hjertligt tack för er skrivelse till de Andra sysgonen, och till mig, det hvar Mycket glädje fullt för mig att få Dessa tröste Ord från Eder, som är Gammal och har Lefvat länge här i denna Värden.

  Min husdru sade att hon hade Ont i halsän och magen och brösdet, så att det hvar hela Kroppen hon var sjuk i iag frågade Om iag skule fara efter Dokdor men hon sade dät Behöfves icke Då det finns icke någon melesin iag har nog qvar af det iag fick för magplågor men iag är icke så intaga dät, iag har nog fare efter dokdon ändå men Åar och sjöar bar icke köra, Det hvar Endast slagvatten hon tog in några gånger, det tyckte hon hvar bra, och igenom det Hon hade hälsfel så sprängtde det aldra mäst i magen ----

  Hon hvar så ömtållig för kyllan Ehuru dät hvar så varmt i köget så hade hon 2 fällar förrutom ståppade täkgen och ändå frös hon, och hon måste åfta besöka aftredeshus men hon sade att dät kom ingenting dät kom blot som vatten.

  Hännäs begrafning blir kanhända till Annersmäs och då skulle iag vilja att ni skule komma hit men iag vågar icke vänta ty det är så lång väg hit.

  Jag kommer kanhända till Lycksele till marktnan och då får vi muntligen språkga mäd hvarandra.

  Emellertid är det ganska Långsamt för mig – och så har iag ingen som hushållare ty min piga er blot 17 år gammal och dät er inte mycket att Lita på, men dät går endag i sänder.

                   Lef väl alla är min Hjertliga Önskan, Och måtte Gud jelpa oss alla till dät besta.

                           Akningsfullt

                           J. O. Wikström

Brevet till Anna Fredrika Sundelins föräldrar.

134.

Wikström uttalade sig under den fortsatta rättegången huvudsakligen i enlighet med dessa brev. Han påstod sig ej ha kunnat hämta läkare enär det ej frusit tillräckligt, häremot genmälde åklagaren, att Wikström dock redan den 10 nov. med häst och släde forslat det i likkista lagda liket till Vilhelmina. Wikström hade kommit till Vilhelmina klockan 3 på em. Släden med liket hade fått stå på gatan utanför hans kyrkobyhus till dagen efter då det blivit insatt i likboden vid kyrkan. Natten mellan den 10-11 nov. hade den åklagade tillbringat i sin kyrkstuga tillsammans med arbetaren Samuel Johan Lambert Holm och lösa pigan Selma Gran. Åklagaren påstod bestämt att Wikström om han velat kunnat tisdagen den 7 eller onsdagen den 8 nov. med åkdon färdas till Vilhelmina enär vattendragen då redan voro isbelagda och isen tillräckligt stark, att Wikström då han färdats till Vilhelmina setat på åkdonet och sjungit visor samt att Wikström då han insatt liket i likboden därefter satt sig upp i åkdonet ropat,” hopp mina hästar, nu har jag blivit av med aset.” Dock ville åklagaren tillägga att detta yttrande hörts av ett par minderåriga pojkar.

Wikström  påstod att det varit andliga sånger han sjungit under vägen och förnekade yttrandet vid likboden.

(Särskilt polisförhör med Wikström hade hållits den 3/1 1894 och obduktion av Anna Fredrika Sundelins döda kropp hade hållits den 2/1. Förhöret med W. hade hållits av länsman R. Lindahl biträdd av fjärdingsman J. Jonsson och häradsdomare Sven Lidberg.)

Åklagarevittnen: pigan Matilda Norberg, hustru Eva Susanna Mickaelsdotter och pigan Lydia Reinholdina Nydahl.

Klara Matilda Norberg: hade börjat tjänat hos Wikström och hans hustru i början av oktober. Hon hade ej förmärkt någon oenighet eller några misshälligheter makarna emellan. Anna Fredrika Sundelin hade varit sjuk och klagat över magplågor hela veckan före söndagen den 5 nov. Pigan Alma Mariasdotter och vittnet Lydia Reinholdina Nydahl hade på söndagen kommit på besök vid 1-tiden och stannat till omkring klockan 4. Måndagen den 6 hade vittnet begärt och av Wikström erhållit tillstånd att hela dagen få biträda hans broders Erik Amandus Wikströms hustru, enär denna förut en dag hjälpt Wikström och hans hustru med samma arbete, som vittnet nu skulle utföra hos hans broder. Då vittnet vid 8-tiden på kvällen kom hem, så hade Anna Fredrika legat till sängs, men ej nämnt något om att hon var sjuk. Sedan vittnet klarat

135.

av sina arbeten i ladugården hade hon återvänt till Erik Amandus Wikströms hem och blivit där tills omkring kl. 12. Vid sin återkomst hade Anna Fredrika haft svåra kräkningar, som fortgått hela natten. Anna Fredrika hade även kräkts på tisdagen, men ej under onsdagen, utan endast legat och jämrat sig samt varit fullständigt kall. Då Anna Fredrika under de senaste dagarna av sin levnad plågats av stark törst hade hon druckit mycket vatten enär hon hade tyckt att mjölken haft en saltaktig smak. Vittnet hade smakat på mjölken men ej kunnat förmärka någon saltsmak. Sistnämnda dags morgon hade vittnet sagt till Wikström att han borde hämta den i byn stationerade barnmorskan eller skaffa medicin och ej låta hustrun ligga och dö utan hjälp. Härpå hade Wikström ej svarat någonting. Han hade på aftonen gått till sin broder Hans Petter Dahlberg och fått slagvatten varav han givit Anna Fredrika några teskedar åt gången. Sedan Anna Fredrika intagit slagvattnet hade huvudvärken lättat, även vittnet hade för huvudvärk erhållit en tesked slagvatten. På natten mellan den 7-8 hade vittnet vaknat vid att Anna Fredrika stigit upp ur bädden för att taga sig vatten, men fallit till golvet och slagit hakan mot något föremål, så att ett större sår med något blodvite uppstått. Wikström hade stigit upp och burit Anna Fredrika till hennes säng samt bivit henne en tesked slagvatten. Vittnet hade sedan somnat. Vittnet hade ej förmärkt någon ömhet från Wikström mot hans hustru. När Wikström på onsdagen kom hem från skogen hade han frågat Anna Fredrika om hon trodde hon skulle dö. Anna Fredrika hade svarat, ” om jag ändå skulle få dö”. Vittnet hade av Wikström fått tilstånd att besöka Erik Amandus Wikströms hem, men hon fick ej vara borta allt för länge. Efter en stund kom Wikström och sade att hans hustru höll på att dö.  (Vittnets fortsatta redogörelse sammanfaller med den av den anklagade avgivna berättelsen.)

Eva Susanna Mickaelsdotter, omtalade att den tilltalade Wikströms broder Hans Petter Dahlberg en dag fram emot våren förlidet år omtalat för vittnet att han och Wikström köpt arsenik av en gårdfarihandlande. Vittnet tillade att hon tyckts sig märka att det under de sista åren ”Varit slut på kärleken” emellan Wikström och hans hustru.

Wikström upplyste då att Hans Petter Dahlberg under 1893 års vår omtalat för honom, att han av en gårdfari handlande fått köpa ett

136.

ämne, som skulle vara ett gott botemedel mot sjukdomar hos hästar. Hans Petter hade på Wikströms begäran givit honom så pass som en tesked av samma ämne, vilket varit grovt som salt samt vitt, glänsande och nästan genomskinligt. Hans Petter hade väl nämnt det såsom giftigt men ej att det var arsenik. Wikström hade lämnat det till Anna Fredrika och visste ej var hon förvarat det eller om hon förstört det.

Lydia Reinholdina Nydahl, hade tjänat hos Wikström från den 1/10 1893 och ofta iakttagit att Wikström och hans hustru varit oeniga samt att någon kärlek ej fanns dem emellan. Kort efter det vittnet kommit i tjänsten hade Wikström omtalat för henne att han fattat kärlek till henne. Han hade flera gånger yttrat att hans hustru skulle dö och hade Wikström också yttrat, att han så snart hans hustru dött, så skulle han gifta sig med vittnet. Han hade bett vittnet giva honom bestämt löfte att bliva hans hustru, vilket vittnet dock vägrat. Wikström hade visat sig mycket svartsjuk samt slagit och sparkat vittnet då Wikström sett henne i sällskap med en ungkarl någon gång i oktober. Senare samma dag hade han i Wikströms ladugård sparkat och hårdragit vittnet. Under hösten hade Wikström yttrat till vittnet att hans hustru skulle dö innan jul. På vittnets fråga hur han kunde påstå sådant, så hade Wikström svarat ” hon har ju magsjuka och när den en gång sätter till kan hon dö med detsamma” varjämte han tillaft att en vis man sagt att Anna Fredrika skulle leva knappt 4 år efter giftermålet. Vittnet sade sig ej ha vetat om att arsenik skulle ha funnits i Wikströms hem, men en gång under vintern sistlidet år hade hon fått en bit stor som ett knappnålshuvud i en värkande tand. Vid samma tillfälle hade Wikström givit en flicka vid namn Hans Anna samma botemedel. Efter Anna Fredrikas död hade Wikström åter börjat tala om giftermål och uttalat önskan om att vittnet skulle lämna sin tjänst i Latikberg och flytta hem till honom. Vittnet hade frågat Wikström hur han så bestämt kunnat förutsäga att hans hustru skulle dö och då hade Wikström svarat, ” att han känt det inom sig” och för övrigt ”den vise mannen” sagt det.

Wikström  erkände att han talat med Lydia Reinholdina Nydahl om giftermål, men detta hade endast skett på skämt samt aldrig under hans hustrus livstid. Han hade ej heller varit svartsjuk. Visserligen hade han slagit vittnet, men detta hade ej skett av avundsjuka, utanpå

137.

skämt därför att hon inte ville dricka kaffe.

Tandvärkspulvret hade han ej vetat vara gift. Han hade ej heller talat om sin hustrus förestående bortgång utan omtalat att en jämtlänning vid namn Carlsson spått i kort och sagt att Anna Fredrika icke skulle leva längre än 4 år efter giftermålet.

Hans Petter Dahlberg, förklarade att han en dag under sistlidet år för en gårdfarihandlande omtalat att en av Dahlbergs hästar dött i kvarka och att han fruktade att också hans andra häst hade kvarka. Gårdfarihandlanden hade då visat honom ett pulver varav Dahlberg köpt för 25 öre. Dahlberg hade ej vetat att det var arsenik. Några dagar därefter hade Wikström kommit till Dahlberg och omtalat att hans märr var sjuk samt av Dahlberg begärt att få något av pulvret. Då hade Wikström fått vad som var kvar, ungefär så mycket som rymdes i en tesked.

                          Ur obduktionsprotokollet.

  Liket som sedan den 12 nov. stått i s. k. vintergrav upptogs den 31 sistlidne december och forslades till sockenstugan, där det förvarades i ett mindre eldat rum till förrättningsdagen, då det infördes i samlingssalen. Luftens temperatur har under de senaste dagarna växlat mellan –6-25° C.

                           Yttre besiktning.

1)   Liket ligger ifördt ett rent bomullslintyg upplagt på ett

      bord.

2)   Liket är 158 cm. långt, väl byggt av något slappt men för                                

      övrigt ordinärt hull, likstelhet finnes i alla leder, men

      något svagt utlakad.

4)   Huvudet normalt bildat, beväxt med tätt brunt, lindrigt                             

      gråsprängt hår av 39 cm. längd.

                        Inre besiktning.

9)   Huvudsvålen på insidan över framdelen av huvudet av

      en blekt gulvit färg, över baksidan af huvudet af något i

      blått stötande rosafärg; mitt över hjässan finns en ej fullt

      tvåöresstor, något mörkt röd fläck med ej skarpt

      begränsad kant, och ur vilken vid insnitt intet blod

      framkommer (sugillation)

10) Hårda hjärnhinnan måttligt blodfylld, något obetydligt

      förtjockad, på högra sidan å några ställen genomborrad

      av pacchioniska granulatiner.

138.

30) Magbotten visar på baksidan, strax ofvanom stora

      krökningen, något närmare nedre magmunnen på en

      ungefär flathandsstor något mera markerat röd yta

      fyra från bön-till hasselnötsstora, mörkt brunröda,

      tämligen skarpt begränsade ansvällningar, hvilka

      vid insnitt visa slemhinnan betydligt förtjockad och

      uppluckrad, och som på magsäckens utsida motsvaras

      av en ej skarpt begränsad fläck av något mörkare röd

      färg, än den övriga ytan visar. Slemhinnan är över

      allt tätt besållad med små vita, delvis lätt avlossbara,

      delvis tämligen fastsittande i slemhinnan, vita korn.

      30-34.

                             Henning Hagberg

                             Provinsialläkare.

  Rudolf Lindahl                               J. Jonsson

   Länsman                                        Fjärdingsman

 

                       ----

 

Wikström lät senare på dagen genom rättsbetjäningen anhålla att få företräde  inför häradsrätten för att avgiva bekännelse. Han erkände fritt och otvunget, men utan märkbar ångest, att sedan vittnet Klara Matilda Norberg från Vilhelmina bekommit några så kallade sockerbakelser samt givit Wikström av dem, så hade han beslutat att i densamma inlägga gift och sedan giva bakelsen åt sin hustru att förtära för att dymedelst taga henne av daga. Måndagen den 6/11 på em. hade han uti den innanför köket belägna kammaren sönderstött det vita pulver, som han bekommit av Hans Petter Dahlberg, och som han vetat vara arsenik, samt inlagt ungefär en halv tesked därav i den tämmeligen tjocka bakelsen, vilken han sedan ihopaknådat, gått ut i köket och lagt bakelsen i en låda uti ett skåp. Omkring en timma senare då Anna Fredrika kokat kaffe och stod i begrepp att dricka därav, så hade Wikström tagit fram bakelsen och lagt den ovanpå skåpet och sagt åt Anna Fredrika att hon finge förtära bakelsen. Härför hade Anna Fredrika tackat honom, han hade sedan gått ut. Då Wikström en halv timma senare kommit hade Anna Fredrika, som då legat till sängs sagt sig hava blivit mycket sjuk efter att ha druckit kaffe och förtärt bakelsen. Wikström erkände att han kort efter det Lydia Reinholdina Nydahl kommit i hans tjänst beslutat sig för att avdagataga sin hustru och gifta sig med Lydia, vilken sagt åt honom att han hade en dålig hustru och att hon själv skulle passa bättre. Även hans moder

139.

Åathilda Erika Jönsdotter och bröderna hade yttrat, att hans hustru var så dålig, som om han vore utan. Hans Petter Dahlberg hade sagt, att om han hade haft en så dålig hustru, så skulle han för länge sedan ha hållit gravöl efter henne. Att Anna Fredrika hade haft hand om arseniken ända tills någon dag under sistlidne sommar då Wikström begärt samt återbekommit arseniken vilken han sedan förvarat.

  Wikström förpassades till länsfängelset i Umeå.

                            Tingsförhandlingar den 21/2.

Wikström fogade till sin bekännelse att han den 7 nov. på em. sett ett rävspår i närheten av sin gård och därför gått til Hans Petter Dahlberg, vilken han vetat innehade stryknin och erhållit något litet av detta gift, detta för att förgifta något lockbete för räven. Då Anna Fredrika ännu ej avlidit nästpåföljande dag på norgonen så hade Wikström beslutat sig för att giva henne stryknin för att påskynda döden. Han hade tyckt ”det vara synd om henne” som lidit av svåra plågor.Han hade frågat henne om hon ville ha något slagvatten och då hon jakat, så hade han lagt en sockerbit i en med slagvatten fylld tesked, gått ut i förstugekammaren och där på udden av slidkniven tagit något litet av strykninen och strött över sockerbiten. Därefter hade han gått in i köket och givit den förgiftade sockerbiten åt sin hustru, som förtärt den. Wikström hade då omedelbart gått till skogs och återkom vid tidigare angiven tid. Wikström hade för två år sedan fått Anna Fredrika att göra upp ett testamente däri all hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Wikström. Men länsman Lindahl hade påpekat att testamentet var ”ensidigt”. Testamentet sönderrevs och i stället upprättades ett inbördes testamente. Redan då detta testamente uprättades hade Wikström betsämt sig för att avdagataga Anna Fredrika medgift. När sedan Lydia Reinholdina kom i hans tjänst och ett förtroligt förhållande hade uppstått dem emellan, så hade han ytterligare stärkt i sitt beslut. Han hade ännu kvar en halv tesked av detta gift under ett takspån å taket på sin mangårdsbyggnad strax invid en mot densamma upprest brandstege.

Lydia Reinholdina Nydahl, berättade att då hon flyttade från Wikström kunde denne ej betala vad hon hade i godo på lön men tillagt ”då du får mig och allt vad jag har, måtte du få tillräckligt stor lön”. När Anna Fredrika varit bort rest så hade Lydia Reinholdina och Wikström vid flera tillfällen legat avklädda i samma säng.

140.

Hans Petter Dahlberg omtalade att han en gång förlidet år varit vid Nyåkers järnvägsstation och då bott hos en torpare vars namn Dahlberg ej kunde erinra sig, då hade denna torpare omtalat att han brukade fånga rävar med stryknin. Dahlberg hade då bett att få köpa litet av giftet, torparen hade varit ohågad eftersom han hade så litet av giftet,men innan Dahlberg reste hem så hade han fått köpa. Efter hemkomsten hade Dahlberg för Wikström omtalat att han fått köpa stryknin. Någon dag före Anna Fredrikas död så hade Wikström kommit till Dahlberg för att få litet av giftet att förgifta en räv, som han sett spår efter. Dahlberg hade då gett Wikström all den stryknin han fått köpa av torparen. Dahlberg hade ej misstänkt Wikström för att söka förgifta sin hustru och han hade aldrig sagt att om han hade så dålig hustru som Wikström så skulle han för länge sedan ha hållit gravöl efter henne.

Wikström påstod däemot att Dahlberg fällt yttrandet ute på en äng då Dahlberg jämte Wikström och hans andra bröder och deras hustrur jämte Lydia Reinholdina Nydahl hällo på med höbergning och något av fruntimren då sagt att Anna Fredrika hade det bra, som slapp deltaga i arbetet.

Lydia Reinholdina Nydahl kunde ej erinra sig Dahlbergs uttalande då, men en annan gång i sin gård hade Dahlberg yttrat, att om han hade en så dålig hustru, så skulle han för länge sedan ”slagit henne i skallen”. Dock mindes ej Lydia Reinholdina om Wikström varit närvarande vid detta tillfälle.

  Därefter hördes den anklagades moder Matilda Erika Jönsdotter.

Åklagaren uppgav därefter att den mörkröda, tvåöresstora fläck å Anna Fredrikas hjässa, som iakttagits vid medikologiska besiktningen och omnämnts i 9 i obduktionsprotokollet uppkommit troligen genom slag som tilldelats Anna Fredrika medan hon levde. Mathilda Erika Jönsdotter, som kort efter Anna Fredrikas död kammat hennes huvudhår hade upplagt detta i en rundel över hjässan liksom för att dölja fläcken samt att häradsdomare Lidbergs hustru, som anmodats svepa Anna Fredrikas döda kropp, vägrat att taga någon befattning med svepningsbestyren då hon iakttagit håret upplagt på detta sätt, vilket föreföll misstänkt.

Matilda Erika Jönsdotter uppgav att hon vsserligen efter Anna Fredrikas död kammat och upplagt hennes hår på sätt åklagaren uppgivit,

141.

men att hon icke sökt dölja den omnämnda fläcken, vilken hon icke varseblivit och om vilken hon saknat all kännedom.

Wikström visste ej heller något härom.

  Vittnesförhören med Samuel Johan Lambert Holm och pigan Selma Wiklund i Vilhelmina tvingade,

Wikström att erkänna att Anna Fredrika under Wikströms drängtid i Vilhelmina uppgett att hennes fader vore förmögen och att hon därför också i framtiden komme att erhålla förmögenhet. Wikström hade ej betvivlat denna uppgift och gift sig med Anna Fredrika trots att han aldrig, icke ens vid giftermålets ingående hyst någon kärlek till henne.

Wikström återförvisades till Umeå länscellfängelse i väntan på utlåtande från medicinalstyrelsen över obduktionen.

                                 ….

Protokollen över det extra ting då Wikström dömdes till livstids fängelse för hustrumord har icke kunnat återfinnas vare sig vid Landsarkivet i Härnösand eller i häradsrättens arkiv. Wikström satt i fängelse omkring 30 då han frigavs. Han dog dock efter mycket kort tid.

142.

                              DANEL PERSN´”, Daniel Persson.                   

 

                                En storljugare.

Daniel Persson var bonde i Latikberg. Han hade fått ett skäls skatt av Elias Jonsson. Hustrun hans hette Brita och var en dotter till Abbe i Annevara. Daniel Perssons fader Pehr Hansson var född 1800 och gift 1.a gången med Johanna Erica Ericsdotter f. 1814, 2-a gången med Sara Greta Svensdotter f. 1812 och 3-e gången med Brita Stina. Daniel Perssons äktenskap var barnlöst. Han brukade om sin hustru säga att hon var en ”rexko”= omlöpare. Enligt Elias Johansson så hade Daniel Persson och min morfar, Hans Hansson= ”Klit-Hans”, en gång hos August Hansson kommit i dispyt om Daniel Perssons barnlösa äktenskap. Morfar hade då sagt till Daniel Persson, att denna var Ofruktsam, men då hade D. P. På sitt oefterhärmliga sätt sagt, ”Gosse, jeg ha sä storn´----”, varpå följt ett vanligt dialektyttryck för det manliga fortplantningsorganet. Då hade morfar svarat, ”Du ä oduglig, e int på storleken de bero, de e på fröä, på sea, de bero.” Hustrun Brita getade hon Janne Lidberg när Daniel Person friade till henne. Daniel Persson berättade många ljughistorier varav följande må anföras. Sagesmän äro Marselius Vahlström och Elias Johansson i Latikberg.

                        Storgäddan i Bomsjön.

Daniel Persson hade en vinter kört ned timmer, vilket avlastats vid Bomsjöbäckmynningen i Bomsjön. Under det arbete hade han vid avlägget förlorat en yxa, som glidit av skaftet och fallit ned i sjön. På sommaren efteråt skulle Daniel Persson ge sig iväg till Bomsjön och meta och ett av de bättre metarställena var just vid bäckmynningen. När han kom dit, så fick han syn på en stor låga, som låg straxt under vattenytan och sträckte sig ut mot sjön. För att nå längre ut med reven, så gick han sju steg utefter lågan och kastade ut metreven. Nu hände det sig så, att yxan, som han tappat på vintern, hade fallit på några kvistar nere i bäcken och kroken och reven föll ned genom ögat på yxan. En abborre slök krok och mask, en mindre gädda slök abborren varpå en större gädda kom och sväljde den mindre. Daniel Persson fick bråttomt och ryckte upp bytet med väldig fart, reven gick utav, men fisken hamnade uppe på land, däremot hamnade yxan upp i ett träd, där en tjäderhöna, ”röj”, satt yxan träffade så precis att fågeln dödades och föll ned ur trädet. Nu hampades det så, att just under det trädet hade en hare sökt sig dagvila, och fågeln föll ned precis på haren, som dödades, men i dödsryckningarna,

143.

så sparkade haren med fötterna upp en koskälla, som Daniel Perssons skällko förlorat några somrar innan. Daniel Persson såg häpet på alt detta, men blev plötsligt varse att det bar iväg ut mot sjön. Han hade hela tiden stått inte på en låga utan på en jättestor gädda, vilken hunen en bit från land slog till med stjärten för att få fart och slaget var så kraftigt att Daniel Persson hamnade långt inne i granskogen.

                                   Broderskärlek

Daniel Perssons halvbroder, Hans Persson, brukade låna pengar av D. P. H. P hade lånat så mycket att skuldsumman til 60 kronor. Så en gång skulle D. P. Gå till brodern och försöka få köpa ett par skobottnar, ”skobattn´-a”. Det fic han också och på frågan vad lädret kostade, såsvarade H. P., ”Ja ättäsöm vi e halvbrören, sä skä jeg vara billi. Jeg hadd jussom tänkt att vi skull kvitta ti dä söm jeg va skyllä deg.”

                                    Vem åt?

Daniel Persson brukade som ogift på vintrarna fara ”söderöver” för att deltaga i timmeravverkningar och andra arbeten. Han hade dock en ko och en tacka, som brodern Hans Persson skulle sköta om under D. P. bortavaro. D. P. Hade  under sommaren före sin första ”sör-resa” slagit, ”värd”, aderton, ”atan”, skrindor foder för kon och tackans vinterutfodring. Dessutom hade han plockat en tunna lingon, som han förvarade i en källare. Frampå vintern fick han ett brev från far sin, Pehr Hansson, och i det brevet stod endast att det höll på vara slut på ”stillningen”, fodret åt D. P.-s ko. D. P. Måste fara hem till Latikberg, när han kom hem så var det första han såg, det var att, ”skalln´ tå gammtacka låg depå velirstakä å gliss tå tännren”. När han så kom in i foderladan, så hade ladan ätit upp allt fodret, i källaren så hade källaren ätit upp alla lingonen, men för att citera ordagrant, ”då jeg kommä dipå skett-husä, sä varä alldeles fullt ve limberskröppen önner skett-hus-bricka”.

                                  Ett ladugårdsbygge.

Följande historia torde Daniel Persson ha berättat i någon timmerkoja där endast han och någon annan var från Latikberg och varit relativt okända för de andra i kojlaget. Man hade talat om storbönder och deras stora ladugårdar. Då hade D. P. Talat om vilken stor ladugård han låtit bygga i Latikberg. Den var så hög, att när timmermännen arbetade på det översta timmervarvet, ” takbannä”, så hade yxan flugit av skafftet för en

144.

av dem, men det var så högt, att innan yxan nått mark, så hade svalorna byggt bo i skafthålet, ”ygä”, på yxan samt redan kläckt fram ungarna och fått dem flygfärdiga. Mittelåsen uppe i yttertaket, ”kröbb-åsn´” hade D. P. Tagit ur en tall, som var så stor, att man när ”kröbb-ås-kalasä” firades, dansade på stubben så rymdes det sexton dansande par jämte spelman uppe på stubben och ändå var det gott om plats. Ladugården, ”fehusä”, var så långt att när man i porten betäckts, ”tidd”, den ko, som stod längst in i ladugården, så kalvade kon när man lett henne fram till hennes bås. Det tog 42 veckor att promenera genom ladugårde.

                             Ett gott skidpar.

Daniel Persson arbetade en vinter i Dorotea i timmerarbete men brukade över helgerna på skidor åka hem till Latikberg. Han hade gjort sig ett par skidor av en tallkvist, som det var gott om ”tjur” i. Skidorna, som voro 17 fot långa, gingo ovanligt lätt. Ripan fick nämligen flyga så fort den ville så brukade D. P. Åka upp den på myrarna eller kalfjället och vrida halsen av den. En gång när D. P. kom och skidade över Blaikfjället, så fick han syn på ett nygånget rävspår och tänkte att han skulle åka upp räven och dräpa den. D. P. jagade räven som tog gott undan, men när räven såg att den omöjligen kunde hinna undan, så tog den runt Fiskarhöjden och sprang i skidspåret, ”anörja”. Då såg sig D. P. ingen annan råd än att öka farten till det gick så fort att det började bli dagsmeja, ”klöbben”, i skidspåret, varpå räven så småningom fastnade i spårets klabbsnö.

                  Hur Daniel Persson och Brita fann varandra.   

Brita getade hos Janne Lidberg och var jämte kreaturen i fäboden vid Järvsjöån. D. P. var också i fäboden eftersom han tagit på sig ett ackord om att rödja raningar åt Lidberg. På nätterna låg D. P. och Brita på en brits inne i fäboden. Brita låg under en fårskinnsfäll och D. P. under en fäll av harskinn, ”haraskinnfäll”. Det var på våren och kallt om nätterna, men Brita låg varmt till och snarkade och sov nätterna igenom, men D. P. under den usla harskinnsfällen fick ligga vaken och frysa. På dagarna när solen och värmen kom, så måste han sova och ingenting blev röjt. Så en dag hade Brita bestått honom med nykokt mesost, ”mesän”. D. P. hade ätit ordentligt av mesosten och blev lös i magen. På natten måste han upp flera gånger och förrätta sina naturbehov, ”å dä bränt bärä neätt bena”, var han kommentar. Så en gång när han skulle ut och som vanligt måste kliva över Brita, så blev han liggandes över henne,

145.

samt kom väl småningom också under hennes fäll. Den natten hade han ”sövä sä ohimmelens gött, å på dan ättä sä rödd jeg sju laä-lann”.

                                    Ett livsmål

Daniel Persson önskade ofta att det skulle bli god hävd i jorden på hans torp, så att höväxten skulle bli riklig. En gång hade han varit på arbete söderöver, men arbetet hade betalts dåligt. ”Dä hadd vörä bätter jeg ha vörä himmä å etä mesän å förä å sprutt å gödd hölanna”, sa han själv. Daniel Persson sammanfattade sin livsönskan i följande yttryck, ”Då jeg dö, sä skull jeg vella att höä på tarpä skull gå opp tell haken å sistä tjugäfemöringen vara deri aschel-hålä”, (anusöppningen)

146.

Vad en latikbergsgård kunde anses vara värd i början av 1900-talet lämnas uppgift om i följande Syneinstrument.

 

Över åbyggande, odlingar, häfd m. m. å Björkå Aktiebolags hemman 9/64 mantal Latikberg litt. Cr. Hemmanets inägor gränsa i nordost emot den å skifteskartan upptagna gärdesgården, i nordväst till Litt. Cd. Och Ce., i sydväst till Litt. Ce och Cs och i sydost till Litt. Cs och Ci, Den 20/7 1907

1. Mangårdsbyggnad indelad i förstuga, 2-ne kök,     förstugekammare och 1  

kökskammare uppförd af 200 byggnadstimmer á 1:75     350:-

100 sågstockar á 2:75                                                        275:-

26 stockar af torr eller sämre skog till

rotbräden á 85% (% betacknar ören. S. H.)                       22:10

8 st. rafter att lägga under rotet á 5%                                  -: 90

5 alnar takspån                                                                   30:-

10 000 spånspik                                                                   9:20

2 000 st. 3 och 4 tums spik á 35%                                         7:-

100 st. 8 tums spik                                                               1:50

2 500 st. murtegel, brändt á 9 kr. Per 100                          225:-

Murlera och sand, 3 lass hvardera                                        15:-

42 skifvor fönsterglas á 60%                                             25:20

5 st. lås á 1:50                                                                      7:50

6 par gångjärn á 75%                                                           4:50

Mursmide till en bakugn med öppen spis

jemte 2-ne andra spisar jemte 4 spjäll                                  12:-

100 kg. dref á 30% (papp och tapeter saknas)         30:- 1014:90                                                                         

Huggning och forsling af 100 sågtimmer

                                    till sågen i Bäsksjö á 1:50               250:-                                 

  d-to               d-to     “ 26 smärre timmer á 1:50 á 75%    150:-

  d-to               d-to     “ 18 rafte á 20%                                3:60

Såglön för 125 (100+26) stockar á 30%                            37:80

Hemforsling af plank och bräder från sågen                     45:50

Läggning af grund bullersten utan gräfning                       40:-

Upptimring och töljning                                                     175:-

Rotning och täckning                                                           50:-

Murning och rappning (1 bakugn med spisel och

2-ne andra spisar)                                                                 75:-

                                                                                                 

                                                       Transport     846:40 1014:90       

                                   (slut sida 1)

147.

                                                       Transport     846:40 1014:90

Inläggning af golfåsar och mullbänk i alla rum                   25:-

Arbetslön för 7 st. fönstr med karmar o foder á 6 kr.           42:-

Do. För 5 st. dörrar med karmar o foder á 10 kr.                 50:-

Insättningarna av dörrar och fönster                                     16:-

Hyfling och uppläggning af golf och tak i alla rum           126:-

Förstugebron                                                                           2:-

Drifning i 3-ne rum                                               40:-  1147:90                                               

                                                                                             

                                                   Summa kronor            2162:80

Ofvanstående byggnads ansågs äga 7/10 af ursprungliga

Värde. Då 3/10 afdrages ofvanstående summa med        648:-     

                                                                                                            

blifver dess nuvarande värde kronor                            1514:84                             

2. Förgångsstugan indelad i förstuga och kök och

    kökskammare samt förstugekammare uppförd

    af 123 st. hustimmer á 1:50                                        184:50

85 st. sågstockar á 2:75                                                  233:75     

25 st. do. Af torr eller sämre skog till rotvirke á 85%     21:25        

18 st. smärre träd till rafter á 5%                                      -:90         

20 alnar takspån                                                               22:-          

4 lass lera och sand tillhopa                                             10:-           

1800 st. murtegel, brändt á 9 kr. pr. 100                        162:-            

1 hektoliter kalk                                                                 2:50            

100 kg. dref á 30%                                                           30:-             

28 skifvor fönsterglas á 60%                                            16:80             

100 st. 8 tums spik                                                              1:50            

8000 st. spånspik                                                                 7:36           

1000 st. 3 och 4 tums spik á 35%                                       3:50            

3 st. lås á 1:50                                                                     4:50            

5 par gångjärn á 75%                                                          3:75            

Mursmide till 2.ne spislar med spjäll                                  6:-            

5 halfrullar papp                                                                22:50             

30 rullar tapeter á 30%                                              9:-  741:81                             

Huggning o. forsling af 123 hustimmer                 153:75                                                                                                                         

                                  á 1:25                                   

     do                do  af 85 sågstockar till Bäsksjön

                               á 1:50                                       127:50

     do                do  af 25      do         till     do    

                                                          á 75%              18:75

Såglön för 110 (85+25) stockar á 30%                     33:-                 

                                     Transport                        333:-  741:81                                         

                              (slutsida 2)

148.

                                                 Transport              333:-  731:81                    

Hemforsling från sågen (1 mil) af allt virke                39:75                      

Huggning och hemforsling af 18 rafter á 20%             3:60                    

Läggning af grunden af bullersten utan gräfning          30:-                 

Upptimring och täljning (skrädning)                           180:-                

Täckning, inberäknat läggning af rafter och rote

(läkt)                                                                               40:-

Golfåsar och mullbänk (fastgårdning) i 3 rum                 9:-                 

Arbetslön för 4 dörrar med karmar och foder á 10 kr.    40:-              

     do       för 4 fönster med   do              do   á 6 kr.       24:-              

     do för 2-ne små vindsfönster med foder utvändigt       1:50             

Insättning af dörrar och fönster med foder                         8:-               

Inläggning af golf, spissyllor och tak i hela byggnaden 100:-           

En hög förstugubro                                                             6:-          

Skrubb i förstugan                                                              5:-           

Drifning af 3.ne rum                                                         36:-            

Uppsättning af papp å tapeter samt målning jemte ferg    50:-          

Målning utvändigt med rödfärg                              15:-  975:85                                                                                                                                                 

                                               Summa kronor                1717:66         

Byggningen ansågs äga 8/10 af sitt ursprungliga värde.

Då 2/10 af ofvanstående afdrages med                           343:-                      

bliver byggnadens nuvarande värde kronor                  1374:13                                                                                3)  Ladugården (högfähus) indelad i 2-ne rum,

     jemte port och lada uppförd, själva kostallet

     af 121 stockar buggnadstimmer á 1:75                      211:75

70 stockar sämre timmer i ladan á 1:-                               70:-        50 stockar sågtimmer á 2:75                                            137:50        

30 stockar af torr torr eller sämre skog á 85%                   25:50       

15 sämre stockar till golf i ladan (klofvavirke) á 30%        4:50        

38   do        do     till rafter á 5%                                         1:90         

35 alnar takspån                                                                40:-         

2 lass lera och sand tillhopa                                                 5:-        

800 st. brändt tegel á 9 kr. per 100                                     72:-         

16 skifvor glas till fönster á 60%                                         9:60        

 100 st. 8 tums spik                                                              1:50          

                                              Transport                        579:25                                 

                                                                

                        (slut sida 3)

149.

                                                              Transport           579:25

14 000 st. spånspik á 92% per 1000                                12:88  

1200 st. 3 oc 4 tums spik á 35% per 100                           4:20     

1 par gångjärn                                                                    1:50     

Mursmide med spjäll                                             2:-      599:83

Huggning och hemforsling af 121 sågtimmer á 1:25      151:25 

    Do                   do  af 70 st. timmer till ladan á 1 kr.        70:-

   Do och forsling af 50 stockar till sågen I Bäsksjö á 1:50  75:-

   Do           do af 30 stockar á 75%                                    22:50

   Do och hemforsling af 30 stockar (klufvna till

                                                       ladugolf) á 25%            7:50    

   Do            do af 38 st. små till rafter á 20%                      7:60

Såglön för 80 (50+30) stockar 30%                                   24:-

Hemforsling från sågen (1 mil)                                         28:75

Läggning af grunden (schaktning och murning

af gödselrum)                                                                        50:-

Rotning (lägga läkt) och täckning                                        36:-

Murning                                                                                10:-

Läggning af golfvet med gödselränna                                  12:-

          do      af varmtaket med fyllning                                10:- 

Arbetslön för 4 fönster med foder utvändigt                          4:-

6 båsar á 1 kr.                                                                         6:-

2-ne spiltor för hästar                                                             6:-

Läggning af golf i port och lada                                             9:-

Ladugårdsdörr jemte insättning                              3:-     627:60

                                                      Summa kronor         1227:43                  

Ladugården mycket gammal och en gång reparerad

ansågs hafva endast 1,5/10 af sitt ursprungliga värde

Då 8,5/10 afdrages från ofvanstående summa med      1043:32                    

blifver dess nuvarande kronor                                        184:11                  

3) Logen (kornladan) uppförd af

98  stockar byggnadstimmer á 2:20                                215:60    

46 stockar till plank i golfvet och till bräder till dörr

 á 2:75                                                                              126:50

20 stockar torr eller sämre skog till rotbräder á 85%        17:-   

14 små träd till rafter á 10%                                               1:40       

25 alnar takspån                                                                30:-         

                                                                Transport     360:50              

                       (slut sida 4)

150.

                                                                 Transport     360:50              

50 st. 8 tums spik                                                              -:75         

10 000 st. spånspik                                                           9:20            

500 st. 4 tums spik                                                           2:-          

2 par gångjärn jemte ställning för hänglås            2:25  374:70                        

Huggning och henforsling af 98 stockar

            hustimmer á 1:25                                         122:50

   do  och forsling till sågen i Bäsksjön af 46

                             stockar á 1:50                                 69:-

   do           do                             do af 20 stockar

                                                   á 75%                        15:-

   do  och hemforsling af 14 st. rafter á 20%               2:80              

Såglön för 66 (46+20) á 30%                                    19:80                

Forsling af virket från sågen (1 mil) och hem           23:75                 

Grundläggning utan gräfning                                      3:-                  

Upptimring och tälgning utvändigt                           80:-                  

Läggning av allt som hör taket till                             32:-                   

     Do     af loggolfvet                                               20:-                  

Arbetslön för en dörr med insättning                       3:-  390:85                                  

                                                     Summa kronor            764:55                          

Logen ytterst gammal, ansågs ha ett värde af 3/10 af

Det ursprungliga. Då 7/10 af ofvanstående afdragas

med                                                                                  535:19

blifver logens nuvarande värde kronor                           229:36                          

5) Herrberge uppfört af 62 stockar byggnadstimmer

    á 1:10                                                                             68:20

23 st. sågtimmer till plank i 2-ne bottnar á 2:75              63:25         

6 st.      do  af torr eller sämre skog till rotvirke á 80%     4:80               10 st. små stockar till rafter á 5%                                      -:50         

10 alnar takspån                                                               12:-          

4000 spånspik á 92% per 1000                                          3:68       

400 4 tums spik á 40%                                                      1:50        

25 st. 8 tums spik                                                              7:40         

1 st. lås                                                                              3:-        

1 par gångjärn                                                         1:50  158:93                    

Huggning och hemforsling af 62 st. hustimer á 75%      46:50         

     do. och forsling till sågen i Bäsksjö af 22 st.

                                             sågtimmer á 1:30                29:90

    do.           do.             do. af 6 stockar do. á 75 öre                                                                                                 

    do. och hemforsling af 10 st. rafter á 8%                        -80

Såglön för 29 (23+6) stockar á 30%                                  8:70          

                                                     Transport           90:40 158:93                    

151.

                                                     Transport          90:40  158:93

Hemforsling från sågen (1 mil) af plank och bräder      10:50         

Grundläggning af natursten (bullersten) utan gräfning    2:-          

Upptimring och täljning ut och invändigt                      50:-            

Läggning af taket (rote och spån)                                  10:-            

Inredning med golf i öfre och nedre samt dörr och

trappa.                                                                      15:-  177:90

                                                       Summa kronor          336:83                          

Herrberget ansågs hafva 7/10 af sitt ursprungliga värde

Då 3/10 af ofvanstående summa afdrages med               101:04                    

bliver dess nuvarande värde kronor                                235:79                     

6)Ett herrberge uppfört af 62 stockar hustimmer

   á 1:10                                                                              68:20

23 st. sågtimmer till plank i 2-ne bottnar á 2:75               63:25         

6 st.     do.  af torr eller sämre skog till rotvirke á 80%      4:80         

10 st. små stockar till rafter á 5%                                       -:50          

10 alnar takspån                                                                 12:-        

4000 spånspik á 92% per 1000                                            3:68        

400 4 tums spik á 40%                                                         1:60         

25 st. 8 tums spik                                                                 7:40        

1 st. lås                                                                                 3:-      

1 par gångjärn                                                         1:50  177:90                     

Huggning och hemforsling af 62 st. hustimmer

                            á 75%                                                   46:50

      do. och forsling till sågen i Bäsksjö af 22 st.

                                                  sågtimmer á 1:30           29:90           

      do.         do.              do.  af 6 stockar 22 st. á 75%     4:50          

      do. och hemforsling af 10 st. rafter á 8 %                   -:80           

Såglön för 28 (23+6) stoker á 30%                                   8:70              

Hemforsling från sågen (1 mil) af plank och bräder       10:50              

Grundläggning av natursten (bullersten) utan gräfning    2:-             

Upptimring och tälgning ut och invändigt                       50:-            

Läggning af taket (rote och spån)                                    10:-             

Inredning med golf i öfre och nedre samt dörr

och trappa.                                                               15:-  177:90

                                                       Summa kronor          336:83                  

Detta herrberge ansågs hafva 6/10 af sitt ursprungliga

Värde. Då 4/10 af ofvanstående summa afdrsgas med    134:73                      

blifver dess nuvarande värde kronor                               202:10                      

                            (slut sida 6)

152. a

7)  Stenkällare med 2-ne rum i godt skick                                                         

     källaren är af I grad och har ett värde af           115:-  115:-

8)  Bod-och vedbod sammanbyggda af 35                                   

     stockar timmer á 1 kr.                                        35:-                                   

19 stockar till plank och bräder till rote á 80%       17:20

10 st. rafter á 5%                                                        -:50                  

8 alnar span till tak                                                    9:50                   

3200 st. spånspik                                                       2:95                   

300 st 3 och 4 tumsspik á 35%                                  1:05                   

1 par gångjärn                                                            1:-                 

1 st. lås                                                                      1:75  58:95                                   

Huggning och hemforsling af 25 hustimmer

                 á 75%                                                      26:25

   do. och forsling till sågen i Bäsksjö af 19

          stockar á 1 kr                                                  19:-

   do. och hemforsling af 10 st. rafter á 10%               1:-                 

Såglön för 19 stockar á 30%                                        5:70                 

Hemforsling från sågen (1 mil) af plank och bräder    7:-                

Grundläggning (6 knutstenar) utan gräfning.               3:-                 

Upptimring och tälgning                                             30:-                  

Rotning och täckning                                                  10:-                

Läggning af golf i matboden samt dörr                       5:-  96:95                                             

                                                 Summa kronor            155:90                       

Denna bod ansågs hafva p, 5/10 af det ursprungliga enär

den icke var till fullo inredd. Då 5/100 af

ofvanstående afdrages med                                               7:78                                

bliver dess nuvarande värde kronor                              148:12                       

9)   4 st. Hölador   

Wirke till väggar och rote till hvarje lada                       31:20           

Taktäckningsämne á 6 kr. till varje                                 24:-           

100 st. 4 tums spik till hvarje á 40%                                 1:60           

2000 st. spånspik till varje                                      7:40  64:20                        

Hemforsling af allt virke 5 kr. per lada                   20:-                 

Upptimring á 5:50 för hvarje                                   22:-                    

Rotning och täckning 5 kr. hvardera                       20:-                    

Läggning af golf 1 kr. hvardera                                4:-  66:-                                  

                                                Summa kronor           130:20                            

                (slut sida 7)

152. b

                                                      Transport                  130:20                              

Höladorna ansågs ega 7/10 af sitt ursprungliga värde.

Då 3/10 afdrages från ofvanstående summa med             39:06                      

blir alla fyra ladornas nuvarande värde kronor                91:14                    10) Kornhässjan 7 länkar uppsatt af 23 stock, 1:75         40:25

 126 hässjestänger á 5%                                             6:30  46:55                            

 Huggning och hemforsling af 23 stockar á 1:10       25:30                 

      do.                 do. Barkning af 126 hässjestänger

 á 12%                                                                         15:12

Uppsättning 4 kr. per länk                                          28:-  68:42                      

                                                  Summa kronor                 114:97                           

Hässjan, mycket gammal ansågs äga 4/10 af sitt

Ursprungliga värde. Då 6/10 af ofvanstående afgår

med                                                                                     68:98

blifver hässjans nuvarande värde kronor                            46:99                     

11) Höhässjor, 10 st. virke á 85% I hvardera              8:50  8:50                               

Huggning, hemforsling och barkning á 85%

hvardera                                                                       8:50

Uppsättning á 25% hvardera                                        2:50  11:-                              

                                                     Summa kronor                19:50                         

Höhässjorna ansågos vara värda 7/10 av det

urspeungliga. Då 3/10 af ofvanstående summa

afdrages med                                                                         5:85

blifver deras nuvarande värde kronor                                 13:65                       

12) Ängen inom åkergärdan har 9/10 röjsel.

13) Gärdesgården Wirket per famn                               -20  -20                                 

Hemforsling af virket per famn jemte huggning           -:14                     

Klyfning af virket och uppsättning per famn                -:20  -:34                         

                                                       Summa per famn            -:54                    

Gärdesgården ansågs äga 8/10 af sitt ursprungliga värde.

14) Häfd. Åkertegarna äro här nedan betecknade med samma

      No. Som de hafva å laga skifteskarta.

      No. 1354 och 1344                                               6/10

           1361      1362                                               8/10

           1341                                                               5/10

          1347, 1348, 1227                                            1.

          1238                                                                5/10

                         (slut sida 8)

153.

      No. 1237                                                               9/10

           1245                                                               5/10

           1290, 1294, 1307                                           3/10

           1296                                                               2/10

           1285                                                               6/10

           1235                                                               5/10

           1233                                                       2/10 Myrodling

           1249 och 1250                                               3/10      

           1251                                                               2/10      

           1252 och 1255                                               5/10      

           1253 och 1248                                               6/10

           1260 och 1262                                                  0

           1279                                                               8/10

15) Dikena år myrodlingen 5/10 af det ursprungliga.

                      

                       Latikberg den 20 juli 1907.

         E. P. Sundqvist

         Skiftesgodeman

         Erik Gavelin                     J. N. Lundberg

         Skiftesgodeman                Hemmansägare

          Laxbäcken.

154.

                     Jon Larsson släkten

Jon Larsson, född 1743, gift 1773, dog 12/4 1804 av feber och begravdes den 22/4, samma dag begravdes också hans förgångsmor Brita Jonsdotter f. 1721, troligen var hon Jon Larssons moder.

Hustru, Catharina, f. 31/3, 1745.

Jon Larsson var förste upptagare till byarna Bäsksele och Latikberg.

Barn: Lars f. 1774, Christina, f. 1776, Christoffer f. 1778 Abraham , 1781, Brita, 1783, Margret, 1784, Olof 1786 och Anna, 1788.

I.

  Lars Jonsson, bonde i Latikberg, gift 1789 med Christina Johansdotter.

Barn: 1. Christina, f. 1800, 2. Johannes (Johan) 1802, Jonas, 1804, 4. Abraham 1816, 5: Maria, 1818.

1) Mågen Eric Andersson från Nästansjö, gift med Christina. De hade endast en dotter Andrietta Anna Erika, f. 1826 och gift med Hans Ersson. Barn, Hans (nedtecknarens morfar), August och Markus. De två försnämnda bönder i Latikberg och Markus bonde iBäsksele.

2) Johan Larsson, gift 1825 med Eva Christina Hansdotter. Deras barn Maria Karolina, f. 1827, Lars Johan, f. 1830, Stina Matilda f. 1832, Hans Eric, f. 1834, Eva Agata, f. 1837, Freja Gustava, f. 1840.

5)  Mågen Anders Gustav Persson från Nästansjö, gift 1840 med Maria Larsdotter. Barn, Lars Petter, f. 1842, Brita, f. 1843, Daniel, f. 1845, Christina, f. 1847, Johan, f. 1850, Anna Maria, f. 1852, Nils Oskar, f. 1856. Lars Petter var bonde i Latikberg, hans barn voro, Axel Olof Liné, död i Alaska och Gustava Blomkvist boende i Östernoret. Brita, lärarinna, ogift, Christina, g. Granström, utflyttad till Joranträsk, Stensele, Från Från Daniel, f. 1845, härstammar den Mannelkvista släkten.

II.

Mågen Daniel Jonsson, f. 1777, gift 1803 med Christina Jonsdotter. Barn: 1. Jonas, f. 1804, 2. Hans Gustav, f. 1808, 3. Margareta Christina, f. 1812, Daniel, f. 1822.

1) Jon Danielsson, gift 1825 med Margaret Pehrsdotter. Deras barn, Christina Elisabeth, f. 1825 och Pehr Olof, f. 1827. Pehr Olof gifte sig med Märta Johanna, vilken sedan hon blivit änka ingick nytt äktenskap med Elias Jonsson, Latikberg.

3) Mågen Mats Matsson, f. 1809 infl. Från Åsele, gift 1834 med Greta Stina Danielsdotter. Barn Christina Matilda, f. 1835, Sven, f. 1837, Märta Maria, f. 1838, Greta Erika, f. 1843, Daniel, f. 1847, Mathias, f. 1849, Jonas, f. 1853 och Anna Gustava, f. 1856.

155.

III.

Christopher Jonsson, f. 1778, gift 1808 med Maria Andersdotter, utfl. till Bäsksjö. Barn: 1. Jonas Andreas och 2. Stina Cajsa.

1)Jonas Andreas, f. 1811, gift 1831 med Greta Dorotea Svensdotter, de utfl. år 1837 till Stensele. Deras barn, Maria Dorotea, f. 1831, Sven Christopher, f. 1833, Eric, f. 1834 och Jonas Aron, f. 1836.

2)Mågen Nils Erik Hansson, f. 1812, gift 1833 med Stina Cajsa flyttade till Bäsksele. Deras barn, Katharina Kristina, f. 1839. g. m. Jonas Olof Olofsson, Bäsksele, Maria Matilda, f. 1841, g. m. Jens Sandberg, Vilhelmina, Hans, f. 1834, g. M. Kajsa Maria från Siksjö, Eva, f. 1845, g. m. Per Persson-Löfström, Nyliden, Kristoffer, f. 1837, g. m. Maria Mellström, Vilhelmina, Anna Agata, f. 1849, g. m. Johan Ingelsson, Bäsksele, Nils Erik, f. 1851, bonde i Latikberg och Gertrud, f. 1854, g. m. Johan Alfred Öberg, Vilhelmina.

IV.

Mågen Måns Andersson i Hacksjön, f. 1782, g. 1809 med Margareta Jonsdotter, deras barn, 1. Maria Greta, f. 1810, 2) Jonas, f. 1812, 3. Anders Magnus, f. 1814, 4. Nils Johannes, f. 1817, 5. Greta Stina, f. 1820.

1)Mågen Hans Pehrsson i Hacksjön gift med Maria Greta (Brita), barn, Magnus, bonde i Hacksjön, Nils, bonde i Järvsjön, Jonas, utfl. Till Vännäs, Hans Olof, bonde i Insjön, Stina Greta g. m. Kristoffer Mattsson (Kerstop Masn) i Mårdsjöberg.

2)Jonas, g. 1835 med Anna Svensdotter från Söråsele, barn, Greta Stina g. m. Olov Andersson, Åsvattenberget, Magnus Andreas, ogift, Daniel Vilhelm, g. m. Eva Andersdotter från Järvsjö.

3)Anders, gift 1836 med Inga Svensdotter, barn, Sven, f.1838 och dennes barn voro Erik, Lisa. Olga, gifta i Hacksjö, Märta, g. m. Lill-Daniel (Svavelknalln´) i Torvsjönygården, Selma, g. m. Helmer Magnusson i Lillgoliden, Inga, ogift, Justinus bosatt i Lillgoliden, Karolina i Åsele Siksjö och Greta emigrerade till U. S. A.     

V.

Mågen Olof Pehrsson, f. 1792, gift 1816 med Anna Jonsdotter, Barn, Petrus, f. 1817, Christina Catharina, f. 1818, Brita Erika, f. 1820, Jonas, f. 1823, Anna Lovisa, f. 1823. Om denna släktgren saknas tillsvidare ytterligare uppgifter.    

VI.

Mågen Pehr Andersson i Nästansjö gift med Brita Jonsdotter, Barn, 1) Nils Johan f. 1810. 2) Stina Marget, f. 1813, 3) Jonas, f. 1814, 49 Anna Brita, f. 1816, 5) Anders Gustav, f. 1818, (se 1, 5.) 6) Pehr, f. 1819

156.

7, Inga Maglena, f. 1821, 8, Sara Lovisa, f. 1822, 9, Daniel, f. 1824.

1)Nils Johan, g. 1837 med Christina Catharina Andersdotter, barn Olof Anders, f. 1834.

3)Jonas Persson, g. 1837 med Christina Catharina Andersdotter, barn Anders Gustav, f. 1838.

2)Måg Carl Olf Vinberg, f. 1807, gift med Stina Margareta Pehrsdotter, barn Karl Otto, f. 1832, Brita Elisabeth, f. 1833, Ingrid Catharina, f. 1836.

  Denna föeteckning utgör en ringa början till en uppteckning över ättlingarna till nybyggaren Jon Larsson.

 

                                  - - - SLUT ---

 

( Medföljande handskrivet brev)

  

Vilhelmina försanling Åsele Lappmark den 18 nov 1805.

  Efter allmänna gudtjänstens slut förenämnda dag fick församlingens pastor Erik Rehn, enligt sina förmäns befallning tillfälle att lugna sina närvarande åhörare med uppläsandet av Hans Kungl. Maj:ts nådiga utslag givet i Karlsruhe slott 16 förlidne juni, vilket befaller Volgsjö bornas underdåniga ansökan att måtte denna församling hädanefter få hörsammas med ett av Hennes Majestät Drottningens höga namn och kallas Vilhelmina.

  Församlingens ledamöters glädje över denna kungliga nåd framlyste tydligen i deras  muntra anleten.

  Med rörda hjärtan emottogo de de uppmuntringar som i anledning av denna högtidlighet givits dem till trohet och lejdnad emot av mild och rättvis regering, varav varje redlig svensk åtnjuter förmånerna under konung Gustav IV Adolf.

  Livliga och brinnande suckar och önskningar fälldes för hela det dyra Kungl. Huset framgena sällhet. Vid talets slut sjöngs V. 6 o. 7 av ps. 64 i svenska psalmboken, varefter 8 starka laddningar till effekten liknade kanonskott, lossades på östra sidan om kyrkan och därefter ett lika antal på västra sidan.

  Den enda varigenom man å denna avlägsna natur kunde märka av högtidlighet, var i synnerhet föranstaltat av församlingens komminister Olof Lindahl.

  Detta är avskrivet från Inrikes Tidningar från nämnda år. De kan ju vara av intresse att se vad som förr hänt.

       Hälsningar Carl W Bäckström

       Wallmoväg. 50 Umeå